torsdag 4 april 2019

Något om en strategi och något om ett undantag

Inspirerad av bloggen The Dividend Story – som bland annat har en läsvärd serie inlägg för tillfället där vederbörande går igenom innehavet, aktie för aktie – har jag funderat lite över hur stor plats en enstaka aktie skall få ta i portföljen.

Det här är svåra grejer, egentligen. Skall man fortsätta köpa på sig aktier i ett företag man gillar, och riskera att råka ut för en kalldusch om eller när det går dåligt, eller skall man sprida sina gracer och i så fall hur mycket? För min del har det varit viktigt att diversifiera de senaste åren, ett tag tänkte jag på det i termer av att bygga en diversifieringsarkipelag kring kärninnehaven, och jag har försökt få det till att det är något roligt att hitta nya bolag, ibland i för mig nya branscher. Jag har även köpt en del fondandelar, speciellt i D&G Småbolag (nej, inte Dolce & Gabbana Småbolag ...) och Spiltan Aktiefond Småland, fonderna utgör tillsamman 7.8 %, så de skulle egentligen kunna växa lite till tycker jag. Även om jag inte nått theleniuska nivåer så har innehaven till antalet ändå växt ganska markant de senaste åren.

Men hur stora skall innehaven bli innan det slår i något slags försiktighetstak i portföljen? Bloggaren bakom The Dividend Story resonerar klokt, tycker jag, kring de här frågorna och har idag en såpass stor spridning att det största innehavet ligger på dryga 8 % av portföljvärdet. Det kanske är en vettig nivå, typ, kanske, eventuellt ... Svåra saker, som sagt.

Mitt största innehav ligger på 16 %, mitt andra på 12 %, mitt tredje på 7 %, fjärde på 6.7 %, femte på 6.1 %, sjätte på 5.4 %, sjunde på 5 %, åttonde på 4.7 % och så vidare och så vidare.

Två innehav sticker ut om man har The Dividend Storys måttstock aktuell. Plats nummer två, det på 12 %, är HM, som jag ägt länge. Jag gjorde mig inte av med det när det började gå utför – och det är ju inte som att jag kan säga att jag inte blev varnad, när aktiebloggar som Lundaluppen och Fundamentalanalysbloggen skrev om aktien och om hur de sålde av innehav. Inte bra, förstås, så här i efterhand, men jag har valt att behålla innehavet. Vem vet, det går kanske sälja kläder med bra vinst under märket HM även i framtiden. Men en förlust är det. Jag skall bara vara glad att jag, när nedgången började, hade hunnit börja diversifiera mig till en inte obetydlig mängd andra aktier i portföljen.

Plats nummer ett, det på 16 %, är Investor. Där är jag inte speciellt orolig ur ett diversifieringsperspektiv. Som varandes ett investmentbolag med innehav verksamma i olika branscher, så gör det inte så mycket att innehavet blir så pass stort i förhållande till resten av min portfölj.

Men en sak jag funderar på är hur jag skall göra med kommande köp. Skall jag öka i företagen som ligger där runt 5-8 procent av min portfölj, eller skall jag jobba mer på att få upp nivån på företag som Brookfield Renewable Partners (0.6 %), Eolus (1.4 %), Saab (0.9 %), Latour (0.4 %) och så vidare?

Och hur mycket skall jag väga in den här kontextuella faktorn vid köpbesluten i framtiden? En sida av mig säger "spela roll om en aktie är 1, 3 eller 5 procent av portföljen, har du feeling för aktien kan man gott lägga en eller annan månads insättning och nysparande eller influtna utdelningar på den", en annan säger "det är farligt med för mycket koncentration".

Lagom är förmodligen bäst, även när det gäller den här frågan, så jag får väl försöka göra både och. Det vill säga ta köpbeslut som handlar om aktien i sig, men då och då göra den här typen av genomgångar för att tillse att inget innehav sticker iväg mot alltför höga nivår. Och då kanske de där 8 procenten som The Dividend Story pratar om är ett vettigt riktmärke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar