Cellplast i svensk byggbransch

Jag har tidigare gnällt lite på svensk byggbransch. I ett inlägg i början av året lyfte jag fram det jag uppfattade som ett slags devolution inom byggbranschen i Sverige:

Modernt byggande håller en ganska låg kvalitet. Jämfört med äldre tekniker är dagens hus byggda i halvsunkiga material. Lägenheter i fastigheter från årtiondena från sekelskiftet 1900 fram till en bit efter mitten av 1900-talet är, om man skall generalisera, bättre i material, utförda med större hantverksskicklighet och har en bättre långsiktig hållbarhet än lägenheter och radhus byggda de senaste tio-tjugo åren. [...] historier om folk som köpt hus för många miljoner där väggarna tycks bestå av frigolit och annat krafs och med fuktskador efter kort tid [...] Jag ser få analyser av fastighetsbolagen från en mer teknisk sida: vilka bolag har en stor andel rejäla fastigheter från kvalitetsepoken, vilka har fastigheter från 1990- och 2000-talens slarvigare teknik.

Läs mer här.

Nu kommer ett inlägg av Lars Wilderäng som uppmärksammar dåliga material i dagens byggbransch. Se även artikeln i Svenskan.

Anekdotisk evidens: min granne är arkitekt i 70-årsåldern (och har därmed sett hur byggsektorn utvecklats över tid) och han hävdar att dagens frigolitfasader inte bara är sämre ur brandsynpunkt än riktiga tegelhus utan även sämre än rena trähus.

Update: artikel i The New York Times.

Spotify

Jag har tidigare ställt mig tvivlande till Spotify: här, här, här och här. Nu fortsätter jag gnället genom att länka till ett inlägg på Cornucopia.

Lars Wilderäng i Kanada, Avanzas statistik och utdelningssparande

Lars Wilderäng har Northwest Healthcare Properties och en del andra, icke specificerade, kanadensiska REIT-er i portföljen. Hade varit intressant att veta vilka. Kom igen, herr Wilderäng, #visaportföljen! (För övrigt ett uppskattat återvändande till aktiebloggande hos Wilderängs blogg, som ju den senaste tiden inte handlat så mycket om aktiemarknaden som tidigare.) Dessutom kommenterar han ökningen hos högutdelarna, som han ser som sammanhängande med lågräntepolitiken. Denna lär ha ett slut: "Förr eller senare spricker förstås obligationsbubblan, dvs nollräntepolitiken når vägs ände och marknadsräntorna skjuter iväg. Då rasar förstås högutdelarna ändå." Intressant och något att tänka på när man köper aktier de närmaste åren.

*

Ibland går jag in på mitt Avanzakonto för att kolla olika saker. Idag skulle jag vilka utdelningar som flutit in på kontot sedan årsskiftet. Döm om min förvåning när det visade sig vara omöjligt att få fram detta! Jag tycker det är rätt så märkligt att den uppgiften inte går att få fram utan man måste, utan förklaring om varför, vänta ett helt dygn innan det syns. Så brukar det inte vara på Avanza. Varför är det så nu?

*

"Målet med min portfölj är inte totalvärdet utan jag vill att utdelningarna ska öka över tiden" skriver Daniel Dikström i en reflektion över hur han utdelningssparar och jag kan bara hålla med. Totalvärdets bidrag till värdeökningen blir intressant först när man säljer av det hela, och det är - hoppas jag - flera år in i framtiden. Olika tidsskalor, helt enkelt: istället för att titta på det dagligen fluktuerande totalvärdet på Avanzakontot så tittar jag på hur utdelningarna rullar in. Men det är, som Stefan Thelenius skriver, svårt att koppla bort beteendet med att gå in och kolla portföljvärdet ofta. Tycker i varje fall jag.