Per Bolund och höglånesamhället

Per Bolund om huruvida vi har en bostadsbubbla:

– Jag vill inte sätta etiketter. Skulle vi få en rejäl nedgång i bostadspriserna skulle det leda till problem för många hushåll. Människor skulle vilja betala av på sina lån och därför dra ner på all annan konsumtion. Det i sin tur påverkar hela ekonomin, leder till arbetslöshet och sämre offentliga finanser

Finansmarknadsminister Bolund tycker alltså att det vore negativt om de som har ohemult höga skulder på sina bostäder började betala av på sina lån, därför att detta skulle göra att de drar ner på annan konsumtion.

Bolunds resonemang är intressant. Vi har alltså en regering vars finansmarknadsminister tycker det är bättre att folk har kvar sina stora bostadslån istället för att amortera. Noteras bör förresten att regeringen gjorde Bolån Bolund till tillförordnad bostadsminister i interregnumet mellan Kaplan och Eriksson, så den här typen av resonemang tycks vara gångbara i regeringens inre kretsar.

Dels tycker jag detta röjer en märklig etisk position vad gäller lån och konsumtion och bostadsmarknaden. Det är uppenbarligen OK enligt Bolund att låna på sig en massa och konsumera, bara för att hålla systemet igång enligt något slags kedjebrevsekonomisk modell där våra barn får ta över stora skulder istället för avbetalade fastigheter och arv i reda pengar när vi dör. Han säger det inte rakt ut, men i förlängningen borde han ju förespråka att vi som amorterat stadigt under lång tid och därmed har modesta lån börjar använda våra bostadsrätter och villor som bankomater och höjer våra lån för att shoppa loss riktigt ordentligt.

Dels har jag ett tips till finansmarknadsminister Bolund: du kommer få se mer av det du befarar, dvs att folk ser om sitt eget hus istället för att glatt konsumerar som om det inte fanns någon morgondag. Många människor har nu, i takt med att släktingar som arbetat under lång tid går i pension och får väldigt låga pensioner, börjat inse att de måste spara till sin egen ålderdom själva vid sidan av det offentliga pensionssystemet och tjänstepensionerna; de lägger därmed undan en del pengar till framtiden antingen i sparande eller amorterande istället för att konsumera här och nu. Det tycker jag är sunt. Att Bolund har en motsatt uppfattning är intressant, möjligtvis lite illavarslande.