Risker med att sluta arbeta

De senaste veckorna har mainstreammedia, bland annat SvD Näringsliv, uppmärksammat ett fenomen som varit vanligt i sparbloggosfären under ganska lång tid: folk som sparar undan en massa pengar för att sedan kunna leva på avkastningen. Drömmen: att pensionera sig vid 40.

Bloggaren Petrusko tar bland annat upp frågan vad man skall göra med all den tid man får loss när man inte går till jobbet varje dag. Se även ett inlägg på Frihetsmaskinen och för den del många andra blogginlägg i sparbloggosfären.

Men något som jag inte sett så mycket av i rapporteringen är kritiska följdfrågor kring upplägget. Som exempelvis vad det finns för risker med resonemanget. Tänk om aktierna helt enkelt slutar att avkasta. Vad är det som säger att aktier avkastar 4, 5 eller 6 procent årligen de närmaste två eller tre årtiondena? Vad som helst kan ju hända i världen ... Och då står man där utan arbete.

Har de generationer som överväger att gå i pension vid 30 eller 40, som inte upplevt krig eller risker, människor som levt i ett slags fredsbubbla sedan kol- och stålunionen, en alltför rosenskimrande syn på framtiden?

Jag tycker det är bättre att skaffa sig ett jobb som är så roligt och utvecklande att det så att säga inte känns som att man går till jobbet på morgonen. Jag kan förstå att folk som hatar sitt arbete - eller i varje fall tycker att det är outvecklande och mest känns som ett fängelse - kan överväga att göra allt för att spara undan så mycket pengar att man kan leva på avkastningen. Men då utsätter man sig faktiskt för en risk; man blir beroende av att börsen fortsätter avkasta 4-6 procent om året.

Kanske är det en bättre strategi att försöka tjäna pengar och samtidigt ha roligt, i praktiken så roligt som man hade haft om man inte lönearbetat?