Loctite!

Jag gillar att reparera saker. Det ger en viss tillfredsställelse att laga något ting som därmed får förlängd livslängd. Det är en av de saker jag lärt mig av äldre generationer; mormor och morfar, mamma och pappa och många andra i den värld jag kommer ifrån reparerade regelbundet saker som de omgav sig med. Det ger ett slags materiellt självförtroende att kunna fixa saker, samt att man förstås sparar pengar när man inte behöver köpa nytt.

Som nu när de röda plastplattorna på min fickkniv har börjat släppa. En droppe Loctite under vardera platta och den är fixad.

Reparationen av mina Doc Martens höll inte

Lagningen av mina Doc Martens som jag skrev så stolt om i början av december höll inte mer än några veckor; vintervädret tog musten ur kombinationen sprucken Doc Martensula + Loctite.

Well, well, jag försökte åtminstone ett tag och en god bieffekt är att jag fyllde på hemmets reparationspryttlar med just en flaska Loctite.

Så sparade jag 1700 kronor på fem minuter

Nej, rubriken på bloggposten är inte riktigt sann. Men jag har i varje fall tillfälligt lyckats skjuta upp en utgift på 1700 kronor genom ett enkelt handgrepp.

Efter några års flitig användning – och då menar jag verkligen flitig användning – har mina tiohåls Doc Martens börjat få problem med sulan: sprickbildning, vatten släpps in.

Störigt, eftersom kängorna i övrigt är sköna att ha på sig, väl ingångna som de är. Och störigt eftersom jag gärna vill undvika att köpa ett par nya kängor. Visst, förr eller senare kommer de gå sönder helt, men varför inte försöka skjuta upp köpet av nästa Doc Martens lite grand?

Så jag bestämde mig för att pröva att limma ihop sprickan med Loctite. Sagt och gjort, smidigt och enkelt. Sen dess har jag gått ett antal kilometer med skorna, och de håller fortfarande. Vi får väl se hur länge det varar.

Jag har haft Doc Martens sedan mitten av 1980-talet och jag har väl bytt kanske ... , tja, vart femte år eller så. Förra paret bytte jag ut just för att sulorna fick en spricka. Återstår att se om det här paret kan få lite förlängd livslängd tack vare Loctite. (Visst kallades det för "Superlimmet" när det lanserades en gång för länge sedan?)

Kanske hade jag tur i så måtto att sprickan var ganska distinkt och icke-svampig, kanske har jag haft tur i och med att lagningen har följts av relativt torrt väglag och barmark, trots december. Det är inte säkert att lagningen håller riktigt vinterslask, eller för den delen många mil snarare än de kilometer som jag gått sedan lagningen.