Aktiebloggande

Nu har skrivit på den här bloggen i ungefär två och ett halvt år. Det första inlägget handlar om att det är dags att börja diversifiera.

Och det var just diversifieringen som fick mig att börja blogga om aktier och sparande. För att kunna diversifiera var jag tvungen att börja läsa på om andra bolag. Och här har bloggandet fungerat som ett slags textmässigt laboratorium där jag kunnat pröva olika idéer kring företag som jag funderar på att köpa eller - i några få fall - sälja. Så redan det andra inlägget handlar om att jag funderar på att köpa Axis, varför jag ansåg företaget intressant, vilka produkter man har (uppföljning här) och så vidare. Sedan sålde jag med god vinst sedan Canon köpt stora delar av Axis (något som jag diskuterade på bloggen innan det hände), men det är en annan historia.

Och så rullade det på. Jag har argumenterat om min försäljning av Kinnevik, varför det är bra för ekonomin att leva utan bil och så vidare och så vidare: spartips, aktietips, mina egna köp, nyheter från företagsvärlden har jag skrivit om i nu ganska många inlägg; du läser just nu inlägg nummer 112. Däremot undrar jag ibland varför jag har annonser på sidan. De drar inte in speciellt mycket pengar till hushållskassan. Om man säger så ...

Dels har jag inte så värst många besökare - men antalet läsare ökar! - och dels verkar mina kära läsare väldigt sällan klicka på annonserna. Om bara några fler läsare klickade någon gång på annonserna så skulle det här kunna bli en liten trevlig slant då och då.

Men det är ju verkligen inte för annonsintäkternas skull jag aktiebloggar. Bloggen fungerar som sagt som ett slags textlaboratorium där jag kan testa olika idéer. Men det är också ett arkiv som dokumenterar över längre tid hur jag tänkt kring olika frågor och aktier. Jag vill någonstans tro att det hela gör mig till en något bättre sparare, bloggandet hjälper mig att skapa ett slags erfarenhet.

Så på ett sätt bloggar jag för mig själv. Om jag inte hade någon annan läsare än mig själv så skulle det ändå vara meningsfullt att skriva här på Lönehelg. Det blir som ett slags loggbok för mig själv där jag arkiverar vad som hänt i portföljen och hur jag tänkt inför vissa köpbeslut.

Men sedan finns förstås en social sida. Bloggande är social text.

Jag lär mig jättemycket av andra bloggar. När jag satte igång var Lundaluppen i farten och inläggen där var ofta långt över mitt huvud men det kunde glimta till något som även jag kunde snappa upp. Sedan har Lundaluppen lagt ner bloggandet, liksom likaledes läsvärda Finanskvinnan, vilket är synd. Men fler bloggar har tillkommit i mitt bloggläsande, och jag följer trettiotalet finans- och ekonomibloggar. Sammantaget blir detta till ett litet ekosystem av ekonomibloggande, ett kapitalistiskt cocktailparty där man mingla runt och lyssna på samtalen, ett aktieanalytiskt komplement till SvD som dimper ner i brevinkastet varje morgon hemma hos oss.

Gottodix beskriver det hela som ett slags "samarbete mellan amatörer samt mellan proffs och amatörer". Han pekar även på hur viktigt det är med folk som vågar vara öppna med vad de har i sina portföljer, även om öppenheten har sina gränser - väldigt många ekonomi- och aktiebloggar skriver anonymt av någon anledning.