Inte för att jag tror att Ikea läser Lönehelg, men jag har tidigare gnällt över Ikeas bilsamhälleslogik vad gäller lokalisering (här och här), något som nu tycks vara på väg att ändras – åtminstone i London, Paris och Moskva.
Bra granskning av Svenskan när det gäller statsbidrag till företaget Skistar. Jag tycker det är mycket märkligt att våra skattepengar går till det här.
Nu visar det sig att man kommer att starta en citybutik. Men bara med ett mycket begränsat sortiment - kök - och bara i Stockholm. Och, vad det verkar, enbart under en begränsad tid.
Varför fattar företaget inte att vi är ganska många som valt bort bil? Vi som rör oss i de urbana stadsmiljöerna till fots, tunnelbana, cykel, spårvagn vill kunna släntra in och köpa våra värmeljus smidigt (hur ofta har inte ett Ikeavaruhusbesök slutat med att man forslat hem ett kilo billigt stearin, inget mer, från köpladan långt utanför stan?) utan att behöva bege oss långt ut.
Bland kommentarerna till Petruskos blogginlägg finns en artikel på Fastighetsvärlden inlänkad om kostnaderna förknippade med deras ambition att ofta lägga varuhusen i bästa läge. En sak som jag verkligen gillar med HM är deras urbanistiska stil; deras butiker ligger ofta centralt inne i städer, till skillnad från Ikea och andra som alltid lägger sig i köpcentrumlador långt utanför stadskärnorna - jag kan inte påminna mig att jag någonsin sett ett centralt Ikeavaruhus - medan HM verkar finnas både i icke-urbana köpcentra och på de allra mest centrala adresserna inne i stadskärnorna. För mig, som ogillar bilsamhället och det utsmetade stadsplaneringsideal vi levt med sedan åtminstone 1940-talet, är det här ett urbant långfinger åt bilismen. Man skall kunna släntra in från gatan, från trottoaren, alla är välkomna, även de som inte är bilburna. Därmed är HMs lokaliseringspolicy ett inlägg i debatten om hur vi bygger våra städer, ett inlägg jag gillar till skillnad från bland annat Ikeas motsvarande attityd.
