Sparandet är på lång sikt - min fru och jag har omkring 20 år till pension och vårt sparande är tänkt att vara ett komplement till statlig pension och tjänstepension när det väl är dags att sluta arbeta. Vi trejdar inte. Vi vill ha aktier som är stabila och som delar ut pengar, såväl nu under yrkeslivet (så att man får en ränta på ränta-effekt) som när vi väl blir pensionärer.
Men hur stabila bolag man än väljer så kan ju något oförutsett inträffa. Vilka risker är förknippade med de olika innehaven vi har i portföljen?
Jag menar att det kan vara bra att fundera över möjliga framtidsscenarion för att blottlägga och diskutera de risker som förstås är förknippade med långsiktigt aktiesparande. Därför tänkte jag göra en återkommande serie bloggposter som lyfter fram olika risker med det sparande i aktier som min fru och jag håller på med.
Det är alltså ett sparande på 20 års sikt. På ett sätt är det en väldigt lång tid, väldigt mycket hinner hända på 20 år. Å andra sidan kanske mycket i vår värld är sig likt om 20 år. Hur mycket hinner egentligen hända på den tiden?
20 år bakåt i tiden för oss till 1996; hur såg världen ut då? I mitt privata liv hade jag varit tillsammans med en underbar kvinna i flera år, vi hade ännu inte fått några barn men vi skulle snart få det, vi var i full färd med att etablera oss på arbetsmarknaden.
Internet började bli ett slags vardagsmat. Själv hade jag stött på fenomenet på universitetet åren kring 1990, dvs före WWW; gopher, telnet, usenet, unixkonton och liknande hade varit vardagsmat när uppringt modeminternet och Netscape på hemmaPC:ar började bli vanliga i mitten på 1990-talet.
Politiskt levde vi väl fortfarande i något slags efterdyningar av kommunismens fall, 1980-talsliberalismens framväxt (så viktig för min generation). Utrikespolitiskt fanns det vissa tendenser till den instabila situation som världen så småningom hamnade i när den stabiliserade polariteten från det kalla kriget upplöstes i samband med att Sovjetunionen upplöstes. Ekonomiskt minns jag inte så mycket; Sverige hade precis genomlevt en rejäl finanskris - 500 % reporänta, inte någon minusränta precis! - men vi sneglade på det första bostadsrättsköpet som kom strax därefter, vi kunde låna 100 % av lånet för en ränta på, om jag minns rätt, cirkus 6 %.
Och så vidare: 20 år bakåt i tiden framstår som ett relativt liknande samhälle som det jag lever i idag i vissa avseenden, i andra inte. Några ordentliga krascher har väl knappast inträffat som skulle ha påverkat mitt sparande om jag ägt aktier under de där åren - förutom kanske då om jag svepts med i ITbubblan. Det gjorde jag inte, jag ägde aldrig aktier i sådana företag (förr i världen hade jag snarare innehåll i företag som det fina rederiet Nordström & Thulin, om nu någon minns det företaget).
Men jag såg IT-bubblan nästan på första parkett; många av mina kompisar från gymnasie- och studenttiden fick jobb på företag som Framtidsfabriken, Ericsson, datorkonsulter, Netch och allt vad det nu var; Framfabaktien gick i taket och en viss fiberpälsklädd herre som jag ofta såg äta sin lunch på Krog Clemens förekom i reportage i Wired och kunde till och med en period räknas som miljardär innan Framfabaktiens värde vände nedåt. Ett annat par som syntes i studentvärlden startade Boo.com.
Så nog kan det hända mycket på 20 år.
Men dags nu för det första scenariot.
Det säkerhetspolitiska läget i trakterna kring Sydkinesiska sjön blir allt kärvare. Kinesernas byggande av artificiella öar fortsäter och de därmed sammanhängande dispyterna om territorialgränser och ekonomiska zoner i havet blir allt hätskare. Kinesiska patrullbåtar rammar sydkoreanska örlogsfartyg, USA flyger in bombplan och omdirigerar en eller två hangarfartygsgrupper till området för att markera. Sakta men säkert dras hela området in i en mycket spänd situation som får Hormuzsundet under 1980-talet att framstå som Smögen en helg i juli. Saker och ting sprider sig, Indiska Oceanen blir också problematiskt liksom delar av Afrika, där ju kinesisk närvaro sedan länge blivit allt starkare vilket bland annat påverkar handelsrutter.
Detta får till följd att handelslinjer som vi tar för givet idag och knappast tänker på blir allt svårare att hålla igång. De långa logistikkedjorna som försörjer HM-butikerna med fast fashion knäcks någonstans längs vägen. Butikerna gapar tomma. Populistiska partier i väst markerar gentemot kineserna genom att införa allt fler tullar, en nog så viktig inskränkning i handeln som örlogsfartygens skärmytslingar.
De politiska faktorer som gynnat HM:s expansion rullas därför tillbaka.
HMaktien störtdyker precis som Framfab de där åren runt 2000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar