Jag tycker nästan tvärt om. Jag har ett arbete som jag trivs med, och jag vill gärna fortsätta att arbeta om jag kan tills jag blir gammal.
Ändå sparar jag i aktier. Målet är alltså inte att bli självförsörjande på utdelningar för att kunna logga ut från yrkeslivet långt före pensionsåldern. Snarare tänker jag mig att aktiesparandet kan utgöra en buffert gentemot jobbiga händelser som allvarlig sjukdom eller långvarig arbetslöshet i familjen, alternativt att när man blir pensionär att man kan få ut lite mer än vad man får från statlig pension och tjänstepension, eller att lämna något efter sig till barnen.
Jag lider med de stackare som vantrivs så på sina arbeten att de sparar 50, 60 eller fler procent av lönen varje månad för att kunna lämna yrkeslivet i förtid. Jag förstår även att jag är lyckligt lottad som har ett bra arbete.
