De senaste köpen

Jag har sålt av ytterligare lite Apple och därmed diversifierat ytterligare något i portföljen. Apple ligger numera på tredje plats men är fortfarande stort, 8.6 % av värdet. Istället köpte jag:

• Carlsberg B. Kylda drycker, öl. Varför inte?
• Acadian Timber. Påfyllning i detta kanadensiska skogsbolag med OK utdelning.
• Global X SuperDividend UCITS ETF. Påfyllning.
• Decisive Dividend. Påfyllning, börjar nu närma sig lite för stor andel i portföljen.
• 3M. En nykomling i portföljen, ett konglomerat som jag varit lite ljummet intresserad av länge. Lär ha ökat utdelningen varje år i 64 år.
• Pizza Pizza Royalty Corp. Påfyllning i detta ganska nya innehav.

I dagsläget innehåller portföljen 66 aktier, tre fonder och fyra börshandlade fonder, totalt 73 värdepapper.

Sålde av lite Apple och diversifierade

Hur stort bör det största innehavet i min portfölj vara?

Det är en fråga som jag ibland funderar över. Runt åtta procent kanske är ett riktmärke, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Och nu pratar jag inte om mitt nybörjarmisstag för dryga tiotalet år sedan, då bolagsrisken var mitt eget fel: jag köpte helt enkelt för många aktier i ett och samma bolag (HM) och tänkte väl att det var läge att diversifiera senare.

Helt fel upptäckte jag, och började för nu ganska många år sedan köpa aktier i andra bolag och i andra ekonomier än den svenska.

Nej, nu är snarare problemet att bolagsrisken kommer sig av att ett av innehaven har gått väldigt bra. Apple har varit mitt största innehav, och den har tuffat på bra. 49 % har den ökat i värde i år, och idag stod den för 16 % av portföljens värde.

Det tycker jag är för mycket, för stor andel. Jag tror fortfarande på Apple – och egentligen är jag en köp-och-behåll-investerare – men någonstans där börjar det kännas lite för tungt. Ett enda företag som har gått upp 49 % på ett år skulle kunna gå ner ganska mycket också. Hur hanterar aktiemarknaden Tim Cooks successionsplaner och kanske än viktigare: hur kan man fortsätta att vara det innovativa företag man varit, hur undviker man att förvandlas till IBM? Det gick ju bra i övergången Jobs-till-Cook, men hur går det nästa gång?

Och här pratar vi inte om ett investmentbolag som Investor, som ju egentligen är som en fond med företag verksamma i flera sektorer av ekonomin, eller just en fond.

Visst: det finns viss diversifiering i Apple. Mobiltelefoner, laptops, desktops, tjänster, klockor – men ändå inte lika brett som Investor.

Dags att minska lite. Därav dagens aktieaffär: jag sålde av en del av Apple och pytsade in pengarna i andra aktier.

Det är inte fråga om någon dramatisk försäljning: Apple är nu 13 % istället för 16 %. Vi får se vad som händer.

Stefan Thelenius har använt den välfunna metaforen Särimner för att beskriva aktier som ökar väldigt mycket och därmed för egen maskin skapar ett slags dissonans i portföljen, en övervikt för en aktie. Han har löst det med att skala av, som han säger, delar av hans portföljs Särimner (Nvidia).

Allså: jag sålde en del Appleaktier för långt mycket mer än vad de köptes för (men aktien är alltså fortfarande en stor del av min portfölj). Istället köpte jag följande aktier:

• Tele 2 (köptes häromdagen, innan Appleförsäljningen). Folk gillar mobiltelefoner, det är nästas som att de vore beroende.
• Toronto Dominion Bank. Kanadensisk bank med OK utdelning kanske inte är helt fel.
• Canadian Utilities; fyllde på i ett tidigare innehav.
• Main Street Capital; också påfyllning, OK utdelning.
• Vitreous Glass. Pluspoäng för tråkig hemsida! Lättbegriplig verksamhet, fyller gärna på.
• Pizza Pizza Royalty Corp. Min första slajs (ursäkta ordvitsen!) i detta företag.

Jag lämnar inte Apple, ett företag som jag verkligen gillar. Men 49 procents uppgång bara på ett år (och långt mycket mer sedan jag köpte aktierna en gång i tiden) har lett till en för stor övervikt i portföljen.

Idag innehåller den 64 aktier, tre fonder och fyra börshandlade fonder: sammanlagt 71 värdepapper. Och Apple är fortfarande stort men inte riktigt lika stort som tidigare.

De senaste köpen - och en försäljning

Sedan den 21 augusti har jag köpt

• Latour. Fortsätter fylla på lite då och då.
• AMSC ASA.
• Akelius Residential Prop. D (detta var alltså i september)
• Axfood. Mat behöver vi alltid ha.
• Tele2 B. OK utdelning.
• Nordic Paper Holding. Papper gillar man ju.
• Stolt-Nielsen. Infrastruktur, bulk, sjöfart.
• Consolidated Edison. Elektricitet och annan infrastruktur. Behövs alltid.
• Realty Income REIT. Utdelning är ju alltid trevligt.
• Global X SuperDividend UCITS ETF: en ETF med utdelning.
• Flowers Foods. Testar lite nytt, bland annat det här amerikanska livsmedelsbolaget.
• Scandinavian Tobacco Group.
• British American Tobacco ADR. Har länge funderat på att köpa en del tobak, i liten skala, så jag gjorde det.
• Aktiespararna Direktavkastning B
• Franklin European Dividend UCITS ETF. Utdelande ETF.

Och så har jag sålt av innehavet i Akelius Residential Prop. D. Ogillar turerna kring aktien, och bestämde mig för att göra mig av med den.

I dagsläget har jag 61 aktier, tre fonder och fyra börshandlade fonder: 68 värdepapper, att jämföras med 62 den 8 november. Diversifiering.

Brist på fantasi – och vägen bort därifrån

Det har trillat in en extrautdelning som heter duga, i form av AMSC ASA, som har sålt av en stor verksamhet i USA och skickar pengarna vidare till oss aktieägare. Då inställer sig frågan: vad göra med pengarna?

Egentligen har jag den frågan mest hela tiden, eftersom det varje månad trillar in flera utdelningar, låt vara mindre än den från the company formerly known as American Shipping.

Vad ska jag köpa för något? Jag har letat bland mina innehav, klurat och klurat och långsamt men säkert kommit till något slags insikt om att ... fortsätta diversifiera.

I dagsläget har jag 58 aktier och fyra fonder i min portfölj. 62 stycken alltså. Jag tänker att istället för att fundera över vilken av dessa 62 innehav som ska fyllas på varje gång det blir läge att köpa aktier, så borde jag nyköpa: varför nöja sig med 62 innehav?

Här är jag ännu en gång inspirerad av en av mina förebilder i aktie- och investerarbloggosfären: Northernlightsinvestment. Vederbörande skriver konsekvent bra inlägg, och nu hittade jag fram till ett mycket läsvärt inlägg som publicerades för ganska exakt ett år sedan (som jag hittade via det här inlägget). Budskapet är: släpp illusionen om kontroll, skaffa en faslig massa innehav. Närmare bestämt 219 innehav, som var fallet då Northernlightsinvestment skrev sitt inlägg.

Vad är väl 62 mot 219, tänker jag nu. Varför fundera så mycket på vilket av mina innehav som jag ska lägga in pengar i varje månad, när jag istället kan hitta nya aktier till min portfölj.

Sagt och gjort: de närmaste månaderna ska jag försöka köpa på mig nya innehav.

Frågan är bara vad jag ska köpa, hur jag hittar köpkandidater?

Vi får se. Men ett mål är att jag ska ha fler än 62 innehav vid nyår.

Diversifiering

En av de röda trådarna i de senaste årens sparande har varit diversifiering: jag har velat äga annat än enbart svenska aktier. Det är framför allt Norge, USA och Kanada som jag riktat blicken mot, och dessa utländska aktier utgör idag en majoritet av portföljvärdet:

58 procent är utländska aktier, resten svenska aktier och fonder. Det känns bra, och en väg jag vill fortsätta på: jag köper gärna kanadensiska och amerikanska aktier även fortsättningsvis.

Men man kanske skulle köpa något annat också? Tyskland verkar lite intressant. Får kolla upp vilka länder som Avanza erbjuder.

Något om en strategi och något om ett undantag

Inspirerad av bloggen The Dividend Story – som bland annat har en läsvärd serie inlägg för tillfället där vederbörande går igenom innehavet, aktie för aktie – har jag funderat lite över hur stor plats en enstaka aktie skall få ta i portföljen.

Det här är svåra grejer, egentligen. Skall man fortsätta köpa på sig aktier i ett företag man gillar, och riskera att råka ut för en kalldusch om eller när det går dåligt, eller skall man sprida sina gracer och i så fall hur mycket? För min del har det varit viktigt att diversifiera de senaste åren, ett tag tänkte jag på det i termer av att bygga en diversifieringsarkipelag kring kärninnehaven, och jag har försökt få det till att det är något roligt att hitta nya bolag, ibland i för mig nya branscher. Jag har även köpt en del fondandelar, speciellt i D&G Småbolag (nej, inte Dolce & Gabbana Småbolag ...) och Spiltan Aktiefond Småland, fonderna utgör tillsamman 7.8 %, så de skulle egentligen kunna växa lite till tycker jag. Även om jag inte nått theleniuska nivåer så har innehaven till antalet ändå växt ganska markant de senaste åren.

Men hur stora skall innehaven bli innan det slår i något slags försiktighetstak i portföljen? Bloggaren bakom The Dividend Story resonerar klokt, tycker jag, kring de här frågorna och har idag en såpass stor spridning att det största innehavet ligger på dryga 8 % av portföljvärdet. Det kanske är en vettig nivå, typ, kanske, eventuellt ... Svåra saker, som sagt.

Mitt största innehav ligger på 16 %, mitt andra på 12 %, mitt tredje på 7 %, fjärde på 6.7 %, femte på 6.1 %, sjätte på 5.4 %, sjunde på 5 %, åttonde på 4.7 % och så vidare och så vidare.

Två innehav sticker ut om man har The Dividend Storys måttstock aktuell. Plats nummer två, det på 12 %, är HM, som jag ägt länge. Jag gjorde mig inte av med det när det började gå utför – och det är ju inte som att jag kan säga att jag inte blev varnad, när aktiebloggar som Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen skrev om aktien och om hur de sålde av innehav. Inte bra, förstås, så här i efterhand, men jag har valt att behålla innehavet. Vem vet, det går kanske sälja kläder med bra vinst under märket HM även i framtiden. Men en förlust är det. Jag skall bara vara glad att jag, när nedgången började, hade hunnit börja diversifiera mig till en inte obetydlig mängd andra aktier i portföljen.

Plats nummer ett, det på 16 %, är Investor. Där är jag inte speciellt orolig ur ett diversifieringsperspektiv. Som varandes ett investmentbolag med innehav verksamma i olika branscher, så gör det inte så mycket att innehavet blir så pass stort i förhållande till resten av min portfölj.

Men en sak jag funderar på är hur jag skall göra med kommande köp. Skall jag öka i företagen som ligger där runt 5-8 procent av min portfölj, eller skall jag jobba mer på att få upp nivån på företag som Brookfield Renewable Partners (0.6 %), Eolus (1.4 %), Saab (0.9 %), Latour (0.4 %) och så vidare?

Och hur mycket skall jag väga in den här kontextuella faktorn vid köpbesluten i framtiden? En sida av mig säger "spela roll om en aktie är 1, 3 eller 5 procent av portföljen, har du feeling för aktien kan man gott lägga en eller annan månads insättning och nysparande eller influtna utdelningar på den", en annan säger "det är farligt med för mycket koncentration".

Lagom är förmodligen bäst, även när det gäller den här frågan, så jag får väl försöka göra både och. Det vill säga ta köpbeslut som handlar om aktien i sig, men då och då göra den här typen av genomgångar för att tillse att inget innehav sticker iväg mot alltför höga nivår. Och då kanske de där 8 procenten som The Dividend Story pratar om är ett vettigt riktmärke.

Vindkraft

Eftersom jag har en liten plätt Eolus Vind i min diversifieringsarkipelag håller jag ibland koll på vindkraftsrelaterade saker. Till exempel gillar jag att filosofera över det teknologiskt sublima landskapet när vindkraftsanläggningar syns från tågfönstret. Nu senast dök det upp en nyhet om att amerikanska vindkraftsanläggningar växer i antal.

Visst, Eolus är svenskt och lär väl inte i första taget ta andelar i USA. Men lite intressant, ändå, är nyheten som en indikation på sektorns tillväxt.

[via Mark Z. Jacobson.]

Inköp

Har köpt Unlimited Travel Group, American Shipping Company, Pegroco Invest och Genova Property Group. Portföljen innehåller nu 36 aktieslag och två fonder.

Det stormar kring Marine Harvest

En storägare i Marine Harvest, den norskfödde miljardären John Fredriksen säljer 40 miljoner aktier i bolaget (han har kvar 80 miljoner). Som lök på laxen (ursäkta) kommer nyheterna om storskalig fiskdöd till följd av algblomning vid företagets anläggning i Chile. Beståndet var försäkrat.

Aktien faller på Oslobörsen. Jag passade på att köpa på mig ytterligare en post, tänker mig fortfarande att Marine Harvest skulle kunna bli en av mina diversifieringsaktier. Än är det dock en bit kvar till de 5 procent av den totala portföljens värde som jag satt som något slags gräns för dessa diversifieringsaktier som svärmar kring de stora innehaven.

Mat och mobiler

Mat och mobiler - så kan man sammanfatta de senaste två dagarnas inköp, ett steg i den diversifieringsriktning som jag hade tänkt röra mig ett tag framöver.

Har köpt ganska mycket Tele2, men eftersom jag långt ifrån är uppe i de 5 procent av portföljen som jag har som riktmärke för den här typen av innehav så kan det mycket väl bli ett eller annat inköp till framöver.

Dessutom köpte jag Axfood. Aktien har dalat en del den senaste tiden, förmodligen för att en storägare gör sig av med aktien, som stigit mycket det senaste året eller så; cashar in vinster, vad vet jag. Jag tycker att det finns saker som talar för aktien, så jag tryckte på köpknappen idag.

Mer mat blev det i form av ett köp i Marine Harvest. Är sugen på att lära mig mer om det här företaget och dess världsomspännande nätverk för laxodling. Bakgrund hos Utdelningsblogg/Elorasa och Rullstolsinvesteraren.

Och så föll jag för Stefan Thelenius lilla kampanj för Boston Pizza Royalties Income Fund. Så nu är man ägare till en liten bit av ett kanadensiskt pizzaimperium. (Se även Marcus Hernhag.)

Utdelningsarkipelagens senaste tillskott

Förutom kärninnehaven i min frus och min pensionsportfölj - som utgörs av HM, Investor och Handelsbanken - är tanken att jag skall skapa en arkipelag, en aktieskärgård, av småinnehav som omger de centrala och större innehaven. Syftet är att minska risken genom att diversifiera.

Hur stora skall då dessa småinnehav vara? En klok kommentar av bloggläsaren Sebastian till ett inlägg borta på z2036 behandlade ämnet. Sebastian tänker sig att förutom sin portföljs kärninnehav, som får vara stora, så är de diversifierande småinnehaven inte större än att om ett av dessa företag gick i konkurs så skulle förlusten täckas upp av ett års utdelningar från resten av portföljen, alltså ungefär 5 procent av portföljens totala storlek.

Alltså: jag bör köpa på mig en ganska stor mängd olika aktieslag.

För att sprida risken av att köpa vid fel tillfälle kan det dessutom vara läge att handla många småposter utspridda över tid, snarare än att göra ett fåtal större inköp. Detta är förstås möjligt numera; min mäklare, Avanza, har ett minsta courtage på 1 kr vilket gör det möjligt att köpa riktigt små poster.

Dessutom får köpen gärna vara i aktier som har en högre direktavkastning än portföljens totala avkastning på inköpspris, eftersom jag vill att denna skall stiga något. Således dagens köp, en liten post i Tele2. I dagsläget är min portföljs utdelning på inköpspris 3.89 % medan Tele2 har en direktavkastning på 7.59 %.

Marcus Hernhag köpte nyligen Tele2 och han har goda argument för denna aktie i dagsläget. Till detta kommer att det är ett av de arketypiska Stenbeckföretagen. Jag har en långvarig och positiv bild av Jan Stenbecks förmågor att bygga nya företagsidéer. Denne Stenbeck är förstås avliden sedan länge, men Tele2 är ändå ett av de ikoniska utmanarna av statliga monopol från Stenbecks glansdagar; kanske har lite av hans tänkande fastnat i företagskulturen?

Ett mer etnografiskt argument hämtar jag från kön på affären i gårkväll. Framför mig stod en kund som köpte påfyllning på två olika kontantkort i Comviq, Tele2:s lågprismärke. Det var lätt som en plätt att sälja dessa över disk, lika lätt som att ta betalt för ett knippe bananer. På något vis imponerade detta lite på mig. Till saken kommer förstås det myckna mobilbruket; det räcker att se sig om lite på stan för att inse att mobilabonnemang är en storsäljande produkt.