Inflation och pension

Jacob Bursell ställde den relevanta frågan i ett avsnitt av Fondpodden nyligen: vad är egentligen problemet med låg inflation? Svaret han fick av Anna Breman, Swedbanks chefsekonom (19:55 minuter in i detta program) gick bland annat ut på att konsumenter skjuter upp konsumtion till nästa år om det är så att sällanköpsvaror går ner tack vare frånvaron av inflation.

Elefanten i rummet, som Breman inte ser eller kommenterar, är medelsvenssons realistiska inställning till pensionssystemet. Jag tror att många har insett att det svenska pensionssystemet som det ser ut idag ger ganska låga pensioner för normala inkomster. Därför väljer man att spara pengar. Om det är något som får oss att skjuta upp inköpen av sällanköpsvaror så är det en sådan realistisk inställning till pensionssystem (och eventuellt bostadsmarknaden), inte att vi tror att platt-TV:n blir någon procent billigare nästa år.

Jag tror helt enkelt att folk blivit lite mer cyniska när det gäller vad man kommer att få från välfärdssamhället, det där stora systemet som vi alla betalar in en massa skatt till. De pengar som blir över är det relativt många som sparar istället för att konsumera.

Och detta är något gott. Folk har helt enkelt insett att den gamla socialstaten inte längre existerar, vi måste ta egna aktiva beslut för att skydda oss i en framtid då vi är sjuka, arbetslösa eller pensionärer (eller döda, om vi har barn).

Inflation, schminflation.