Jag köpte mer Apple. På ren magkänsla - det här är inte ett företag jag räknat på.
Jag har använt Apple i ungefär 15 år: desktopdatorer av olika modeller, MacBooks, iPhone, iPod samt förstås utnyttjat det ekosystem av tjänster som vävts kring hårdvaran i form av iTunes, Apple Music, Appstore och så vidare.
Aktien finns redan i portföljen - eller "i väskan" som uttrycket tycks vara bland vissa aktieskribenter - som det fjärde största aktieslaget. Trots att det sticker ut lite gentemot min övriga strategi som är mer utdelningsfokuserad så tycker jag ändå företagets aktie förtjänar en rejält tilltagen plats i det som jag ser som en av flera plattformar för min ålderdoms ekonomi; jag hoppas och tror att på några årtiondes sikt så är det här en bra investering.
Jag tycker att det ligger något slags barnsligt trevlig aura över månadsutdelare (och i mindre utsträckning kvartalsutdelare) jämfört med årsutdelare. Dessutom gillar jag kanadensiska aktier, fråga mig inte varför. Ett hyfsat stort inslag i min portfölj är därför Northwest Healthcare, ett annat kanadensiskt inslag av något mindre dignitet är Boston Pizza. Och jag ville öka i den här kategorin, så därför har en ny kanadensisk månadsutdelare nu gjort entré bland mina aktier: KEG Royalties Income Fund.
Kanske kan man se det som ett försök att täcka in en vidare aspekt av den kanadensiska restaurangbranschen. Boston Pizza är sportsbarer, KEG lite finare.
Som i mycket annat som rör kanadensiska utdelningsaktier är Stefan Thelenius en inspirationskälla: läs hans inlägg om KEG Royalties Income Fund (och bubblaren SIR Royalty Income) här, här och här. Se även Aktiedepån som gjorde ett köp nyligen.
Här har jag mitt jobb, jag har investerat i en villa, och min allmänna pension kommer bl a att avgöras av hur bra det går för det här landet. Varför ska jag också placera mitt privata sparande i svenska aktier?
Framtidsinvesteringen skriver i ett bra inlägg om olika anledningar till varför man letar investeringsmöjligheter i andra länder.
Bra spartips av Fru Efficient Badass. Det är de små och ofta återkommande detaljerna som gör det!
Petrusko gillar Didner & Gerge småbolag. Jag håller med, har haft den ganska länge nu, både i PPM och i min vanliga kapitalförsäkring och den har tuffat på bra.
Att se över regelbundna utgifter då och då brukar vara ett sparknep man läser om. Här hemma har vi pysslat lite med det den senaste tiden och vi har väl lyckats någorlunda.
Den ene sonens mobilabonnemang har haft en drulleförsäkring som kostade dryga hundralappen i månaden - bort med den! Mobilen är ändå inte splitterny längre och eftersom man kan köpa en likvärdig modell begagnat för inte alltför mycket bestämde vi oss för att ta risken. Och snart är telefondelen av sagde sons mobilräkning avbetalad varpå endast abonnemanget återstår. (Om telefonen håller så länge vill säga ...)
Dotterns mobilabonnemang skrev vi över på henne; hon har trots allt fyllt tjugo, och får betala telefonen själv.
Plastkassar på ICA ... En mycket onödig utgift som säkert kostat familjen flera hundra kronor per år. Istället bär jag sedan ett eller ett par år hem maten i tygkassar eller, om det är lite mat, sådana där gratispåsar som finns på rulle i butiken. Den besparingen sitter gott och jag känner mig nästan lite sparmoraliskt överlägsen när jag går förbi andra människor på stan med sina halvfyllda ICA-, Coop- eller Willyskassar som de betalat två kronor styck för. Någon påstod sig ha betalat 2.50 styck för kassarna på Coop, men det kan väl ändå inte stämma?
Elabonnemanget har jag börjat titta lite grand på men inte kommit till skott med byte ännu. Vi bor i en lägenhet i ett tjugotalshus (fjärrvärme) och använder inte så värst mycket el, men någon liten krona borde man kanske kunna spara in där.
Framtidsinvesteringen skriver om en högutdelande kanadensisk tråkaktie med närmast monopolliknande marknadsposition; företaget tillverkar glasfiberull av returglas. Men risken är bland annat minskande glashantering i takt med att konsumenterna går över till bag in box, petflaskor och tetrapak.
Jag diskuterar Dr Martens med Micke Larsson och Stefan Thelenius i en kommentarstråd på den förstnämndes blogg. Sjyssta pjucks som funkar i många olika sammanhang, såväl på jobbet som privat.
Petrusko gillar Simon Blecher och länkar till dennes månadsrapport där SKF och ett köp i Telia diskuteras. Jag gillar också Blecher men är lite sugen på att höra hur han resonerar kring innehavet i HM: behåller han, säljer han, utökar han?
Jag ökade lite i Saab; säkerhet tror jag på på lång sikt, även om jag ogillar den låga utdelningen. Har vissa funderingar på att köpa något amerikanskt i sektorn och har börjat kolla lite på Boeing, Lockheed Martin och Raytheon utan att ha bestämt mig för någon, Saab känns bra än så länge. Gillar bland annat hur de blivit ett slags försvarskonglomerat med ubåtar, stridsflygplan, granatgevär, sjömålskanoner, sjömålsrobotar, luftvärnsrobotar, kommunikationssystem, simulatorer och annat: till lands, till sjöss, i luften.
Likaså ökades innehavet i Axfood - ibland gillar jag tråkaktier i sektorer som säljer vardagsprodukter som vi alla behöver - och Latour (investeringsbolag känns bra på sikt). Dessutom en liten påfyllning i American Shipping (utdelningen!) och HM (de tjänar trots allt pengar).
Apropå automatisering i klädindustrin som jag skrivit om tidigare så kommer nu nyheter som visar på hur CAD, laserteknik och annan teknikutveckling gör tillverkning av jeans modernare.
En Bloombergartikel diskuterar hur nya tekniker minskar antalet manuella arbetsmoment som behövs för att skapa jeans som är snyggt slitna vilket kan ge större flexibilitet för företag som Levi's och minska klädbranschens utsatthet för politiskt motiverad kritik av arbetsförhållande i fabriker.
Se även den här videon:
Som ägare av HM-aktier är jag nyfiken på vad företaget gör i den här sektorn, eller om man bara köper färdiga kläder och behandlar tillverkningen som en svart låda som någon annan håller på med?
Har HM robotiserade Europabaserade helautomatiska fabriker för klädtillverkning inom tio år?
Spotify till börsen rapporterar The Verge. Aktien kommer handlas på New Yorkbörsen under tickern SPOT.
Företaget går som vanligt med förlust; enligt artikeln länkad ovan var förlusten 1.5 miljarder US dollars förra året. Trots det lär det väl komma fler hyllningar typ den här, som jag inte begriper mig på.
Jag är inte intresserad av att köpa aktier i nuläget.
Idag skiljde det återigen ganska mycket mellan Handelsbanken A och B. Jag sålde mina B för 120 och köpte tillbaka A för 115.50 och kunde på så sätt få ett knippe Handelsbankenaktier "gratis". Tack för tips Utdelningsseglaren!
Peter Humphrey, som tillbringat två år i kinesiskt fängelse, berättar att han sett produktion utförd av fångar åt västerländska företag: 3M, HM och C&A. Läs mer (CNN)
En fördel med en industrialiseringsprocess inom textilbranschen är att man slipper sådana här problem. Om de nu är sanna.
Tänk: designers skickar filer till fabrikernas robotar som specificerar hur tröjorna, byxorna och kalsongerna skall se ut, och så tuggar maskinerna igång. CAD/CAM för textil, 3Dprinting för kläder. Kanske är vi där om ett eller annat decennium?
En historisk cirkel skulle slutas, givet Jacquardvävstolens kopplingar till datorhistorien.
Vad skulle det innebära för ett företag som HM om man kunde tillverka kläderna i robotiserade fabriker? Man skulle slippa lägga ut produktionen i en massa lågprisländer på andra sidan jordklotet för att istället ha fabrikerna närmare marknaderna: kortare ledtider. Man skulle slippa politiska risker förknippade med kritik mot arbetsförhållandena i låglöneländerna, slippa verka i vissa länder med skumma politiska system som kommunistdiktaturer - Kina, Vietnam - och man skulle slippa de politiska risker som ändå finns med global handel.
Men skulle HM starta egna fabriker? Eller köpa tjänsten av tillverkningsindustrier som specialiserar sig på robotiserad klädtillverkning? Företagets DNA är kanske mer av handelsmannaDNA än industridito.
Om det här blir verklighet kommer förstås konkurrenterna göra likadant. Kanske kan HM:s handelsmannatradition och designkunnande paras ihop med vad som ändå är en svensk paradgren - tillverkningsindustri med hög tekniknivå, industrikunnandet som finns i Volvo/SKF/ABB - för en intressant och Sverigebaserad mix.
Det vore en snygg gest om en sådan tillverkningsindustri förlades till Borås.
Molnlagring har politiska aspekter. Förutsättningarna för Apples molntjänst iCloud kommer inom kort förändras för kinesiska konsumenter:
Apple Inc. has not explained the real issue, which is that a state-owned big data company controlled by the Chinese government will have access to all the data of its iCloud service users in China. This will allow the capricious state apparatus to jump into the cloud and look into the data of Apple’s Chinese users. [...] In other words, once the agreement is signed, GCBD — a company solely owned by the state — would get a key that can access all iCloud user data in China, legally.
Tim Cook: soft on communism?
Inte vidare bra för Apples rykte. Inte bara bland oss frihetsälskande liberala skönandar i det demokratiska väst, utan kanske även bland kinesiska konsumenter.
Lo Shih-hung, professor i samhällsvetenskap vid det taiwanesiska nationella Chung Cheng-universitetet, skriver i artikeln i Hong Kong Free Press där citatet ovan är hämtat ifrån om just en känsla av "förräderi" bland kinesiska konsumenter eftersom man uppfattar att Apple böjt sig lite väl enkelt för den kinesiska kommunistdiktaturstatens krav på innehållet i AppStore (VPN-klienter plockas bort på löpande band, Skype är inte tillgängligt i Kina).
