Jag håller med. Ibland försöker jag betala med kontanter som ett slags politisk/symbolisk handling, att liksom rösta med plånboken. Jag ogillar att fler och fler ställen på stan har börjat vägra ta emot kontanter.
I radioinslaget nämns att mängden kontanter som folk använde något ökade under Ukrainakrigets eskalering.
Man kan även se mängden kontanter på lite längre sikt.
Att betala med kontanter är en politisk handling, i både bildlig och bokstavlig mening att rösta med plånboken.
Jag ogillar det kontantlösa samhället och tycker att staten är mesig som tillåter ställen att vägra kontanter. Är det verkligen så i andra länder?
Bra att man uppmärksammar problemen med det kontantlösa samhället.
Tyskarna håller hårt i sina analoga pengar. Kontanter är som bekant pengar utan minne och i Tyskland minns man ännu DDR och övervakningstiden med en Stasi-spion i varje trappuppgång. Med data-naiviteten som råder i Sverige idag är det tveksamt om en eventuell totalitär ledare i framtiden ens behöver bekymra sig om att anlita några spioner.Gör motstånd mot det kontantlösa samhället: betala med kontanter!
Folk nojar sig om vad "nätet" känner till om oss – hur ofta hör man inte någon kollega eller familjemedlem påpeka det uppenbara, "jag sökte på produkten X och nu dyker den upp överallt i annonseringen" – men fler borde tänka över vad det skulle leda till om man till detta även lade våra transaktionshistoriker och ta konsekvenserna och göra aktivt motstånd: genom att oftare använda kontanter i vardagen.
Så länge man nu kan det. Antalet affärer, restauranger och kaféer som är kontantlösa sprider sig sakta men säkert. Inte bra. Linusson vill se konkreta handlingar:
Om Riksbankens förslag blir verklighet måste alltså den föreslagna kommittén ha en betydligt större bredd och även omfatta kompetens på integritetsområdet.I dagens Svenskan svarar finansmarknadsminister Per Bolund undanglidande och håglöst på ett sätt som åtminstone får mig att tro att från Miljöpartiet är inget gott att vänta när det gäller frågor kring betalningssystemens integritetsproblematik.På kort sikt vill jag att affärer i Sverige, som i många andra EU-länder, skall vara tvungna att ta emot kontanter. Frågan måste upp till diskussion nu, för vid riksdagsvalet år 2022 kommer den att vara överspelad.
En av kommentatorerna till den här artikeln om kostnaderna för att driva Bankomatsystemet är att låta bankernas böter för olaglig pengatvättsverksamhet betala för kontanthanteringen. Ett inte helt oävet förslag!
Själv försöker jag dra mitt strå till stacken, jag försöker alltid ha kontanter tillgängliga och använda dem.
– Det är färre än 5 procent av våra kunder som regelbundet använder kontanter. [...] Det finns alltid några grupper i samhället som fortfarande vill ha eller behöver kontanter så dröjer några år innan vi är helt kontantlösa, säger hon.Hmmhh, det här gillar jag inte och stärker mig i min inställning att betala mer i vardagen med kontanter.
Jag hoppas det blir politik av det här utredningsresultatet. Systemkritiskt stora banker borde inte kunna vägra att hantera kontanter.
Update. Nu har delbetänkandet publicerats; SOU 2018:42, Tryggad tillgång till kontanter, kan laddas ner här.
Update 2. Riksbankskommitténs förslag uppmärksammas i utlandet (Bloomberg) [via ett Slashdotinlägg som även har en diskussionstråd med vissa intressanta kommentarer.]
Påfallande ofta fungerar inte maskineriet i bistron på SJ:s tåg. Man kan inte ta betalt därför att maskinen helt enkelt lagt av. Någonstans i samverkan mellan mjukvaran i plattan, skrivaren och själva lådan är det något som klickar. Kassaapparaten är en kass apparat.
Jag har hört märkvärdigt stresstålig bistropersonal ringa till IT-avdelningen för att försöka få igång maskineriet samtidigt som det bildats en lång kö av hungriga och törstiga resenärer. Jag har hört utrop i högtalarna om att bistron håller stängt därför att man inte kan ta betalt. Påfallande ofta händer detta.
Man har alltså allt på plats: mat, mackor, kylda drycker, kaffe, kakor - men man kan inte ta betalt och då uteblir försäljningen helt och hållet.
Det retar mig. Speciellt om man är hungrig och inte kan handla, trots att det finns mat ombord. Det känns frustrerande.
Och varför tar man inte betalt manuellt? Man kunde tänkt sig att man tog betalt i kontanter och skrev kassakvitton med papper och penna när maskinen inte fungerar. Men nej, det gör man inte.
Det är uppenbart att SJ köpt in en riktigt usel teknisk lösning för att hantera betalningar på ombordrestaurangerna. Det är också tydligt att man är dogmatisk; eftersom det här har hänt så pass ofta under flera års tid så är det märkligt att man fortfarande håller kvar vid det urusla systemet.
Det finns något med svenskarnas fixering vid elektroniska betalningsmedel som stör mig, jag gillar inte det kontantlösa samhället. Överlag är det en magkänsla jag har, ett slags materiell kultur-relaterad instinkt om att pengar luktar, har en tyngd, skramlar i fickan, kan rullas ihop till sedelbuntar för att sedan bladas upp; en analog och materiell fristad i det molnifierade sena tjugohundratiotalet som jag vill hylla. Ibland ser jag mitt användande av kontanter i butiker som en politisk handling.
Men det finns även mer rationella argument för att inte helt lämna kontanter och för att ha någon femhundring undanstoppad hemma. Som att ett stort banksystem mer eller mindre lägger ner av något skäl.
Själv tillhör jag skeptikerna som ogillar avskaffandet av kontanter.
Micke Larsson skriver om kontanter. Är inte så säker på att jag håller med honom: jag ogillar snarare tanken på det kontantlösa samhället. [Se kommentar nedan.]
Grazing Lady filosoferar över vikten att inte stirra sig blind på aktiernas priser utan istället fundera över betydelsen av tid på marknaden och ökande utdelningar. Det där med att inte stirra för mycket på aktiernas pris är grunden för den utmaning som bloggaren Spartacus Invest körde i år liksom förra året. Borde följa det här rådet lite mer; en poäng med utdelningssparande är ju att det momentana värdet på aktierna, något som flaxar uppåt och nedåt under kort tid, inte är det mest viktiga. Utdelningssparande borde innebära ett lugnare sätt att förhålla sig till börsen. Att sedan efterleva detta är svårare; det är något vagt beroendeframkallande att logga in på portföljen och kolla värdet på olika aktier. Det är lätt att bli aktiekursknarkare
Och apropå Spartacus Invest så skriver vederbörande bloggare om Microsofts köp av Linkedin att köpeskillingen motsvarar hela Investor. Märkligt mycket pengar. Är det någon som faktiskt använder Linkedin? (Ja, jag är medlem där men har knappast haft någon direkt nytta av Linkedin, inte ens när jag periodvis sökt efter nytt jobb.)
HM (det dyker upp mycket HM i flödet nu!): bloggaren Långsiktig investering jämför HM med Gap. HM vinner. Och Petrusko överväger att köpa mer HM.
Det var en rent magkänslegrej vad gäller Handelsbanken. En faktor är det här med kontanthantering, Handelsbanken tycks ju gå mot strömmen och försöker erbjuda kontanthantering på många av sina kontor. Jag gillar kontanthantering. Vi har haft kontanter i åtminstone 2 700 år och jag tycker det vore dumt att ta bort dem. Läs gärna Per Hagmans fina artikel i ämnet.
En mig närstående familjemedlem, ägare av och VD för ett aktiebolag på en mindre ort i södra Sverige, bytte nyligen från Nordea till Handelsbanken just för att det lokala Nordeakontoret upphörde med kontanthantering (och dessutom i en annan fråga har betett sig på ett suboptimalt sätt, toppstyrda som de verkade vara av generella principer från något huvudkontor någonstans).
Anekdotisk bevisföring, javisst: en enda datapunkt. Men ändå säger det något.
Jag tror att sagda VD inte är den enda som flyttar över till Handelsbanken.
