Utdelningar 2019

Det skall bli intressant att se hur utdelningarna blir under 2019. Några av mina innehav:

Investor är det största av mina innehav och företaget har ökat utdelningen med regelbundenhet under ett antal år, men, som synes, även sänkt ibland – påverkade av konjunkturella faktorer i innehaven? – och hur det går i år får vi väl se. (Bild från Investors hemsida.)

HM är andra största innehav i min portfölj och här ser det ju mer tveksamt ut. Man har legat på 9.75 i flera år, men magkänslan efter att ha läst en del rapportering det senaste året är nog att det finns en risk att man sänker utdelningen i år. Det blir i så fall ännu en stark signal som skvallrar om företagets problem, eftersom man aldrig sänkt utdelningen tidigare. Dessutom har resultatet per aktie har sjunkit i flera år och var 2017 nere på 9.78 och är nu, i tredje kvartalet 2018, nere på 7.92 per aktie i en nedåtgående trend som diagrammet ovan från Börsdata visar. Eller skyr ledningen en sänkning i så hög grad att man hellre lånar till en del av utdelningen (räntan är ju låg) och räknar med att man är tillbaka på högre resultat om något år?

Handelsbanken har ökat sin utdelning under ett antal år, kryddat med extrautdelningar (bild från Handelsbankens hemsida). Vi får väl se hur det går i år. Extrapolering är inte exakt förutsägelse (lika väl som att korrelation inte är kausalitet), men nog ser det ganska troligt ut med en fortsatt höjning?

Apple hamnar på plats fyra i listan över aktier som vi äger i familjens aktieportfölj. Företaget har delat ut 0.73 US dollars per kvartal, vilket var en höjning från föregående nivå som låg på 0.63. Jag är långsiktigt optimistisk vad det gäller Apple, jag bryr mig inte speciellt mycket om olika telefonmodellers försäljning utan jag ser ett hälsosamt konglomerat av hårdvara och mjukvara, av pryttlar och av medlemskap i ekosystem som kostar – iTunes/Apple Music och Appstore – men som upplevs vara prisvärda.

Plats fem: American Shipping Company. Utdelningen har sänkts den senaste tiden – vad händer i år?

Transalta Renewables är på plats summer sex i listan över innehav, och de delar för närvarande ut 0.0783 kanadensiska dollar per aktie och månad: ökning eller inte? Företaget har en historik med flera år av utdelningsökningar.

Marine Harvest är mitt innehav nummer sju. Jag gillar norsk lax, både som timlig njutning och som investering, och de har delat ut 2 och 60 norska kronor per aktie och kvartal den senaste tiden, viket är en sänkning från 3.40. Vad händer i år?

Northwest Healthcare Properties är på plats nummer åtta, företaget har varken ökat eller sänkt de senaste fem åren.

Tele2, plats nio, har köpt Comhem hem och en gissning på ett Tele2-forum har varit att man väljer att betala av på lån snarare än att höja utdelningen.

Ocean Yield, plats tio, är en aktie som direktavkastar 11.2 procent i dagsläget ... (Enligt uppgift på bolagets hemsida, medan uppgiften från Börsdata är 10.5. )Man har även höjt utdelningen i flera år. Man delar ut 6.19 per aktie och gör en vinst på 7.10 per aktie. Gissning: oförändrad eller kanske en liten höjning?

Decisive Dividend ligger på plats nummer elva i listan över innehav i familjens portfölj. Den delar ut 0.36 dollars per år vilket ger en direktavkastning på 9.3 procent.

På plats tolv återfinns Pegroco pref, som delar ut 9.50 kr per aktie. Tror nog att den kommer ligga kvar där.

Under Pegroco finns det ytterligare ett antal innehav, men jag tror jag avslutar den här genomgången vid plats tolv på listan för den här gången.

Överlag tror jag att de här aktierna kommer att även fortsättningsvis ge en förhållandevis god utdelning. Undantaget är väl HM, där det finns en risk för att utdelningen kommer att sänkas. Det skulle inte förvåna mig om aktiekurserna sjunker framöver och då blir utdelningen en viktig del av avkastningen. Just pengarna man fått via utdelningarna är ju en av få saker som pekar uppåt nu när jag loggar in och kollar på sammanställningar av ens sparande på Avanza.

De senaste inköpen

Den senaste månaden har inneburit en del inköp till portföljen. Jag har lagt till Main Street Capital bland mina aktier – ökad diversifiering, känns konkret. Här finns en genomgång av bolaget på Ruters investeringar (var tog den bloggen vägen? Inget inlägg på länge) som visar på företagets utdelningshistorik, förutsättningarna för den här lite speciella företagsformen och annan information.

Dessutom har jag ökat lite i Ocean Yield och HM och bestämde mig även för att delta i Saabs nyemission som jag funderade på tidigare.

Några länkar

Marcus Hernhag intervjuas av paret Bolmesson. En sak jag tog med mig från intervjun var ett argument för att köpa utdelningsaktier: de är företag som gör vinst, och då sorterar man bort "allt annat skräp som finns på börsen" eller hur det nu var orden föll.

Bra 2018-retrospektiv av Stefan Thelenius.

Ett kul inlägg på Lundaluppen som driver gäck med några olika idealtypiska investeringsstilar - det lättar upp med lite humor i den annars så allvarliga och lite tråkiga ekonomiochsparochaktiebloggosfären.

Har du mycket julmat kvar i kylen och börjar leta efter alternativa sätt att göra något ätbart av det hela? Skicka allt in i ett slags neuralt nätverk som kommer på oanade kombinationer ... BBC-artikeln i ämnet är förstås orienterad efter ett anglosaxiskt mellandagskylskåp (kalkon istället för skinka) men idén är inte helt oäven. (Via Slashdot.)

Petrusko tror att börsen kommer fortsätta nedåt i den nära framtiden. Jag har ingen åsikt i frågan, tror nog att vederbörande har rätt, men det avskräcker inte mig från att sätta en del av det månatliga sparandet på börsen (vid sidan av amortering och buffert (vilket behövs efter julhelgen)). På något sätt tror jag att en nedgång under hösten-vintern 2018 och kanske hela 2019 i det stora hela inte gör så mycket, om det nu är pengar som jag sparar på lång sikt. Jag köper utdelning och får utdelning och försöker inte tajma marknaden genom att gå in och ut ur den.

Kompetensutvisningarna verkar inte ta slut

Det är nästan så att man börjar tro på konspirationsteorin att fackpamparna fortsätter att fjärrstyra Migrationsverket, via socialdemokraterna. Man tror att arbetsmarknaden är ett nollsummespel och gör därför mycket för att kasta ut duktiga människor som kommer till Sverige för att arbeta. Det senaste fallet beskrivs här.

För fler exempel i genren se här, här, här, här, här och här.

Om buffert och frihet

Investeraren skrev en så klok sak i en kommentar på Frihetsmaskinen så jag tar mig friheten att citera den i sin helhet:

För mig handlar friheten egentligen inte alls om att nödvändigtvis sluta jobba. Däremot om att han en buffert som gör att jag kan sluta jobba när eller om jag vill det, eller om något oväntat händer i livet. Och det sistnämnda har redan hänt, och hade det inte vart för pengarna så hade det inte retts ut så väl som nu blev fallet. Faktum är att jag tycker det verkar lite sjukligt att hata jobb så pass mkt att man frivilligt tar existensminimum i 10 år för att sedan sluta jobba. Varför inte istället bygga upp en tillvaro man trivs med?

Jag håller helt med. Grejen är att jag trivs väldigt bra med mitt jobb. Och egentligen anser jag att jag redan där på något vis uppnått det som en del inom FIRE-rörelsen tycks vara ute efter (om jag nu tolkar dem rätt).

Det innebär att det i många fall inte är någon direkt uppoffring att jobba, många av de konkreta arbetsuppgifterna jag gör på jobbet hade jag gjort ändå även med en lottovinst på fickan. Självklart finns det baksidor, men överlag trivs jag väldigt bra.

Men eftersom min bransch har vissa ups and downs – universitetsbaserad humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och utbildning är ganska konjunkturkänslig eller åtminstone föränderlig, och det är i många fall arbetsgivarnas marknad, det går många sökande på varje tjänst och varje utlyst forskningsanslag – så behövs det en buffert för att parera perioder av lägre inkomster och för att bygga för framtidens tillvaro som pensionär (dagens pensionssystem kräver att vi sparar själva, fatta det ungdomar!).

Frihet handlar inte nödvändigtvis om att sluta jobba utan om att ha en buffert. Klokt sagt, Investeraren!

Så sparade jag 1700 kronor på fem minuter

Nej, rubriken på bloggposten är inte riktigt sann. Men jag har i varje fall tillfälligt lyckats skjuta upp en utgift på 1700 kronor genom ett enkelt handgrepp.

Efter några års flitig användning – och då menar jag verkligen flitig användning – har mina tiohåls Doc Martens börjat få problem med sulan: sprickbildning, vatten släpps in.

Störigt, eftersom kängorna i övrigt är sköna att ha på sig, väl ingångna som de är. Och störigt eftersom jag gärna vill undvika att köpa ett par nya kängor. Visst, förr eller senare kommer de gå sönder helt, men varför inte försöka skjuta upp köpet av nästa Doc Martens lite grand?

Så jag bestämde mig för att pröva att limma ihop sprickan med Loctite. Sagt och gjort, smidigt och enkelt. Sen dess har jag gått ett antal kilometer med skorna, och de håller fortfarande. Vi får väl se hur länge det varar.

Jag har haft Doc Martens sedan mitten av 1980-talet och jag har väl bytt kanske ... , tja, vart femte år eller så. Förra paret bytte jag ut just för att sulorna fick en spricka. Återstår att se om det här paret kan få lite förlängd livslängd tack vare Loctite. (Visst kallades det för "Superlimmet" när det lanserades en gång för länge sedan?)

Kanske hade jag tur i så måtto att sprickan var ganska distinkt och icke-svampig, kanske har jag haft tur i och med att lagningen har följts av relativt torrt väglag och barmark, trots december. Det är inte säkert att lagningen håller riktigt vinterslask, eller för den delen många mil snarare än de kilometer som jag gått sedan lagningen.

Från plånboken till barrikaden

Kravallerna fortsätter i Paris. Flera dödsfall har krävts, polis använder tårgas och det protesteras även i andra franska städer.

Det påstås att en utlösande faktor bakom "de gula västarnas" politiskt betingat våld – i svensk media sorgligt underrapporterat – var en bensinskattehöjning på 40 öre.

Att demonstrera tycks ju vara en fransk nationalkaraktär; gatubaserad "politik" är lika självklart konstituerande för fransk nationalkaraktär som baskrar, filterlösa Gauloises och utomäktenskapliga förbindelser...

Anyheeeeuuuwwww (eller hur det nu är Fru Efficient Badass brukar formulera sig); man blir lite nyfiken på vad de franska protesterna signalerar. Samtidigt som franska våldsverkande extremister tar till dödligt gatuvåld för en bensinskattehöjning på 40 öre så möts världens politiker i ett klimattoppmöte i Polen. Olja och kol är de stora klimatbovarna (och därför är svensk miljörörelse med sitt motstånd mot vattenkraft och kärnkraft så helt igenom rökta, de är fel ute, de är uppfintade på läktaren, i den här frågan) och om en skattehöjning på 40 öre leder till sådana här våldsamheter: kommer vi kunna minska utsläppen av växthusgaser? Trumfar plånboken allt?

Frisörer

Min frisör tar 130 pix för en jättesnygg klippning. Jag har gått till honom i flera år; dessförinnan var jag stamkund hos en annan frisör i samma prisklass i flera år innan han pensionerade sig. De har bägge två konsekvent levererat riktigt snygg klippning, precis så jag vill ha min frisyr. Dessförinnan (fram till för tio år sedan) var jag stammis hos en frisör som också klippte bra – men inte bättre – för runt 400 kronor.

De senaste åren har jag alltså sparat flera tusen kronor för i princip samma sak. OK, om 130-kronorsklipparna hade levererat tre gånger fulare frisyrer än 400-kronorsfrisören hade jag förstås fortsatt gå till den sistnämnda, men det är alltså inte fallet.

Ett riktigt klipp i flödet av vardagliga utgifter.

Jag ber om ursäkt för den förutsägbara och undermåliga ordvitsen. Men det är något med ordvitsar och frisörer, eller hur? Alla dessa ställen som heter "Sax o fön" och liknande ...

Pengar

Lönehelg interfolierar det sedvanliga ekonomi- och aktiebloggandet med ett musikstycke om just pengar:

Lustfylld längtan till februari

Lönehelg avbryter ekonomi- och aktiebloggandet för ett viktigt meddelande: jag har biljett till en av Lustans spelningar i februari.

Köpa eller inte köpa Saab?

Jag har en liten post aktier i Saab och har därför möjlighet att utöka lite i och med nyemissionen nu i december. Generellt sett gillar jag företaget och dess verksamhet, och det är väl egentligen mest den låga utdelningen som får mig att tveka vad gäller att öka vidare i företaget. Men jag måste ju inte enbart ha utdelningsaktier, och säkerhets- och militärindustribranscherna intresserar mig.

Jag har gått från brunt till silver

Här hemma har vi alltid haft bruntejp. Ni vet, en sådan där tejpsort som man växte upp med, flera centimeter bred tejp som apteras i ett rejält runt handtag i metall. Den har använts till en massa olika saker, som att laga lampor, staga upp halvtrasiga iPhonesladdar och en massa andra provisoriska lösningar. Provisorier som har en tendens att bli nästan permanenta.

Men nu har jag klivit upp en nivå på tejpstegen: bruntejpen har kompletterats med en rulle rejäl silvertejp och än så länge är jag nöjd med tejpen jag köpte på Teknikmagasinet men vem vet; det kanske finns ännu bättre tejper? Silvertejp verkar vara ett standardverktyg i fixaruniversum, bland annat har tejpen funnits ombord på många bemannade Nasarymdfärder.

Spara räkskalen!

Ikväll blir det fisksoppa och därför har jag plockat fram en plastlåda med räkskal ur frysen. Det var ett matlagningstips (och även spartips) som jag lärde mig häromåret: kasta aldrig räkskal.

Så alltsedan dess har jag tagit till vana att ta till vara räkskalen när vi äter räkor här hemma. Skalen fryser jag in; i frysen finns därmed ofta en räk- eller fisksoppa som en möjlighet. Skalen fräser jag upp i lite olivolja och sen blandar jag i vitt vin, grädde, tomater och lite annat gojs, kokar det hela en stund och på slutet åker fisken i - idag blir det sej.

Shopping

Jag har köpt aktier: ökat i Decisive Dividend, Ocean Yield och American Shipping Company. Nordamerikansk tillverkningsindustri och global shipping: det känns konkret.

Don't try this at home

En Ikealampa gick sönder. Köpt för en billig peng var det väl ingen direkt smärtsam incident varken för hemmets ekonomi eller för hemmets trivsel; lampan fyller den viktiga funktionen av läslampa vid min ände av den äktenskapliga dubbelsängen och det hade varit en enkel sak att köpa en ersättare; ett utlägg på en eller annan hundralapp hade sett till att jag även fortsättningsvis kan läsa en stund innan natten och sömnen inträder (just nu läser jag en av Johan Hakelius anglofiliböcker).

- Men vad tusan, tänkte jag, nog borde det gå att laga den?

En hastig okularinspektion gav svaret på frågan om vad som gått sönder, en sladd var helt enkelt av. Och helt enkel var även sladden, det var inte konstigt att den tunna sladden gett upp efter åratal av användning. Jag skalade av en centimeter av det omgivande plasthöljet och tvinnade ihop den avbrutna kabelns bägge ändars kopparfibrer i ett slags käringknut - jag har ingen lödkolv - varpå jag omslöt lagningen med några varv med rejäl bruntejp.

Resultat: lampan lyser!

Jag är mycket nöjd med det hela. Jag slipper lägga tid på att uppsöka någon affär i armaturbranschen för att där välja en ersättare till min förvisso enkla men helt tillräckliga läslampa, och jag slipper förstås hala upp sedlar ur min plånbok för att nöjet att läsa Hakelius i den äktenskapliga dubbelsängen skall kunna fortgå.

Jag kommer från en bakgrund av fixare. Pappa, mamma, mormor, morfar och andra människor i min bakgrund fixade, lagade, underhöll, reparerade. De hade rum i källaren fyllda med verktyg, de hade garage med det som behövdes i verktygsväg för att hålla igång familjens teknik, där fanns symaskiner och hela lådor med knappar och sytråd; deras modus operandi var att om något var trasigt så försökte man laga det innan man kastade eller köpte nytt.

Det är en inställning som jag tagit till mig, åtminstone i liten skala. Sällan känner jag mig så nöjd (i varje fall inom kategorin ekonomisk nöjdhet) som när jag kan reparera något och därmed spara tid och pengar. Jag vill inte heller undanhålla att det finns en genusaspekt på detta - det är som att jag känner mig bekräftad som man när jag lagar saker. Jag vet, det är en löjlig sak, och min mamma och mormor kände sig säkert nöjda som kvinnor när de lagade prylar. Men ändå, så känns det; det är som om jag ingår i en tradition, som att jag tar plats i en uppsättning rejäla män: pappa och morfar och alla deras byten av brytarspetsar och tändstift, alla deras verktygslådor och självklarheten i att laga själv om man kunde innan man köpte nytt.

Samtidigt vill jag förstås inte uppmuntra till att laga elprylar själv. Att vara en amatörelektriker är inte något bra sätt att leva sitt liv, det kan innebära motsatsen till att leva sitt liv, jag tycker att man skall ha stor respekt för elkraftens negativa verkningar. Därav titeln på den här bloggposten. Repapera inte elektricitetsprylar själv utan överlåt det till proffs.

I det här fallet vågade jag mig dock på det hela. Strömmen i lampsladden håller 4 Volt.

Artificiellt låga räntor

I Ekonomisk Debatt (nr 4/2017) öppnar skribenter som Lars Jonung och Fredrik N G Andersson för att de negativa räntor och stimulanser som sjösatts för att stabilisera ekonomin efter krisen snarare äventyrar det finansiella systemet och kan orsaka nästa krasch. Den skulle i så fall följa på en ekonomisk återhämtning sedan finanskrisen som tillväxtmässigt varit den sämsta under efterkrigstiden.

Ett centralt politikområde har alltså på bara några år omfördelat enorma resurser till de allra rikaste genom beslut som dessutom äventyrar den ekonomiska stabiliteten.

Jag gillar inte det låga ränteläget i Sverige. Därför tycker jag den här artikeln av Mattias Svensson är läsvärd.

Konstigt låga räntor

I en artikel i SvD idag (jag läste den på papper till frukost, orkar inte leta upp den på nätet för att länka) uttalar sig Annika Winsth om att ränteläget kan glida uppåt, inte nödvändigtvis för att Riksbanken höjer räntan (vilket jag tycker de borde göra) utan för att de svenska bankerna lånar pengar från privata långivare i utlandet, vid sidan av minusränteriksbanken:

Och eftersom räntan redan är låg har Riksbanken i en sådan situation inte samma möjligheter att sänka räntan för att kompenseraför högre räntor utomlands. Det är därför jag tycket att det är klokt att ta höjd för högre räntor, säger Annika Winsth.

Jag tror att hon har rätt: de räntenivåer svenska hushåll har idag för sina bolån (och lån som även finansierar bilar, båtar, högskolestudier, långresor och annat nödvändigt) är onormalt låga, och jag inte bara tror att de kommer att stiga: jag tycker det är bra om de stiger; det är något osunt, enligt min magkänsla, med så här låga räntor.

Dagens snålerigrej

Är på resande fot - och har glömt min iPhoneladdare. Aaargh. Istället för att handla ett originaltillbehör från Apple - en sladd för 250 kronor - köpte jag en USB-iPhonesladd för 40 kronor på Flying Tiger (eftersom jag har med mig MacBook med laddningssladd behövde jag inte versionen med vägguttag).

Än så länge funkar Tigers sladd utmärkt. Därmed har jag sparat 210 kronor. Satt i en indexfond med sju procents årlig avkastning ger det mig om tjugo år ... äsch, jag bara skojar. Men lite skönt var det att frigöra 210 kronor som kan användas till annat.

Jag ökade i Transalta Renewables

Det är lönehelg och det rullar in lite kulor - ursäkta metaforen - på Avanzakontot som jag i fredags använde för att öka i Transalta Renewables, som nu utgör 5.3 % av portföljens värde.

Energi känns konkret och bra och Transalta Renewables är ett gott komplement till mitt andra innehav i energisektorn, Eolus vind.

Utlandsutdelaren skrev nyligen en läsvärd bloggpost i ämnet Transalta Renewables. Vederbörande har ökat sitt innehav i företaget den senaste tiden, och jag skulle kunna fortsätta med det också, även om andra konkreta företag som Decisive Dividend, Pegroco, American Shipping, Ocean Yield, Marine Harvest mfl också lockar till köp kommande lönehelger.

Är HM Facit?

Från kneg till deg likställer HM med Facit. Där håller jag inte med. Folk kommer fortsätta köpa kläder och det skulle inte förvåna mig om Hennes även fortsättningsvis kommer kunna erbjuda bra och prisvärda kläder. Att branschen omvandlas så att en viss del kläder handlas på postorder istället för butik är inte alls att jämföra med den omvandling som Facits bransch var med om - från mekaniska räkneapparater och dito skrivmaskiner till elektroniska apparater - och som företaget inte klarade av.

Å andra sidan ligger jag med en förlust på HM (GAV är 243 kr) så Från kneg till deg kanske har en poäng. Likafullt har jag valt att behålla HM; hoppas på en återgång till plusnivåer innan det är dags att sälja, vilket förhoppningsvis inte blir förrän pensionsdags om 15-20 år. Företaget tjänar trots allt pengar, något som förhoppningsvis kan återspeglas i aktiepriset. Innehavet är i dagsläget knappt under 14 procent av hela portföljen.

Dessutom har aktien delat ut ganska bra med kontanter till portföljen under de år jag haft den, vilket täcker upp väsentliga delar av förlusten i aktievärde under samma tid.

De senaste köpen

Jag har fyllt på i American Shipping Company, Ocean Yield, Pegroco, Transalta Renewables och Boston Pizza.

Dessutom har en ny aktie gjort entré i portföljen: Decisive Dividend; Gustavs aktieblogg gjorde mig intresserad av företaget. Ett småskaligt investmentbolag som i dagsläget äger fyra företag: Unicast som är verksamt inom reservdelar till cement-, olje-, gruv- och annan industri; Hawk machine som tillverkar metalldelar, ofta med datorstyrd teknik (CNC); Slimline manufacturing som tillverkar maskiner för jordbrukssektorn, bland annat bevattningsteknologier och slutligen Blaze King som tillverkar braskaminer. Nordamerikansk tillverkningsindustri i den lite mindre skalan. Månadsutdelare. Kändes lite spännande, fick lite samma känsla som när jag fastnade för Pegroco Invest, dvs småföretag som sysslar med högst konkreta saker. Än så länge utgör Decisive enbart 1.4 % av mitt portföljvärde, kan tänka mig att öka ytterligare.

Kompetensutvisningarna fortsätter

Utvisningarna av kompetenta och hederliga skattebetalare på grund av petitesser funna av Migrationsverket fortsätter. Nu senast uppmärksammas fallet med ABB-ingenjören Ali Omumi:

– Jag förstår inte. Jag jobbar, betalar skatt och följer lagen. Men ändå blir jag utslängd och behandlad som en kriminell.

Mer bakgrund i fallet Ali Omumi och ABB:s intresse av att anställa honom finns här.

Är Migrationsverket en myndighet som fjärrstyrs av facket via sossarna? Vill facket egentligen inte ha kompetenta utlänningar som kommer till Sverige för att arbeta därför att sagda fackpampar tror att antalet jobb är konstant och därmed ett nollsummespel? Eller varför fortsätter de här kompetensutvisningarna förorsakade av små byråkratiska misstag hos någon arbetsgivare?

För fler exempel i genren se här, här, här, här och här.

Saab får order på robot 15 till tyska marinen

En av de saker jag gillar med Saab som investeringsobjekt är att företaget har ett slags bredd. Dels finns det förstås möjligheten att sälja Gripen till ytterligare något land; i ett slag avgörs om företaget får en mångmiljardorder eller inte. Dels finns ett ständigt flöde av bread-and-butter-beställningar som fyller på företagets orderböcker, vilket gör oss aktieägare glada.

Nu senast häromdagen visade sig detta igen, när det offentliggjordes att Tyskland bestämt sig för att köpa Robot 15. Att skrämma fartyg från Östersjön har varit en hedervärd uppgift för svenska försvaret sedan way back (jag gjorde lumpen som kustartillerist) och i den kontexten utvecklades en gång i tiden Robot 15 och nu fortsätter denna satsning att ge avkastning för Saab som 2017 fick beställning från Försvarets materielverk gällande nästa generation av denna fina robot.

Dessutom har ju svenska försvaret nyligen återtagit en kapacitet vad gäller den markbaserade versionen som tidigare lades i malpåse i den stora försvarsnedläggningen.

Och nu köper alltså tyskarna fler RBS15.

Överlag går aktier i militärteknikföretag bra. Försvarsaktier och Saab är lovande vilket jag skrivit om tidigare här och här och här. Ångrar nog att jag inte köpte mer Saab tidigare, men det är ju inte för sent (och dessutom äger jag en del via mitt förhållandevis stora innehav i Investor).

De senaste inköpen

Jag har fyllt på i Saltängen, TransAlta Renewables, Handelsbanken, Ocean Yield, American Shipping Company och XACT Högutdelande.

Iran, USA, Israel och störningar i de globala transportkedjorna

Ett sätt att tillbringa en augustidag 2018 är att uppdatera sig om säkerhetsläget i Persiska viken och Röda havet. Det är förmodligen inte det bästa sättet att tillbringa en sådan sommardag. Men det är ett sätt.

Det tycks som om interna protester mot den iranska teokratin är starka för tillfället. Vidare är den iranska regimen intresserad av att visa tänderna utåt och planerar en marinövning som spärrar av Hormuzsundet. Dessutom varnar Israel för konsekvenserna av en eventuell Iranledd igenkorkning av farleder in i och ut ur Röda havet.

Vad blir nästa drag?

Den här typen av potentiella konfliker som skulle kunna störa flödet av varor är en av flera politiska risker som fäster vid ägandet av aktier i vissa företag, som exempelvis HM.

Europeiska spaningar

Det råder sommarstiltje här på Lönehelg: nyhetsdesken är sparsamt bemannad, ledarredaktionen pytsar ut texter framknattrade av sommarvikarier hämtade från något politiskt ungdomsförbund, kulturredaktionen sippar drinkar i skuggan och sportredaktionen andas ut efter VM-anspänningen. Men en kort liten uppdatering kommer ändå här i form av några svenskspaningar efter tid tillbringad på storstadssemesterresor (Berlin och Köpenhamn).

Fjällräven Kånken! Denna vedervärdiga produkt - är det inte signifikativt för svensk design att det är den här tristesstrunken som är landets bidrag till det europeiska väskkulturarvet, medan riktiga kulturländer bidrar med Mulberry med mera - såg jag överallt; på ryggen hos folk på stan och i affärer. En storsäljare. Skall man alltså köpa aktier i Fenix outdoor?

Vattenfall är, om man får tro svensk politisk diskurs, ett Ont Företag™, närmast i paritet med Monsanto, ett miljöbovarnas Björnligan. Men i Berlin var företaget väl synligt i stadsmiljön, både bland reklam och som skyltar på olika energirelaterade byggnadskomplex.

Espresso House expanderar i Köpenhamn, flera nya ställen som jag inte sett vid tidigare besök i Kongens By. Kan man köpa aktier i kedjan som ju tidigare expanderat över Sverige? Tror inte det.

Update: Stefan Thelenius spanar också här och här.

Historia!

Tack vare Fru Efficient Badass har jag upptäckt Mr Money Mustache och tack vare honom har jag upptäckt att det finns äldre försök att hjälpa folk att bryta sig loss ur den konsumtionsspiral de befinner sig i:

As the Original Early Retiree, Joe Dominguez apparently grew up in the ghetto, made it out to land a great job in the Wall Street financial sector, saved about $70,000 by age 30 in 1969 ($423k inflation-adjusted to today), and never accepted money for any of his work for the rest of his life. Along the way, he met Vicki Robin, and together they founded an oldschool grassroots movement called the New Roadmap Foundation – a huge network of volunteer teachers complete with seminars and even cassette tapes. Without the benefit of the Internet, they educated thousands of people, freeing them from the chains of their spending addictions.

Tangentborden: de blir sämre

För länge sedan, på den gamla onda Windowstiden, använde jag periodvis ett grymt tangentbord. Det var tillverkat av IBM och hade den där härliga klickiga taktila känslan. Senare, under macperioden, har jag ibland använt ett föråldrat tangentbord, ett Apple A1048 som jag genom olika renoveringsprojekt hållit igång; jag har plockat isär och rengjort. Jag är inte ensam om att gilla A1048; det finns inlägg här och där på nätet om hur man får de här gamla grejerna att leverera.

Nu finns det en artikel på Slashdot om just gamla tangetbord.

Någonstans börjar jag fundera över vad som är bra och mindre bra med datorutvecklingen. RAM och diskar blir större och snabbare, processorer har snabbats upp eller blivit strömsnålare. Men tangentbord har försämrats kan jag tycka sedan jag började använda datorer på 1980-talet. Datortillverkarna tänker väl sig att vi använder datorerna i två-tre år och sedan kastar maskinerna, varför man inte behöver tänka på kvaliteten på tangentborden.

Det tycker jag är fel.

Utlandsutdelaren, Fru Efficient Badass och Micke Larsson

Bra inlägg om diversifiering på Utlandsutdelaren.

Bra inlägg byggande på fältstudier och ett vaket öra i Stockholms centrala stadsdelszoner signerat Fru Efficient Badass. Ekonomisk etnografi när den är som bäst!

Jag gillar hummus! Ett bra alternativ till kolhydratbombmattorna gjorda av potatis eller ris som serveras av resten av familjen (de som inte tänker så mycket på LCHF som jag) och därför gör jag ibland en rejäl sats som räcker flera dagar. Grundreceptet jag använt är enkelt (jag höll på att skriva "busenkelt" här men den inre redaktören hejdade mig): häll ett par förpackningar kikärtor i mixern, i med olja och lite lite vatten, salt och peppar; tahini hoppar jag ofta över. Detta grundrecept kan sedan varieras med olika kryddor. Men födgeniet Micke Larsson har förstås ett mer basic recept som verkar spännande och ... billigare!

Apples ekosystem

Jag är en Applemänniska sedan way back; jag bytte från Windows till Mac på skrivbordet när OS X var ganska nytt inte minst av tekniska skäl (operativsystemets kombination av unixrötter och användarvänlighet lockade mig då i början av 2000-talet, och jag har inte ångrat bytet från Windows) och jag har även haft iPhone ganska länge. Och även ur ett investeringsperspektiv gillar jag Apple, aktien är på plats nummer fyra i storleksordning i min portfölj och måste väl räknas till en av mina mer lyckade investeringar, den är 65 % upp i dagsläget.

En av de bättre sakerna med Apple är det ekosystem man byggt upp. Visst säljer man hårdvara som är bra (MacBook Air! iPhone!) eller mindre bra men sakta men säkert har man även utvecklat ett ekosystem för att sprida appar, musik och annat på ett smidigt sätt. Och det har man gjort ganska länge nu. Appstore firar i dagarna sitt tioårsjubileum. Och på musiksidan går Apple Music bra, till skillnad från förlustmaskinen Spotify.

Innovation handlar inte bara om hårdvara utan även om välfungerande system som förmår integrera innehåll och hårdvara. Här har företaget en tillgång som gör att jag även fortsättningsvis tror på investeringen i Appleaktier.

Swedbank om kontanter

En representant för Swedbank uttalar sig om kontanter i SvD Näringsliv:

– Det är färre än 5 procent av våra kunder som regelbundet använder kontanter. [...] Det finns alltid några grupper i samhället som fortfarande vill ha eller behöver kontanter så dröjer några år innan vi är helt kontantlösa, säger hon.

Hmmhh, det här gillar jag inte och stärker mig i min inställning att betala mer i vardagen med kontanter.

Jobbmailens budskap är solklart: jag är inte här

Jag gick på semester i fredags. Veckan innehöll den sedvanliga rusningen inför semestrar: mängder med små och stora saker som jag behövde få iväg, saker som helst inte bör ligga till i augusti skulle slutföras. Därefter kom en händelse som i mitt yrkesliv alltmer har börjat anta symboliska dimensioner, i det att jag satte jobbmailen på autoreply om att jag har semester.

En av de saker jag gillar med att ha ett universitet som arbetsgivare är att jag som lärare och forskare inte regleras av en stämpelklocka. Vi har förtroendearbetstid. Om något är problemet att vissa kollegor - och även jag själv, periodvis - har svårt att sluta arbeta; med prestationskraven kommer en massa självvald övertid och överansträngning och överhopning av diverse besvärligheter som väggar som man går in i; överjobbigt.

Därför är det skönt och viktigt att faktiskt sätta jobbmailens autosvar på att man inte är på plats och besvarar, utan man gör något annat.

Det borde även gälla andra mjukvaror än mailen. I ett inlägg med vidhängande kommentarstråd på Slashdot diskuteras betydelsen av att kunna sätta en jag-är-inte-tillgänglig-status.

Det kanske vore nyttigt i vår uppkopplade tid. Stäng ner. Stäng av. Ta en promenad. Titta ut, planlöst, genom fönstret. Sitt ner över en kopp kaffe eller ett glas rött med en bok och en penna.

De senaste köpen

Jag köpte aktier i Transalta Renewables, Ocean Yield och Pegroco Invest.

Kontanthantering och bankerna

Större banker skall vara skyldiga att se till att det finns kontanthantering i hela landet. Det hävdar Riksbankskommittén i en artikel på DN Debatt och, tycks det, i ett delbetänkande som publiceras idag (förmodligen senare under dagen, den verkar inte ligga ute i detta nu). Bankföreningen är kritisk.

Jag hoppas det blir politik av det här utredningsresultatet. Systemkritiskt stora banker borde inte kunna vägra att hantera kontanter.

Update. Nu har delbetänkandet publicerats; SOU 2018:42, Tryggad tillgång till kontanter, kan laddas ner här.

Update 2. Riksbankskommitténs förslag uppmärksammas i utlandet (Bloomberg) [via ett Slashdotinlägg som även har en diskussionstråd med vissa intressanta kommentarer.]

Twitteraktien

Twitter rör sig i rätt riktning: de senaste två kvartalen har man gått plus - vilket i nät- och förhoppningsbolagssvängen tycks vara något anmärkningsvärt (jfr Spotify!) - och antalet användare ökar skriver CNN Money.

Artikeln pekar även på att aktien gått bra den senaste tiden. Fast på några års sikt handlar det mest om att ta tillbaka förlorad mark, aktien har inte varit någon vidare bra investering om man köpte för flera år sedan. Företaget delar inte ut och spontant känns aktien allt annat än sund för en försiktig general. Men vem vet?

[via Slashdot].

The Psychology of Money

That’s because investing is not the study of finance. It’s the study of how people behave with money. And behavior is hard to teach, even to really smart people. You can’t sum up behavior with formulas to memorize or spreadsheet models to follow. Behavior is inborn, varies by person, is hard to measure, changes over time, and people are prone to deny its existence, especially when describing themselves.

"The psychology of money", en läsvärd artikel om pengar och beteende av Morgan Housel på Collaborative Fund. Housel radar upp 20 olika slags fel och brister han observerat när människor hanterar pengar och investeringar.

Läs och se om du håller med honom.

Tre saker

1. Fru Efficient Badass skriver vettigt om vanor - känner bland annat igen mig i okynnestittande på Avanzakontot.

2. Inte för att Lönehelg har någon jättetrafik, men jag tycker ändå det är kul att det finns en del läsare och kommentatorer. Nyligen passerades 100 000 sidvyer enligt Bloggers inbyggda statistik.

3.Har kommit igång ordentligt med träning, går 2-3 gånger i veckan på gym sedan en tid tillbaka. Välbefinnandet är grymt. Frågan är hur länge det varar. Varför håller jag inte igång det här? Erfarenheten är nämligen att jag inte håller igång tränandet någon längre tid. Jag har tränat sedan doktorandtiden - som student var det mer Smålands nation och andra rökiga miljöer som gällde, " - Vadå, Gerdahallens gym, jag?" men under 1990-talet kom jag igång och tränade. Det brukar jag hålla jag uppe någon månad, ett halvår eller ett år eller mer men sedan lägger jag ner en kortare eller längre tid, bara för att komma tillbaka till det igen.

Kanske är det, apropå länken ovan till vanor according to Fru Efficient Badass, något vanemässigt som måste till. Som att alltid gå vid samma tidpunkt.

Några rader om kassaapparaten i SJ-tågens bistro

I mitt jobb åker jag ganska mycket tåg, så nedanstående rader om hur SJ hanterar betalningar i sin ombordservering bygger på ett stort empiriskt material.

Påfallande ofta fungerar inte maskineriet i bistron på SJ:s tåg. Man kan inte ta betalt därför att maskinen helt enkelt lagt av. Någonstans i samverkan mellan mjukvaran i plattan, skrivaren och själva lådan är det något som klickar. Kassaapparaten är en kass apparat.

Jag har hört märkvärdigt stresstålig bistropersonal ringa till IT-avdelningen för att försöka få igång maskineriet samtidigt som det bildats en lång kö av hungriga och törstiga resenärer. Jag har hört utrop i högtalarna om att bistron håller stängt därför att man inte kan ta betalt. Påfallande ofta händer detta.

Man har alltså allt på plats: mat, mackor, kylda drycker, kaffe, kakor - men man kan inte ta betalt och då uteblir försäljningen helt och hållet.

Det retar mig. Speciellt om man är hungrig och inte kan handla, trots att det finns mat ombord. Det känns frustrerande.

Och varför tar man inte betalt manuellt? Man kunde tänkt sig att man tog betalt i kontanter och skrev kassakvitton med papper och penna när maskinen inte fungerar. Men nej, det gör man inte.

Det är uppenbart att SJ köpt in en riktigt usel teknisk lösning för att hantera betalningar på ombordrestaurangerna. Det är också tydligt att man är dogmatisk; eftersom det här har hänt så pass ofta under flera års tid så är det märkligt att man fortfarande håller kvar vid det urusla systemet.

Kanada!

Hernhag gillar Boston Pizza. Själv har jag en del aktier i företaget och även en del i ett annat kanadensiskt företag, Northwest Healthcare Properties.

Man kan betrakta det ur ett slags investeringsholistiskt pespektiv: först äter man en massa pizza, sedan får man kardiovaskulära problem och tas då om hand av en vårdinrättning inom Northwest Healthcares domän.

Vad gäller länder så är Kanada tillsammans med Norge två favoritländer i mitt sparande. Funderar över vilka jag vill utöka det hela till. Spontant är jag ganska intresserad av länder som Nederländerna och Tyskland, men där är jag inte än.

Biljettpris i kollektivtrafiken

Det kostar 50 kronor att köpa en enkelbiljett Lund-Malmö. Skånetrafiken transporterar mig med sina moderna Pågatåg ut ur lärdomsstaden, över åkrarna, genom radhusmattornas Åkarp (Lukas Moodysson!) och Hjärup in i Malmös industriella ytterområden, förbi det blivande spökslottet Entré och så in i Malmö Central. 12 minuter tar resan.

Samma resa i Göteborg kostar 27 kronor. Västtrafik transporterar mig från exempelvis Centralen till Korsvägen på strax under tio minuter. Och egentligen ännu längre; för samma 27 kronor kan jag ta vagnen från Centralen och åka genom Göteborgs centrala delar, därefter genom fina villakvarter ut till Saltholmen där jag kan äntra en färja som för mig till Brännö. Över en timme tar resan och jag får lite saltstänk på köpet. Fortfarande 27 kronor.

Den lite märkliga prisdifferensen är säkert delvis en effekt av lokaltrafikens zonindelning. Men zonindelningar är inte naturlagar utan satta av människor och organisationer; någon har helt enkelt tagit beslutet någon gång att det skall vara så ohemult dyrt att åka till Malmö.

Beror det höga priset på Malmöbiljetten jämfört med vad det kostar att åka kollektivt i Göteborg på att man passerar en kommungräns? Det borde inte spela någon roll eftersom lokaltrafiken snarare tycks vara en läns/regionpolitisk angelägenhet än en kommunal.

Beror det på att länen med skattemedel subventionerar lokal kollektivtrafik olika mycket i Skåne respektive Västra Götalandsregionen?

Ett sopigt spartips, rond 2

Förra sommaren bloggade jag om ett spartips som gick ut på att jag i princip har upphört att köpa plastpåsar för 2.50 kr styck på ICA. För att hantera det därmed uppkomna soppåseproblemet gjorde jag ett större inköp av påse på rulle av märke ICA Basic.

Dessa har fungerat bra och under de gångna elva månaderna har familjen sparat i runda tal 400 kr på att använda billig påse på rulle istället för köpepåsar från ICA med reklam i färgtryck. Påsen på rulle är vänlig mot plånboken och, rimligtvis, även mot naturen. Allt i linje med idén att kapa onödiga och regelbundna vardagsutgifter.

Men nu är lagret från förra sommaren slut. Den lokala ICAhandlaren, där jag handlade påsarna förra gången, säljer av någon anledning inte ICA Basicpåsarna längre utan bara ett annat märke, där varje påse kostar 50 öre. Det borde gå att få något billigare tänkte jag och gjorde en marknadsundersökning.

Det billigaste jag hittade var Willys som hade påsar för 5.20 kronor per rulle à 25 påsar. (Detta förutsatt att jag ville undvika postorder. Och det ville jag.)

Sagt och gjort: en kort promenad till en av de större Willysbutikerna i grannskapet resulterade i ungefär en årsförbrukning påsar.

Känner mig märkligt nöjd, inköpet tilltalar någon primal instinkt nedlagd i mitt inre under någon forntida jägare-och-samlare-epok. Eller åtminstone, om man vill se det lite mindre biologistiskt, blir det ibland till en utmaning och en sport att minska onödiga kostnader i vardagen för att istället kunna lägga pengarna på väsentligare saker.

Några rader om att ha kontanter hemma

Jag är inte någon prepper, inte min fru heller. Men vi har någon femhundring undanstoppad hemma, riktiga fysiska papperspengar straight out of Tumba (eller var nu de svenska kontanterna tillverkas nuförtiden), bara utifall att. Pengar vid sidan av plånbokens dagliga kontantkassa och bankkontonas och Mastercardens och PayPalkontonas och Swishandets vardagliga flöde, pengar som ligger still och väntar.

Det finns något med svenskarnas fixering vid elektroniska betalningsmedel som stör mig, jag gillar inte det kontantlösa samhället. Överlag är det en magkänsla jag har, ett slags materiell kultur-relaterad instinkt om att pengar luktar, har en tyngd, skramlar i fickan, kan rullas ihop till sedelbuntar för att sedan bladas upp; en analog och materiell fristad i det molnifierade sena tjugohundratiotalet som jag vill hylla. Ibland ser jag mitt användande av kontanter i butiker som en politisk handling.

Men det finns även mer rationella argument för att inte helt lämna kontanter och för att ha någon femhundring undanstoppad hemma. Som att ett stort banksystem mer eller mindre lägger ner av något skäl.

Billig snabbmat

Min fru är bortrest och kidsen är iväg på olika håll med egna lunchplaner; alltså kan jag äta fiskpinnar, en maträtt som ingen annan i familjen gillar. Snabbt tillagat, billigt och, inbillar jag mig, hyfsat nyttigt.

Precis som fallet är med fiskbullar, som resten av familjen inte heller gillar, och det gäller alltså att passa på när man fixar lunchen själv. Och precis som fiskbullar går det att få tag i billigare versioner än marknadsledande; ICAs version är flera kronor billigare än Findus.

Militärtjänstgöring och pension

Jag har klickat runt på några olika sidor på Pensionsmyndighetens webb. Bland annat kan man se vilka inkomster som ligger till grund för min kommande pension, år för år tillbaka till 1988.

Sifferkolumnen formar sig till ett slags lapidarisk biografi i siffror över mitt yrkesliv: studentåren där sommarjobb och arbete på lördagar ändå gav en viss inkomst, doktorandtjänstens hyfsade lön följt av årsinkomster jag är nöjd med och som är en del av basen för mitt kommande pensionärsliv.

Men det finns ett år som jag är ganska irriterad över. Det året jag gjorde militärtjänst.

Då, mot slutet av 1980-talet, hade det kalla kriget inte alls tagit slut utan vi levde i en värld där nationens gränser behövde bevakas och skyddas. Stora delar av varje årskull av män kallades in till värnplikt för att upprätthålla en militär avskräckningsförmåga värd namnet.

Några smet förstås undan, som den kollega som häromåret avslöjade att han simulerat psykisk störning för att slippa. Men överlag gjorde merparten av oss det som staten tvingade oss till.

Och det är här jag blir lite sur. Det är ändå stora delar av en årslön som försvinner här i pensionsunderlaget - hade vi inte haft värnplikt hade jag, allt annat lika, haft ungefär en årslön mer insatt på pensionskontot eftersom jag kommit ut i arbetslivet ett år tidigare. Eftersom det var något som staten tvingade oss att göra tycker jag att staten borde gottgöra oss för förlorad pensionsrätt under värnplikten.

Förslag: när man går i pension räknas medeltalet av årsinkomsterna från 18 års ålder och framåt ut för de som gjort värnplikten. Denna medelårsinkomst sätts sedan retroaktivt in som pensionsrätt under värnpliktstiden. Det vore inte mer än rätt.

Jag hade inget emot att göra lumpen. Jag tyckte att det var en meningsfull sysselsättning - försvara landet mot kommunismen! - och jag lärde mig mycket. Men att denna tvångsåtgärd från statens sida gentemot individerna som gjorde lumpen dessutom ger sämre pension i slutänden jämfört med simulanter som vid mönstringen nästlade sig ur statens grepp är inte vidare snyggt.

Jag fyllde på i Ocean Yield

Det senaste inköpet blev Ocean Yield. Företaget har en flotta med fartyg av olika typer: oljeplattformsservice, flytande naturgas, containershipping, frakt av kemikalier, transport av bilar; detta är en diversifiering mot olika branscher som borde ge viss stabilitet. Och om inte en massa handelskrig eller riktiga krig bryter ut så lär vi människor fortsätta att handla med varandra över världshaven.

Och så delar man ut ganska bra med pengar, för närvarande är direktavkastningen 8.7 %.

Företaget är det nionde största innehavet i min portfölj och jag skulle kunna tänka mig att köpa fler aktier framöver.

De senaste inköpen

Jag fyllde på i Marine Harvest, Northwest Healthcare, Spiltan aktiefond Småland, HM och Pegroco Invest. Småköp, en del av den regelbundna tillsynen av portföljen; influtna utdelningar och nysparande lassas in i aktier.

Vad gäller Northwest Healthcare kan man notera att Gustav på Gustavs Aktieblogg sålt av sitt innehav i det kanadensiska vårdbolaget. Han tycks gilla bolaget även fortsättningsvis men väljer att satsa på tillväxtbolag; försäljningen handlar alltså snarare om en omviktning av portföljens strategi, snarare än att det är något fel på bolaget.

Hmmmhh, intressant. Men jag väljer att ligga kvar i företaget, känner mig lite utdelningsorienterad och har väl inga direkta tillväxtbolag i väskan - förutom HM då, och det vet man ju hur det gick; jag har ett GAV på 243 i klädjätten.

Utdelningar 2018: facit

I december skrev jag ett inlägg om det kommande årets utdelningar för några av mina största innehav. Nu ser man resultaten.

Investor höjde, preci som man kunde misstänka i december, från 11 till 12 kr.

HM oförändrad utdelning 9:75 kr

Handelsbanken höjde från 5 till 5.50 samt lade ovanpå det en extrautdelning på 2 kronor, summa 7.50

Apple höjde från 0.63 dollar per kvartal till 0.73 dollar per kvartal.

Northwest Healthcare ligger oförändrat kvar på 0.8 dollar per år.

Tele 2 sänkte från 5.23 till 4 kronor.

En sänkning, två oförändrade och tre höjningar bland de sex största innehaven i min aktieportfölj. Helt OK.

Tre länkar

Diskuterar kontantbuffert i kommentarstråden till ett bra inlägg borta på Frihetsmaskinen.

Bra inlägg om spartips signerat Fru Efficient Badass.

Ibland läser jag artiklar om produktivitet i vardagen, prokrastinering och projektledning av dig själv, nu senast den här samlingen av tips. Men jag blir sällan förvånad, det känns som något slags rundgång i ämnet. Var finns nytänkandet i ämnet?

Glad siste april!

Hoppas ni, mina läsare, får en härlig siste april! Själv styr jag kosan tillsammans med familjen och några nära vänner till Botan och picknick, så länge lundavädret så tillåter. Det är nu ganska länge sedan jag var student men jag tycker fortfarade att det är något speciellt med siste april.

De senaste inköpen

Jag köpte mer i American Shipping Company, Pegroco Invest och HM. Småslattar, men regelbundet sparande.

Konsumentkategorin som HM glömde

Jag är ganska exakt femtio år gammal och väger cirka dubbelt så många kilon. De där kilona trivselvikt gör att jag inte kan köpa byxor på HM vars chinos helt enkelt inte finns i mina storlekar.

Synd, för jag gillar att handla på HM. Deras skjortor - vita släta bomullskjortor och blårandiga i Oxfordvävt tyg - är stommen i garderobens skjortstång tillsammans med en räcka m/60-skjortor och under byxorna är det HMs boxershorts som gäller eftersom de är rymliga, luftiga och hållbara. Alltsammans dessutom billigt.

Men byxor funkar alltså inte på HM för en man med min kropp. Lösningen är dels second hand, en bra lösning på klädfrågan och i såväl Lund, Malmö som Göteborg har jag regelbundet köpt helt OK chinos med min gubbapassform för knappa hundralappen, dels Dressman.

Ja, jag handlar på Dressman.

I varje fall chinos. De har mina storlekar och här är det inte 32 i midjestorlek och störiga lappar som "skinny fit" och "slim fit" som möter ögonen när jag bläddrar uppgivet, nej, helt ärliga 38/30"-storlekar till OK pris.

Jag tror att HM hade kunnat tjäna en del pengar på kläder för medelålders män; som det är nu så är herrmodeavdelningarna alltför ofta snarare killmodeavdelningar; för tajta och för små storlekar.

Några blandade länkar

Frihetsmaskinen är ytterligare en i raden av bloggare som gör elaborerade framställningar över när på året utdelningarna i portföljen infaller. Jag orkar inte göra något liknande utan nöjer mig med att konstatera att jag får ungefär X antal kronor per timme, timme ut och timme in, dag ut och dag in, året runt.

Minimalistspararen gillar inte pushnotifikationer. Nej, precis, det är riktigt störigt. Fattar inte hur kollegorna klarar av att arbeta när de har mailplinget igång mest hela tiden.

Facebook tar en del stryk för tillfället; både aktien och företaget är utsatta för press. Och till råga på allt meddelade Margit Richert nyligen att hon lämnar plattformen. Facebookkritiker som tänker på integritetsfrågor och är intresserad av åt vilket håll företaget är på väg kan ju kika på några patentansökningar från företaget.

American Shipping Company

American Shipping Company har gått bra den senaste tiden. Stämman är under uppsegling (ajj, ursäkta Göteborgsnivån på vitsandet) och några aktieköpare har kanske sett något i årsredovisningen eller i kallelsen som verkar positivt.

Det kontantlösa samhället

The Guardian uppmärksammar svenska kritiker mot det kontantlösa samhället.

Själv tillhör jag skeptikerna som ogillar avskaffandet av kontanter.

Nedskrivning av kapital i American Shipping Company

Noterade att ett av innehaven - American Shipping Company - protokollförs på ett lite märkligt sätt i mitt Avanzakonto. De senaste två utdelningarna kallas för "nedskrivning av kapital" och förtecknas som värdepapperstransaktioner/sälj, medan utdelningarna dessförinnan noterats under just utdelningar.

Är lite undrande - varför?

Jag köpte mer Apple

Jag köpte mer Apple. På ren magkänsla - det här är inte ett företag jag räknat på.

Jag har använt Apple i ungefär 15 år: desktopdatorer av olika modeller, MacBooks, iPhone, iPod samt förstås utnyttjat det ekosystem av tjänster som vävts kring hårdvaran i form av iTunes, Apple Music, Appstore och så vidare.

Aktien finns redan i portföljen - eller "i väskan" som uttrycket tycks vara bland vissa aktieskribenter - som det fjärde största aktieslaget. Trots att det sticker ut lite gentemot min övriga strategi som är mer utdelningsfokuserad så tycker jag ändå företagets aktie förtjänar en rejält tilltagen plats i det som jag ser som en av flera plattformar för min ålderdoms ekonomi; jag hoppas och tror att på några årtiondes sikt så är det här en bra investering.

Därför köpte jag ännu mer Apple igår.

Inköp KEG Royalties Income Fund

Jag tycker att det ligger något slags barnsligt trevlig aura över månadsutdelare (och i mindre utsträckning kvartalsutdelare) jämfört med årsutdelare. Dessutom gillar jag kanadensiska aktier, fråga mig inte varför. Ett hyfsat stort inslag i min portfölj är därför Northwest Healthcare, ett annat kanadensiskt inslag av något mindre dignitet är Boston Pizza. Och jag ville öka i den här kategorin, så därför har en ny kanadensisk månadsutdelare nu gjort entré bland mina aktier: KEG Royalties Income Fund.

Kanske kan man se det som ett försök att täcka in en vidare aspekt av den kanadensiska restaurangbranschen. Boston Pizza är sportsbarer, KEG lite finare.

Som i mycket annat som rör kanadensiska utdelningsaktier är Stefan Thelenius en inspirationskälla: läs hans inlägg om KEG Royalties Income Fund (och bubblaren SIR Royalty Income) här, här och här. Se även Aktiedepån som gjorde ett köp nyligen.

Tre länkar

Här har jag mitt jobb, jag har investerat i en villa, och min allmänna pension kommer bl a att avgöras av hur bra det går för det här landet. Varför ska jag också placera mitt privata sparande i svenska aktier?

Framtidsinvesteringen skriver i ett bra inlägg om olika anledningar till varför man letar investeringsmöjligheter i andra länder.

Bra spartips av Fru Efficient Badass. Det är de små och ofta återkommande detaljerna som gör det!

Petrusko gillar Didner & Gerge småbolag. Jag håller med, har haft den ganska länge nu, både i PPM och i min vanliga kapitalförsäkring och den har tuffat på bra.

Facebookhärvan: var är Zuckerberg?

Facebookaktien fortsätter att sjunka; idag minus 2.7 % (Placera).

Ett internt möte samlade många anställda på företaget, dock ej Zuckerberg, som fått kritik för sin relativt låga profil när företaget utsatts för denna och andra kritikstormar. Se även här. [via Slashdot.]

Att kapa regelbundna utgifter

Att se över regelbundna utgifter då och då brukar vara ett sparknep man läser om. Här hemma har vi pysslat lite med det den senaste tiden och vi har väl lyckats någorlunda.

Den ene sonens mobilabonnemang har haft en drulleförsäkring som kostade dryga hundralappen i månaden - bort med den! Mobilen är ändå inte splitterny längre och eftersom man kan köpa en likvärdig modell begagnat för inte alltför mycket bestämde vi oss för att ta risken. Och snart är telefondelen av sagde sons mobilräkning avbetalad varpå endast abonnemanget återstår. (Om telefonen håller så länge vill säga ...)

Dotterns mobilabonnemang skrev vi över på henne; hon har trots allt fyllt tjugo, och får betala telefonen själv.

Plastkassar på ICA ... En mycket onödig utgift som säkert kostat familjen flera hundra kronor per år. Istället bär jag sedan ett eller ett par år hem maten i tygkassar eller, om det är lite mat, sådana där gratispåsar som finns på rulle i butiken. Den besparingen sitter gott och jag känner mig nästan lite sparmoraliskt överlägsen när jag går förbi andra människor på stan med sina halvfyllda ICA-, Coop- eller Willyskassar som de betalat två kronor styck för. Någon påstod sig ha betalat 2.50 styck för kassarna på Coop, men det kan väl ändå inte stämma?

Elabonnemanget har jag börjat titta lite grand på men inte kommit till skott med byte ännu. Vi bor i en lägenhet i ett tjugotalshus (fjärrvärme) och använder inte så värst mycket el, men någon liten krona borde man kanske kunna spara in där.

Tre länkar

Framtidsinvesteringen skriver om en högutdelande kanadensisk tråkaktie med närmast monopolliknande marknadsposition; företaget tillverkar glasfiberull av returglas. Men risken är bland annat minskande glashantering i takt med att konsumenterna går över till bag in box, petflaskor och tetrapak.

Jag diskuterar Dr Martens med Micke Larsson och Stefan Thelenius i en kommentarstråd på den förstnämndes blogg. Sjyssta pjucks som funkar i många olika sammanhang, såväl på jobbet som privat.

Petrusko gillar Simon Blecher och länkar till dennes månadsrapport där SKF och ett köp i Telia diskuteras. Jag gillar också Blecher men är lite sugen på att höra hur han resonerar kring innehavet i HM: behåller han, säljer han, utökar han?

De senaste köpen

Jag ökade lite i Saab; säkerhet tror jag på på lång sikt, även om jag ogillar den låga utdelningen. Har vissa funderingar på att köpa något amerikanskt i sektorn och har börjat kolla lite på Boeing, Lockheed Martin och Raytheon utan att ha bestämt mig för någon, Saab känns bra än så länge. Gillar bland annat hur de blivit ett slags försvarskonglomerat med ubåtar, stridsflygplan, granatgevär, sjömålskanoner, sjömålsrobotar, luftvärnsrobotar, kommunikationssystem, simulatorer och annat: till lands, till sjöss, i luften.

Likaså ökades innehavet i Axfood - ibland gillar jag tråkaktier i sektorer som säljer vardagsprodukter som vi alla behöver - och Latour (investeringsbolag känns bra på sikt). Dessutom en liten påfyllning i American Shipping (utdelningen!) och HM (de tjänar trots allt pengar).

Automatisering av klädindustrin

Apropå automatisering i klädindustrin som jag skrivit om tidigare så kommer nu nyheter som visar på hur CAD, laserteknik och annan teknikutveckling gör tillverkning av jeans modernare.

En Bloombergartikel diskuterar hur nya tekniker minskar antalet manuella arbetsmoment som behövs för att skapa jeans som är snyggt slitna vilket kan ge större flexibilitet för företag som Levi's och minska klädbranschens utsatthet för politiskt motiverad kritik av arbetsförhållande i fabriker.

Se även den här videon:

Som ägare av HM-aktier är jag nyfiken på vad företaget gör i den här sektorn, eller om man bara köper färdiga kläder och behandlar tillverkningen som en svart låda som någon annan håller på med?

Har HM robotiserade Europabaserade helautomatiska fabriker för klädtillverkning inom tio år?

[via Slashdot]

Spotify till börsen

Spotify till börsen rapporterar The Verge. Aktien kommer handlas på New Yorkbörsen under tickern SPOT.

Företaget går som vanligt med förlust; enligt artikeln länkad ovan var förlusten 1.5 miljarder US dollars förra året. Trots det lär det väl komma fler hyllningar typ den här, som jag inte begriper mig på.

Jag är inte intresserad av att köpa aktier i nuläget.

Länk till Form F-1.

(Mer Spotifygnäll här.)

Handelsbanken B och A: byte ger "gratisaktier"

Idag skiljde det återigen ganska mycket mellan Handelsbanken A och B. Jag sålde mina B för 120 och köpte tillbaka A för 115.50 och kunde på så sätt få ett knippe Handelsbankenaktier "gratis". Tack för tips Utdelningsseglaren!

Tillverkar HM och 3M produkter i kinesiska fängelser?

Peter Humphrey, som tillbringat två år i kinesiskt fängelse, berättar att han sett produktion utförd av fångar åt västerländska företag: 3M, HM och C&A. Läs mer (CNN)

En fördel med en industrialiseringsprocess inom textilbranschen är att man slipper sådana här problem. Om de nu är sanna.

Köp

De senaste köpen: American Shipping, Latour och HM.

Robotar och sömmerskor

Att sy kläder med robotar istället för sömmerskor är svårt, mycket svårare än att hantera metallbitar, även om det gjorts vissa framsteg som antyder att det kanske kommer storskalig robotiserad tillverkning av kläder inom en inte alltför avlägsen framtid.

Tänk: designers skickar filer till fabrikernas robotar som specificerar hur tröjorna, byxorna och kalsongerna skall se ut, och så tuggar maskinerna igång. CAD/CAM för textil, 3Dprinting för kläder. Kanske är vi där om ett eller annat decennium?

En historisk cirkel skulle slutas, givet Jacquardvävstolens kopplingar till datorhistorien.

Vad skulle det innebära för ett företag som HM om man kunde tillverka kläderna i robotiserade fabriker? Man skulle slippa lägga ut produktionen i en massa lågprisländer på andra sidan jordklotet för att istället ha fabrikerna närmare marknaderna: kortare ledtider. Man skulle slippa politiska risker förknippade med kritik mot arbetsförhållandena i låglöneländerna, slippa verka i vissa länder med skumma politiska system som kommunistdiktaturer - Kina, Vietnam - och man skulle slippa de politiska risker som ändå finns med global handel.

Men skulle HM starta egna fabriker? Eller köpa tjänsten av tillverkningsindustrier som specialiserar sig på robotiserad klädtillverkning? Företagets DNA är kanske mer av handelsmannaDNA än industridito.

Om det här blir verklighet kommer förstås konkurrenterna göra likadant. Kanske kan HM:s handelsmannatradition och designkunnande paras ihop med vad som ändå är en svensk paradgren - tillverkningsindustri med hög tekniknivå, industrikunnandet som finns i Volvo/SKF/ABB - för en intressant och Sverigebaserad mix.

Det vore en snygg gest om en sådan tillverkningsindustri förlades till Borås.

Molnpolitik

Molnlagring har politiska aspekter. Förutsättningarna för Apples molntjänst iCloud kommer inom kort förändras för kinesiska konsumenter:

Apple Inc. has not explained the real issue, which is that a state-owned big data company controlled by the Chinese government will have access to all the data of its iCloud service users in China. This will allow the capricious state apparatus to jump into the cloud and look into the data of Apple’s Chinese users. [...] In other words, once the agreement is signed, GCBD — a company solely owned by the state — would get a key that can access all iCloud user data in China, legally.

Tim Cook: soft on communism?

Inte vidare bra för Apples rykte. Inte bara bland oss frihetsälskande liberala skönandar i det demokratiska väst, utan kanske även bland kinesiska konsumenter.

Lo Shih-hung, professor i samhällsvetenskap vid det taiwanesiska nationella Chung Cheng-universitetet, skriver i artikeln i Hong Kong Free Press där citatet ovan är hämtat ifrån om just en känsla av "förräderi" bland kinesiska konsumenter eftersom man uppfattar att Apple böjt sig lite väl enkelt för den kinesiska kommunistdiktaturstatens krav på innehållet i AppStore (VPN-klienter plockas bort på löpande band, Skype är inte tillgängligt i Kina).

Laxlogistik

DFDS ökar volymerna i kylhus i Skottland. Laxodling är inte bara fiskar och laxlus, det är också logistik och konservering, komplicerade sociotekniska system där människor, natur, transporter och annan infrastruktur samverkar. Dessa måste funka optimalt, varför det är intressant att läsa om investeringar i kylkedjans olika delar. Det är ganska många steg mellan fiskodling och ICAaffären eller restaurangen.

Vad sysslar Migrationsverket med?

Det kommer fler exempel på Migrationsverkets knäppa beteende. Som det här och det här.

Jag börjar tro att det är en myndighet fjärrstyrd av facket via sossarna och att facket inte vill ha utlänningar som arbetar i Sverige därför att de tror att antalet arbeten är en konstant kaka och inte något dynamiskt.

Tidigare exempel här, här, här och här.

Apples bolagsstämma

Eftersom Apple är ett av de större innehaven i min portfölj håller jag lite koll på företaget. Nu har man haft sitt årliga möte för aktieägare och det som kommer fram är bland annat:

* bärbara produkter som AirPods, Beats och Watch är stort nog att nära inpå vara ett Fortune 300-företag.

* man har nästan en kvarts miljard prenumeranter på olika tjänster.

* Tim Cook är inte så sugen på extrautdelningar; däremot är företaget för att stadigt öka utdelningarna. Man sitter ju på ganska mycket kontanter som kan användas för utdelningar, aktieåterköp och företagsförvärv. Apropå det senare så har Apple köpt 19 företag senaste året.

* butiker är inte på väg bort, och Macrumors citerar Cook i ämnet: "We believe that interaction with people still beats anything" vilket ju är intressant i dessa postorderhajpens tider.

Norsk forskning inom laxodlingsområdet: bildbehandlingsanalyser av individuella laxar

En sak som jag gillar med den norska laxbranschen är att det är ett sociotekniskt system som förutom de privata företagen också involverar akademisk forskning och utbildning i statlig regi. Detta gör att branschen har ett slags långsiktigt momentum eller kanske snarare uthållighet som sträcker sig bortom vad ett enskilt företag mäktar med.

Jag har tidigare skrivit om några sådana kunskapsuppbyggande och -spridande organisationer som underlättar samarbete mellan akademi och industri när det gäller laxlus.

Nu kommer ytterligare ett exempel på forskning och teknikutveckling som har såväl statliga som privata intressenter. Det gäller utveckling av tekniker för att identifiera individuella laxar i bildflöden, att med bildanalys analysera laxarnas hälsotillstånd med mera på Sealab Ocean Group, som bland annat samarbetat med Marine Harvest. (iLaks.no).

Läs mer på Norges Forskningsråd om denna och andra aktuella forskningssatsningar på det marina området. Norge tycks satsa långsiktigt på havsbruk och det innebär en god resurs för Marine Harvest och de andra bolagen i den norska laxnäringen.

HM: interaktivitet eller stumhet?

H&M har över 24 miljoner följare på Instagram men jag ser ingen dialog. Hade de det skulle de kunna lära sig massor om sina kunder.

Är HMs digitaliseringsproblem inte bara en fråga om postorder utan också om interaktion? Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius har åsikter om hur HM kommunicerar med omvärlden.

Staten betalar inte tjänstepension till sina anställda efter 65

Många politiker talar om vikten av att arbeta längre än till 65 års ålder. Men staten talar med kluven tunga. När staten själv är arbetsgivare betalas inte någon tjänstepersion in till de som fortsätter att arbeta; åren 65-67 är därmed inte täckta av tjänstepension skriver SvD:

Men samtidigt som budskapet från politikerna är glasklart missgynnar staten själv sina egna anställda som väljer att stanna kvar i arbetslivet efter 65-årsdagen. Till dem betalar inte staten nämligen inte in någon tjänstepension. Den som alltså utnyttjar den lagliga rätten att arbeta kvar på arbetsplatsen till och med 67 års ålder får inte någon tjänstepension inbetald under de sista två åren.

Varför?

Jag är statligt anställd. Jag är arg.

Det företagsfientliga och arbetsnegativa Migrationsverket slår till igen

Den vänstertrojka som styr Sverige - Socialdemokraterna (dvs LOs lobbygrupp i Sveriges riksdag), Miljöpartiet och Vänsterpartiet - låter utvisningarna av duktiga och hederliga människor som betalar skatt och skapar välstånd genom företagande och driftigt arbete fortsätta. Nu senast uppmärksammar Svt ett fall i Lund:

Vice vd i biobanksföretaget Birka i Lund, Hussein Ismail, sänkte medvetet sin lön under tre månader 2015 för att rädda bolaget. Mitt i expansionsplanerna kommer nu Migrationsverkets beslut: Hussein Ismail måste lämna landet om fyra veckor.

Se tidigare inlägg i genren här, här och här.

Marine Harvest expanderar

Marine Harvest expanderar i Skottland rapporterar Salmon Business.

Svenskt Näringsliv uppmärksammar den fortsatta trenden med att utvisa duktiga människor

Fler kompetenta människor som sköter sig och betalar skatt utvisas i socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets Sverige:

Migrationsöverdomstolens två beslut i december borde omedelbart ha inneburit ny praxis för arbetskraftsinvandringen, och ett stopp för utvisningar orsakade av bagatellartade fel. Men efter två månader har fortfarande ingen ändring skett, och både Hamed Jahangiran och Lulzim Rashiti med familj utvisas.

Se tidigare inlägg i frågan här och här.

Fyra länkar: HM, norsk lax och Investor

Slimis köper tillbaka en del av de HM-aktier som vederbörande sålde nyligen. Bland köpare av HM-aktier återfinns även Gustaf Douglas och Erik Selin.

Lax: artikel på Placera.

Jacob Henriksson kikar lite närmare på Investor. Dito av Lundaluppen.

Försiktighet: rederier

Jag roade mig med att kolla hur stor andel de olika rederierna och näraliggande maritima företagen utgör i mina portföljer och landade på siffran 8.4 procent. Det känns spontant som en något hög siffra, och jag tror nog att det blir läge att om inte slå full fart back, så åtminstone ta det lite lugnt och överväga om jag skall öka i framtiden. De bör ju inte få för stor andel, tycker jag.

Utan att jag riktigt vet varför har jag tilltalats av företag som Ocean Yield, American Shipping company, Stolt-Nielsen och Dynagas LNG. Kanske har jag lockats av de många gånger ganska höga direktavkastningarna, kanske har jag tilltalats av det konkreta och i positiv mening tråkiga i affärsidén att transportera saker. Och eftersom företagen är utländska så finns här en diversifiering bortom Sverige.

Men dryga 8 % i en sådan sektor kanske är något slags tak; ligger närmare till hands att våga öka i norsk fiskodling, där jag hittills hamnat på mer beskedliga 2.4 %. Eller skall jag gå all in på försiktighet och köpa fonder och investmentbolag under den närmaste tiden?

Två länktips

Bra inlägg om HM av Efficient Badass. Och ett intressant inlägg om laxodling på Gustavs aktieblogg.

Lönesättande samtal

Jag skall snart träffa min chef för ett lönesättande samtal. Som ett led i förberedelserna har jag kikat på data från Statistiska Centralbyrån: inflationen är 1.9 procent.

Förmodligen landar den föreslagna löneökningen någonstans därikring, men om förslaget från arbetsgivaren skulle hamna alltför mycket under 1.9 procents ökning: vad gör jag då?

Jag är statligt anställd i en sektor där det inte finns så många alternativa arbetsgivare till den myndighet jag arbetar på. Men vissa synpunkter skulle man ju ändå ha om förslaget skulle hamna på 1.3 eller något sådant. Vi får se vad det blir, helt enkelt.

En mer allmän observation gäller inflationen och min upplevda situation som konsument. Det känns som om vissa grejer faktiskt blir dyrare och dyrare; en inflationssiffra på 1.9 procent känns inte som en orimlig nivå.

En god och billig soppa

När ICA hade extrapris på fläsklägg gjorde jag en kött- och grönsakssoppa enligt ett recept av Helena Ljunggren. Det blev riktigt gott! Frös in både enportionslådor att ha med till jobbet och några middagar för hela familjen. Smidigt och tidsbesparande att ha i frysen.

Pris: strax under fyra kronor per portion.

Apple säljer fler datorer

Allt är inte bara iPhone hos Apple. Företagets försäljning av datorer ökar.

Arktisk turism och Unlimited Travel Group

Mer Arktis (tidigare inlägg här):

PolarQuest, som ingår i Unlimited Travel Group tecknar ett femårigt avtal om drift av ett expeditionsfartyg (Sea Endurance) för expeditionsresor till Svalbard.

PolarQuest arrangerar expeditioner och äventyrsresor till arktiska resmål.

Det skulle inte förvåna mig om den här typen av mer exklusiv turism i arktiska farvatten kommer gå bra i framtiden. Och i takt med att Arktisk öppnas upp i och med klimatförändringarna kommer fler och fler nya rutter att öppnas upp samtidigt som fler och fler av den miljömedvetna och naturintresserade medelklassen vill lägga 50 000 kronor eller så på att se isbjörnar och isvidder medan de fortfarande finns, på samma gång som sådana resor ger ett slags distinktion åt resenären som särskiljer vederbörande från de som turistreser till mer vanliga avlägsna resmål.

Familjens innehav i Unlimited Travel Group är högst modest. Läge att öka?

Potash Corporation of Saskatchewan

Ett av de mindre inslagen i min portfölj är Potash Corporation of Saskatchewan. Bolaget har gått ihop med Agrium och bildar därmed det nya bolaget och aktien Nutrien. Enligt uppgift skall varje Potashaktie omvandlas till 0.4 Nutrienaktier.

Återstår att se hur det hela hanteras från en svensk Avanzahorisont, räknar med några dagars förskjutning innan Nutrienaktier och eventuell överskjutande kontanter syns på kontot.

Pegroco gör ett förvärv

Jag gillar aktier i företag som gör konkreta saker, saker man kan begripa sig på vad det handlar om.

Nu kommer nyheten att Pegroco Invest - ett av de medelstora innehaven i min samling av aktier och fonder - har köpt på sig Sarlin Furnaces, ett företag som jobbar med ugnar i metallindustrin:

Sarlin Furnaces är specialister på ugnar för värmebehandling av järn, stål, aluminium, zink och andra metaller. Företaget tillhandahåller tjänster för service och underhåll samt nybyggnationer och moderniseringar av industriugnar. Bolaget har en lång historik och har idag över 1 500 ugnar installerade hos kunder. Bland kunderna finns de flesta stora svenska industribolag som t.ex. Volvo, SKF, Atlas Copco och Sandvik.

Innehav av aktier i Pegroco är ett sätt att äga mindre och medelstora onoterade bolag. Och nu exponeras alltså en liten del av mitt långsiktiga sparande mot ett företag som installerar och servar storskaliga ugnsanläggningar för värmebehandling, smältning av aluminium med mera som används i produktionen i storskaliga industribolag.

Me like.

All tillverkningsindustri har faktiskt inte flyttat till Kina.

Spotify stäms på 1.6 miljarder dollar

Mångas favoritförhoppningsbolag - vår tids Framtidsfabriken eller kanske boo.com - Spotify, som går med stora förlustsiffror år efter år, har nu stämts för intrång i upphovsrätten.

Oförskämt billig mat

Fru Efficient Badass - som jag började följa nyligen, ett av de bästa fynden i finansbloggosfären på senare tid - skriver inför nyår om tips på mat som känns lyxig utan att kosta skjortan.

Men man kan också fundera över mat som i mer vardagsliknande situationer än nyårsafton är förhållandevis billiga, som smakar mer än de kostar. Själv skulle jag vilja slå ett slag för jordärtskockssoppa och stekt strömming med potatismos. Bägge två bygger på billiga råvaror och är jättegoda.

iPhones säljer bra

Det går bra för Apple visar statistik över 2017 års "bäst säljande teknikprodukter":

Apple iPhones: 223 million
Samsung Galaxy S8 and Note 8 smartphones: 33 million
Amazon Echo Dot connected speakers: 24 million
Apple Watch: 20 million
Nintendo Switch video game console: 15 million

enligt Slashdot.

Fast taxonomin här är ganska suspekt. Alla Apples telefoner klumpas ihop till en kategori som då blir jättestor medan bara två Samsungmodeller bildar en annan kategori.

Och benämningen "teknikprodukt" borde ersatts av "elektronik med mjukvara" eller något mer specifikt. Vad är inte "teknik"? Själv anser jag att pappersgem är en teknikprodukt - av dessa säljs det elva miljarder årligen bara i USA.