Efter några års flitig användning – och då menar jag verkligen flitig användning – har mina tiohåls Doc Martens börjat få problem med sulan: sprickbildning, vatten släpps in.
Störigt, eftersom kängorna i övrigt är sköna att ha på sig, väl ingångna som de är. Och störigt eftersom jag gärna vill undvika att köpa ett par nya kängor. Visst, förr eller senare kommer de gå sönder helt, men varför inte försöka skjuta upp köpet av nästa Doc Martens lite grand?
Så jag bestämde mig för att pröva att limma ihop sprickan med Loctite. Sagt och gjort, smidigt och enkelt. Sen dess har jag gått ett antal kilometer med skorna, och de håller fortfarande. Vi får väl se hur länge det varar.
Jag har haft Doc Martens sedan mitten av 1980-talet och jag har väl bytt kanske ... , tja, vart femte år eller så. Förra paret bytte jag ut just för att sulorna fick en spricka. Återstår att se om det här paret kan få lite förlängd livslängd tack vare Loctite. (Visst kallades det för "Superlimmet" när det lanserades en gång för länge sedan?)
Kanske hade jag tur i så måtto att sprickan var ganska distinkt och icke-svampig, kanske har jag haft tur i och med att lagningen har följts av relativt torrt väglag och barmark, trots december. Det är inte säkert att lagningen håller riktigt vinterslask, eller för den delen många mil snarare än de kilometer som jag gått sedan lagningen.
