Förutom kärninnehaven i min frus och min pensionsportfölj - som utgörs av HM, Investor och Handelsbanken -
är tanken att jag skall skapa en arkipelag, en aktieskärgård, av småinnehav som omger de centrala och större innehaven. Syftet är att minska risken genom att diversifiera.
Hur stora skall då dessa småinnehav vara? En klok kommentar av bloggläsaren Sebastian till ett inlägg borta på z2036 behandlade ämnet. Sebastian tänker sig att förutom sin portföljs kärninnehav, som får vara stora, så är de diversifierande småinnehaven inte större än att om ett av dessa företag gick i konkurs så skulle förlusten täckas upp av ett års utdelningar från resten av portföljen, alltså ungefär 5 procent av portföljens totala storlek.
Alltså: jag bör köpa på mig en ganska stor mängd olika aktieslag.
För att sprida risken av att köpa vid fel tillfälle kan det dessutom vara läge att handla många småposter utspridda över tid, snarare än att göra ett fåtal större inköp. Detta är förstås möjligt numera; min mäklare, Avanza, har ett minsta courtage på 1 kr vilket gör det möjligt att köpa riktigt små poster.
Dessutom får köpen gärna vara i aktier som har en högre direktavkastning än portföljens totala avkastning på inköpspris, eftersom jag vill att denna skall stiga något. Således dagens köp, en liten post i Tele2. I dagsläget är min portföljs utdelning på inköpspris 3.89 % medan Tele2 har en direktavkastning på 7.59 %.
Marcus Hernhag köpte nyligen Tele2 och han har goda argument för denna aktie i dagsläget. Till detta kommer att det är ett av de arketypiska Stenbeckföretagen. Jag har en långvarig och positiv bild av Jan Stenbecks förmågor att bygga nya företagsidéer. Denne Stenbeck är förstås avliden sedan länge, men Tele2 är ändå ett av de ikoniska utmanarna av statliga monopol från Stenbecks glansdagar; kanske har lite av hans tänkande fastnat i företagskulturen?
Ett mer etnografiskt argument hämtar jag från kön på affären i gårkväll. Framför mig stod en kund som köpte påfyllning på två olika kontantkort i Comviq, Tele2:s lågprismärke. Det var lätt som en plätt att sälja dessa över disk, lika lätt som att ta betalt för ett knippe bananer. På något vis imponerade detta lite på mig. Till saken kommer förstås det myckna mobilbruket; det räcker att se sig om lite på stan för att inse att mobilabonnemang är en storsäljande produkt.
