Loctite!

Jag gillar att reparera saker. Det ger en viss tillfredsställelse att laga något ting som därmed får förlängd livslängd. Det är en av de saker jag lärt mig av äldre generationer; mormor och morfar, mamma och pappa och många andra i den värld jag kommer ifrån reparerade regelbundet saker som de omgav sig med. Det ger ett slags materiellt självförtroende att kunna fixa saker, samt att man förstås sparar pengar när man inte behöver köpa nytt.

Som nu när de röda plastplattorna på min fickkniv har börjat släppa. En droppe Loctite under vardera platta och den är fixad.

De senaste köpen och läsning om en av mina kanadensisk utdelningsaktier

Jag läser om Inter Pipeline på The Motley Fool. Intressant läsning om vad som nu är det fjärde största innehavet i min portföjd, 5.7% ligger andelen på. Min plan är att fortsätta göra några köp då och då. (Här finns ytterligare en artikel på The Motley Fool om företaget.)

Nu blev det dock inte så, utan jag fyllde istället på i Capital Power Corporation, Boston Pizza och Latour.

HM

Jag valde att ligga kvar i HM. Sett i backspegeln kan man påstå att jag gift mig med aktien och borde sålt av när det började gå utför.

Å andra sidan har jag fortfarande trott på företagets möjligheter att sälja kläder i stor skala i mängder av "kanaler" – varför ogillar jag det uttrycket så mycket? – även i framtiden.

Jag har ett GAV på 242 – synthreferenshumorister: vakna! – och ligger nu på 170. Jag har alltså förlorat pengar på själva innehavet (men fått en inte oansenlig mängd kronor i utdelning). Aktien var nere som lägst på strax över 120, och har, kanske man kan hoppas, planat ut och vänt.

Om inga större katastrofer inträffar i mitt liv hoppas jag kunna behålla aktierna tills jag pensioneras. Så det intressanta kanske inte är vad HM är värt idag, utan om 15-20 år.

Det är lite intressant med institutionella ägare som har tillkommit, till exempel Ikeasfären.

Jag fortsätter hålla i HM.

Aktieköp

De senaste påfyllningarna:

Ocean Yield och Algonquin Power & Utilities Corp.

Jag hoppas att Ocean Yields svårigheter reder ut sig och bestämde mig därför för att fylla på lite i denna portföljklassiker.

Dessutom valde jag att ganska rejält utöka – mer än fördubbla, faktiskt – innehavet i det nyligen portföljdebuterande infrastrukturbolaget Algonquin. Företaget har, bland annat, nyligen fått igenom beslut som krävs för att påbörja konstruktionen av tre vindkraftsanläggningar i Missouri och Kansas.

Därmed läggs en effekt på 600 MW vindkraftsel till företagets resurser när väl anläggningarna tas i drift, vilket planeras för slutet av år 2020.

De senaste köpen

De senaste veckorna har jag gjort en del köp:

Fyllde på i Saab, Stolt-Nielsen, Castellum och Inter Pipeline. Dessutom påbörjades sparande i två för mig nya aktier, bägge tillhörande det energi-infrastrukturella området som jag börjat intressera mig för: Canadian Utilities och Algonquin Power & Utilities, två företag som jag spanat lite på tidigare och som nu alltså tar plats i portföljen.

Det skall bli intressant att se hur dessa energi- och infrastrukturbolag utvecklas över tid. En förhoppning är att de skall stå och ticka fram tio procent om året – fyra procent utdelning, resten utdelningshöjningar och/eller ökat pris – och göra det med viss säkerhet; folk behöver ju energi, och vissa av dessa verkar på områden där det kanske inte är speciellt lätt för konkurrenter att komma in.

Det finns förstås risker av politiskt slag. Energipolitik kan ibland hetta till och politikerna kan ändra spelplanen.

Citationstecken

Vaddå "skyddar värdet" - gör man det eller inte?

De senaste köpen

Sedan mitten av maj har jag gjort följande inköp:

Fyllde på i Castellum, Inter Pipeline och Latour och inledde sparandet i en för portföljen ny aktie: Capital Power Corporation, en av flera elnäts- och infrastrukturaktier som jag kollat på den senaste tiden.

Den senaste tiden har jag utvecklat ett intresse för infrastruktur och energi, på något vis tror jag att dessa sektorer borde vara ganska långsiktigt hållbara eftersom de säljer något som behövs.

Å andra sidan, om man skall vara djävulens advokat, så kan ju företag i den här sektorn råka ut för problem. Det finns en politisk risk förknippat med energiproduktion och som Stojko Invest nyligen bloggade om så är företag i energisektorn ibland sårbara; det är inte självklart att Ocean Yields stora oljeborrningsfartyg alltid kommer att vara uthyrt, vilket kan påverka utdelningen.

Men men, det löser sig nog. Mina investeringar i energi och infrastruktur är diversifierade både geografiskt och företagsmässigt.

Huaweis telefoner

Huawei överväger att lansera ett eget operativsystem för telefoner, det kan komma redan till hösten påstås det i lördagens avsnitt av Ekonomiekot Extra.

Företagets relationer till den politiska makten är en av de tematiker som diskuteras i programmet. I programmet medverkar Tom Xiong som säger så här:

Det är klart att när man håller på med så viktig infrastruktur som dom gör är det klart att de lyder under hårdare regleringar från regeringen än många andra industrier.

Begreppet "regeringen" som denne kinakännare här talar om är alltså det kinesiska kommunistpartiet som styr enpartistaten och diktaturen Kina med järnhand. (Man kan för övrigt fundera över vad ordvalet "regeringen", istället för att säga exempelvis "det kinesiska kommunistpartiet", säger om denne kinakännares syn på saker som diktatur och demokrati.)

Jag skulle inte vilja äga en telefon med hård- och mjukvara tillverkade av ett företag med starka kopplingar till sagda "regering". Kanske kommer fler konsumenter i de demokratiska staterna att välja en liknande tolkning, om nu Huawei tvingas lansera ett egenbyggt alternativ till Android.

Elnät och annat

InfraREIT har köpts ut från börsen; jag betalade strax över 17 $ för tre år sedan och eftersom utköpspriset var 21 $ var det ju en inte helt misslyckad investering (till detta kommer förstås utdelningarna).

När jag sålunda inte har några aktier i den texanska elnätsmarknaden längre blickar jag på andra aktier i sektorn elnät, kraftverk och liknande. Här är några möjligheter (förutom företagen Eolus vind och Hydro one som jag redan har i portföljen):

Canadian Utilities både genererar och distribuerar el samt även naturgas. Företaget har ökat utdelningen i 47 år, är en kvartalsutdelare och har en direktavkastning på 4.4 %

Algonquin Power & Utilities genererar och distribuerar el, vatten, gas i USA och Kanada; anläggningarna har en slagsida åt "ren" energi. Denna kvartalsutdelare har direktavkastning på 4.3 % och ökande utdelningar.

Och så Capital Power som genererar el vid 14 anläggningar i Nordamerika. Kvartalsutdelare, har ökat utdelningen i flera år och med en direktavkastning på 5.8 %

Update: Northland Power Inc. har en direktavkastning på 4.8 %. Denna månadsutdelare i energisektorn har vindkraft, solkraft och naturgasanläggningar framför allt i Kanada.

Summa summarum: man kan alltså få en direktavkastning på en bit över 4 % genom att köpa aktier i företag som säljer el, vatten och gas (till vilket förstås skall läggas eventuella kursförändringar samt utdelningshöjningar). El i vägguttagen, vatten i kranen och värme i huset måste folk ha, känns som tråk-trygga investeringar.

Det kontantlösa samhället

Svante Linusson är skarpt kritisk mot det kontantlösa samhället i en artikel i Ny Teknik. Han pekar på integritetsproblem om alla våra transaktioner registreras och blir det empiriska underlaget till profileringar som kan få vittomfattande konsekvenser. Vi är vad vi köper.

Folk nojar sig om vad "nätet" känner till om oss – hur ofta hör man inte någon kollega eller familjemedlem påpeka det uppenbara, "jag sökte på produkten X och nu dyker den upp överallt i annonseringen" – men fler borde tänka över vad det skulle leda till om man till detta även lade våra transaktionshistoriker och ta konsekvenserna och göra aktivt motstånd: genom att oftare använda kontanter i vardagen.

Så länge man nu kan det. Antalet affärer, restauranger och kaféer som är kontantlösa sprider sig sakta men säkert. Inte bra. Linusson vill se konkreta handlingar:

Om Riksbankens förslag blir verklighet måste alltså den föreslagna kommittén ha en betydligt större bredd och även omfatta kompetens på integritetsområdet.

På kort sikt vill jag att affärer i Sverige, som i många andra EU-länder, skall vara tvungna att ta emot kontanter. Frågan måste upp till diskussion nu, för vid riksdagsvalet år 2022 kommer den att vara överspelad.

I dagens Svenskan svarar finansmarknadsminister Per Bolund undanglidande och håglöst på ett sätt som åtminstone får mig att tro att från Miljöpartiet är inget gott att vänta när det gäller frågor kring betalningssystemens integritetsproblematik.

En av kommentatorerna till den här artikeln om kostnaderna för att driva Bankomatsystemet är att låta bankernas böter för olaglig pengatvättsverksamhet betala för kontanthanteringen. Ett inte helt oävet förslag!

Själv försöker jag dra mitt strå till stacken, jag försöker alltid ha kontanter tillgängliga och använda dem.

Dåligt renhållningsarbete av Metro

Det finns många numera oanvända tidningsställ som en gång i tiden placerades ut av Metro. De borde tas bort. Dålig stil av Metro och dess ägare!

Två länkar

Gustav Jonsson skriver läsvärt om att utvecklas som investerare.

Fru Efficient Badass skriver om kläder, ålder och estetik och jag och flera andra Fru Efficient Badass-fans fyller på med kommentarer.

Utlandsutdelaren skriver om Transalta Renewables

Utlandsutdelaren skriver om den senaste kvartalsrapporten från Transalta Renewables, ett av mina innehav i sektorn energi och infrastruktur. Vederbörande beskriver företaget och dess aktivitet som "ett defensivt förnybar energi-företag [... med] en långsiktigt stabil verksamhet." Precis, sånt gillar jag. Tråkföretag som tjänar pengar och tuffar på i branscher som säljer något som folk och företag behöver: energi, mat, transport.

Dessutom spekulerar bloggpostens författare i möjligheten av en utdelningshöjning det kommande året; Transalta höjde förra gången i september 2017. Det kan man ju hoppas på. Företaget är det femte största innehavet i min portfölj.

Tre länkar

Bra avsnitt av Placerapodden med Gustav Jonsson.

The Dividend Story skriver om Holmen.

Stefan Thelenius tar en paus från bloggandet. Bloggande skall vara kul och inte en stressfaktor, och har man lite mindre tid av ett eller annat skäl förstår jag att man tar en paus. Men jag hoppas att han kommer tillbaka, jag gillar nämligen hans investerarstil och det flöde av tips om företag som han bloggat om i flera år har lärt mig mycket.