De senaste åren har jag alltså sparat flera tusen kronor för i princip samma sak. OK, om 130-kronorsklipparna hade levererat tre gånger fulare frisyrer än 400-kronorsfrisören hade jag förstås fortsatt gå till den sistnämnda, men det är alltså inte fallet.
Ett riktigt klipp i flödet av vardagliga utgifter.
Jag ber om ursäkt för den förutsägbara och undermåliga ordvitsen. Men det är något med ordvitsar och frisörer, eller hur? Alla dessa ställen som heter "Sax o fön" och liknande ...
Köp en egen hårtrimmer för några hundra och du kan spara så mycket mer...
SvaraRaderaNope. Jag känner mina gränser. Nope. No way. Nej.
SvaraRaderaSjälv när hårsvallet var mer uppenbart gick jag på den fina poppiga salongen i stan. För detta utspelar sig när poppigt var "inne". Då kostade en klippning 240 riksdaler vilket i dagens värde måste vara minst det dubbla. Allt eftersom tiden gick och hårsvallet avtog hade inte ägaren av salongen hjärta att ta fullt pris. Dock fick jag nästan lika mycket tid som fullbetalande kunder. Min sista klippning på salongen var när priset var nere i 60 SEK. Mitt bästa bidrag till denna affärsröelse var att införskaffa en hårtrimmer och inte störa mer./frivilligpensionär
SvaraRaderaDär känner jag igen mig. När det inte längre växer något norr om öronen finns det inte många frisyrer att välja på. Bara att trimma ner de stackars strån som fortfarande kämpar på...
RaderaHåller med, ett bra spartips. Jag brukar klippa mig utomlands och sparar en tusenlapp eller två på det jämfört med att klippa mig för flera hundra hemma. Nu provade jag en dyrare frisör senast men fortfarande rimliga priser.
SvaraRadera