Loctite!

Jag gillar att reparera saker. Det ger en viss tillfredsställelse att laga något ting som därmed får förlängd livslängd. Det är en av de saker jag lärt mig av äldre generationer; mormor och morfar, mamma och pappa och många andra i den värld jag kommer ifrån reparerade regelbundet saker som de omgav sig med. Det ger ett slags materiellt självförtroende att kunna fixa saker, samt att man förstås sparar pengar när man inte behöver köpa nytt.

Som nu när de röda plastplattorna på min fickkniv har börjat släppa. En droppe Loctite under vardera platta och den är fixad.

De senaste köpen och läsning om en av mina kanadensisk utdelningsaktier

Jag läser om Inter Pipeline på The Motley Fool. Intressant läsning om vad som nu är det fjärde största innehavet i min portföjd, 5.7% ligger andelen på. Min plan är att fortsätta göra några köp då och då. (Här finns ytterligare en artikel på The Motley Fool om företaget.)

Nu blev det dock inte så, utan jag fyllde istället på i Capital Power Corporation, Boston Pizza och Latour.

HM

Jag valde att ligga kvar i HM. Sett i backspegeln kan man påstå att jag gift mig med aktien och borde sålt av när det började gå utför.

Å andra sidan har jag fortfarande trott på företagets möjligheter att sälja kläder i stor skala i mängder av "kanaler" – varför ogillar jag det uttrycket så mycket? – även i framtiden.

Jag har ett GAV på 242 – synthreferenshumorister: vakna! – och ligger nu på 170. Jag har alltså förlorat pengar på själva innehavet (men fått en inte oansenlig mängd kronor i utdelning). Aktien var nere som lägst på strax över 120, och har, kanske man kan hoppas, planat ut och vänt.

Om inga större katastrofer inträffar i mitt liv hoppas jag kunna behålla aktierna tills jag pensioneras. Så det intressanta kanske inte är vad HM är värt idag, utan om 15-20 år.

Det är lite intressant med institutionella ägare som har tillkommit, till exempel Ikeasfären.

Jag fortsätter hålla i HM.

Aktieköp

De senaste påfyllningarna:

Ocean Yield och Algonquin Power & Utilities Corp.

Jag hoppas att Ocean Yields svårigheter reder ut sig och bestämde mig därför för att fylla på lite i denna portföljklassiker.

Dessutom valde jag att ganska rejält utöka – mer än fördubbla, faktiskt – innehavet i det nyligen portföljdebuterande infrastrukturbolaget Algonquin. Företaget har, bland annat, nyligen fått igenom beslut som krävs för att påbörja konstruktionen av tre vindkraftsanläggningar i Missouri och Kansas.

Därmed läggs en effekt på 600 MW vindkraftsel till företagets resurser när väl anläggningarna tas i drift, vilket planeras för slutet av år 2020.