Det är en fråga som jag ibland funderar över. Runt åtta procent kanske är ett riktmärke, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Och nu pratar jag inte om mitt nybörjarmisstag för dryga tiotalet år sedan, då bolagsrisken var mitt eget fel: jag köpte helt enkelt för många aktier i ett och samma bolag (HM) och tänkte väl att det var läge att diversifiera senare.
Helt fel upptäckte jag, och började för nu ganska många år sedan köpa aktier i andra bolag och i andra ekonomier än den svenska.
Nej, nu är snarare problemet att bolagsrisken kommer sig av att ett av innehaven har gått väldigt bra. Apple har varit mitt största innehav, och den har tuffat på bra. 49 % har den ökat i värde i år, och idag stod den för 16 % av portföljens värde.
Det tycker jag är för mycket, för stor andel. Jag tror fortfarande på Apple – och egentligen är jag en köp-och-behåll-investerare – men någonstans där börjar det kännas lite för tungt. Ett enda företag som har gått upp 49 % på ett år skulle kunna gå ner ganska mycket också. Hur hanterar aktiemarknaden Tim Cooks successionsplaner och kanske än viktigare: hur kan man fortsätta att vara det innovativa företag man varit, hur undviker man att förvandlas till IBM? Det gick ju bra i övergången Jobs-till-Cook, men hur går det nästa gång?
Och här pratar vi inte om ett investmentbolag som Investor, som ju egentligen är som en fond med företag verksamma i flera sektorer av ekonomin, eller just en fond.
Visst: det finns viss diversifiering i Apple. Mobiltelefoner, laptops, desktops, tjänster, klockor – men ändå inte lika brett som Investor.
Dags att minska lite. Därav dagens aktieaffär: jag sålde av en del av Apple och pytsade in pengarna i andra aktier.
Det är inte fråga om någon dramatisk försäljning: Apple är nu 13 % istället för 16 %. Vi får se vad som händer.
Stefan Thelenius har använt den välfunna metaforen Särimner för att beskriva aktier som ökar väldigt mycket och därmed för egen maskin skapar ett slags dissonans i portföljen, en övervikt för en aktie. Han har löst det med att skala av, som han säger, delar av hans portföljs Särimner (Nvidia).
Allså: jag sålde en del Appleaktier för långt mycket mer än vad de köptes för (men aktien är alltså fortfarande en stor del av min portfölj). Istället köpte jag följande aktier:
- Tele 2 (köptes häromdagen, innan Appleförsäljningen). Folk gillar mobiltelefoner, det är nästas som att de vore beroende.
- Toronto Dominion Bank. Kanadensisk bank med OK utdelning kanske inte är helt fel.
- Canadian Utilities; fyllde på i ett tidigare innehav.
- Main Street Capital; också påfyllning, OK utdelning.
- Vitreous Glass. Pluspoäng för tråkig hemsida! Lättbegriplig verksamhet, fyller gärna på.
- Pizza Pizza Royalty Corp. Min första slajs (ursäkta ordvitsen!) i detta företag.
Idag innehåller den 64 aktier, tre fonder och fyra börshandlade fonder: sammanlagt 71 värdepapper. Och Apple är fortfarande stort men inte riktigt lika stort som tidigare.
Apple ska man inte sälja, köpte mina aktier 2012/2013, de har ökat 13 gånger, inkl valutaeffekt
SvaraRaderaTack för en klok kommentar! Och grattis till en fantastisk uppgång, 13 gångers ökning! Du sätter fingret på en viktig invändning mot att sälja Apple. Men någonstans tyckte jag att 16 % vikt i en enda aktie var lite väl mycket. Jag får se om det blir fler försäljningar, eller om jag låter Särimner fortsätta växa till sig.
SvaraRadera