I Danmark kostar pistagenötter – i en budgetvariant, men mycket goda! – i den butik jag nyligen besökte 22 danska kronor för 200 gram. Översatt till svenska kronor blir det 30 kronor, kilopriset är alltså 150 svenska kronor. Det tyckte jag var billigt; budgetvarianten på Mathem ligger i dagsläget på 233 kronor.
Varför skiljer det så mycket?
Bra 2018-retrospektiv av Stefan Thelenius.
Ett kul inlägg på Lundaluppen som driver gäck med några olika idealtypiska investeringsstilar - det lättar upp med lite humor i den annars så allvarliga och lite tråkiga ekonomiochsparochaktiebloggosfären.
Har du mycket julmat kvar i kylen och börjar leta efter alternativa sätt att göra något ätbart av det hela? Skicka allt in i ett slags neuralt nätverk som kommer på oanade kombinationer ... BBC-artikeln i ämnet är förstås orienterad efter ett anglosaxiskt mellandagskylskåp (kalkon istället för skinka) men idén är inte helt oäven. (Via Slashdot.)
Petrusko tror att börsen kommer fortsätta nedåt i den nära framtiden. Jag har ingen åsikt i frågan, tror nog att vederbörande har rätt, men det avskräcker inte mig från att sätta en del av det månatliga sparandet på börsen (vid sidan av amortering och buffert (vilket behövs efter julhelgen)). På något sätt tror jag att en nedgång under hösten-vintern 2018 och kanske hela 2019 i det stora hela inte gör så mycket, om det nu är pengar som jag sparar på lång sikt. Jag köper utdelning och får utdelning och försöker inte tajma marknaden genom att gå in och ut ur den.
Så alltsedan dess har jag tagit till vana att ta till vara räkskalen när vi äter räkor här hemma. Skalen fryser jag in; i frysen finns därmed ofta en räk- eller fisksoppa som en möjlighet. Skalen fräser jag upp i lite olivolja och sen blandar jag i vitt vin, grädde, tomater och lite annat gojs, kokar det hela en stund och på slutet åker fisken i - idag blir det sej.
Min fru är bortrest och kidsen är iväg på olika håll med egna lunchplaner; alltså kan jag äta fiskpinnar, en maträtt som ingen annan i familjen gillar. Snabbt tillagat, billigt och, inbillar jag mig, hyfsat nyttigt.
Precis som fallet är med fiskbullar, som resten av familjen inte heller gillar, och det gäller alltså att passa på när man fixar lunchen själv. Och precis som fiskbullar går det att få tag i billigare versioner än marknadsledande; ICAs version är flera kronor billigare än Findus.
Pris: strax under fyra kronor per portion.
Men man kan också fundera över mat som i mer vardagsliknande situationer än nyårsafton är förhållandevis billiga, som smakar mer än de kostar. Själv skulle jag vilja slå ett slag för jordärtskockssoppa och stekt strömming med potatismos. Bägge två bygger på billiga råvaror och är jättegoda.
Jag gillar fiskbullar. Ingen annan i familjen gillar fiskbullar, så jag får ha dem för mig själv. Försöker ha några burkar på lager bara för att. Och hittills har det handlat om Abbas fiskbullar i dillsås. Jättegoda!
Men det finns alternativ. Lidl säljer fiskbullar av märket Admiral som är distinkt billigare än Abbas.
De är goda! Smakmässigt kan jag inte säga om de är bättre eller sämre än Abbas, jag hade behövt göra ett mer kontrollerat smakexperiment för att avgöra det.
Proveniensen är oklar; på burken står det att fiskbullarna är tillverkade i Sverige för Lidl; vikten är densamma som för Abbas men innehållsdeklarationen skiljer sig marginellt. Samma tillverkare och något annorlunda recept?
Gjorde ett storkok, fyllde största grytan, frös in ett par dussin portioner. Landade på ett portionspris på sisådär fyra-fem kronor.
Ibland stämmer ordstävet. Jag är definitivt en sucker för att betala extra för att få god kvalitet. Mitt pennskrin från Sonnenleder kostade en hel del - men blir snyggare för varje år som går, jag räknar med att det skall hålla lika länge som det pennskrin i läder som köptes omkring 1980 och användes genom mellanstadium, högstadium, gymnasium, universitetsstudier och yrkesliv för att först för några år sedan sönderfalla i oreparabla delar - liksom de pennor som ligger i det. Och så vidare.
Jag har inga problem med att betala för kvalitet.
Men ibland stämmer inte detta.
Med kläder kan man, om man har tur och/eller lägger en del tid på att leta, köpa hög kvalitet både vad gäller material, hantverk och design för en billig peng i second hand och vintagebutiker. Min garderob innehåller produkter från Harris Tweed, Burberry, Bates Hats med flera producenter som köpts för priser som skulle räknas som reapriser på HM. Hög kvalitet för lågt pris.
Men sedan finns det ett annat sätt att spara pengar. Det är att köpa billiga märken med samma funktionalitet som dyrare märken. Kanske finns det här ett spartips att utforska lite mer?
Helt enkelt: vilka produkter som man använder ganska mycket av kan ersättas av billighetsmärken för samma effekt/upplevelse? Hur sparar man pengar i vardagen utan att göra någon uppoffring?
Idén föddes när jag häromsistens stod i oljehyllan på ICA. Jag har tidigare provat olika olivoljor men aldrig prövat ICA Basic Extra Virgin olivolja. Köpte en flaska.
Efter att ha prövat den i matlagning en del kan jag tycka att den knappast går att skilja från de andra märkena vi alltid köpt. Till halva priset.
Samma sak kan sägas om ICA Basic maskindiskmedel i tablettform. Funkar lika bra som andra märken. Till halva priset.
Vissa produkter kan alltså ersättas av billigare alternativ utan att man märker någon direkt skillnad. Det ger mer pengar att sätta in på Avanzakontot. Eller köpa nästa lyxprodukt.
Kostnad för råvaror: 149 kr. Antal portioner: det ser ut att bli omkring 15 portioner, så runt en tia per portion landar soppan på i kostnad.
Jag ändrade receptet lite grand; rotfrukterna hackades istället för att strimlas.
Frös in merparten men sparade en del i kylen som jag åt idag. Gott!
Strömming kostar bara 60-70 kronor kilot och är ännu ett belägg för att man inte måste lägga mycket pengar på råvarorna för att få god mat.
