Kombinationen av en urgammal företagstradition sprungen ur brukssverige och den febriga aktiviteten på 1980- och 1990-talen under den yvige Jan Stenbecks ledning landade sedan i en solid företagslegering under kompetent ledning i form av Mia Brunell Livfors och Cristina Stenbeck. Känns tryggt utan att vara tråkigt.
Därför köpte jag Kinnevik. Dels använde jag utdelningen från innehavet i HM 2012 som istället för att återinvesteras i familjen Perssons imperium användes för att köpa Kinnevik när den stod på 127 kronor, dels fyllde jag på vid ett par ytterligare tillfällen på nivåerna 174 och 194. Men ändå, när värderingen stack iväg uppåt bestämde jag mig för att sälja.
Inte för att jag gjort en djup analys, och definitivt inte för att jag har en kristallkula, men det tycktes som om de krafter som gjorde att kursen snabbt drog iväg långt över 200-strecket var lite väl optimistiska; därför klev jag av vid 207 kronor. Mer konkret kändes det som alltför mycket förhoppning kring nätbaserad handel gjorde att kursen stack iväg. (Tips: Aktieingenjören skriver bra om såväl ledarskap som näthandel hos Kinnevik.)
Och är det en sak jag inte förstår, så är det hajpen kring nätbaserad handel.
Men vem vet, jag kanske kommer tillbaka till Kinnevik vad det lider.
Egentligen gillar jag ju Kinnevik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar