Coronaviruset, kinesisk tillverkning och transportsystem

Vid sidan av det uppenbara – människor är sjuka och dör – så har utbrottet av coronaviruset en mängd följdverkningar.

En sådan är vad som händer nu när den extralånga ledigheten i samband med det kinesiska nyåret tar slut och arbetare skall återvända till fabriker som skall starta upp igen, godstågen skall börja rulla igen och containertravarna i de kinesiska hamnarna återigen skall börja fyllas med varor för vidare transport ut på de sju haven.

Bloggaren Herr Ibland gör man rätt har skrivit ett intressant inlägg om detta, byggandes på empiri i form av hans arbete i ett svenskt företag som har tillverkare och leverantörer i Kina. Därifrån nås han av uppgifter om att folk inte kan resa fritt, varpå återstarten av fabriker sker i sakta mak, vilket även gäller båttrafiken.

Och Postnord stoppar post till och från Kina på grund av begränsningar i fraktkapaciteten skriver Lars Wilderäng.

Man blir varse hur ihopkopplat allt är, hur ett intrimmat system kan störas av en händelse som virusutbrottet som sedan får oanade konsekvenser när det sprider sig i systemet. I detta system flödar inte bara viruspartiklar, containers, människor på tåg, pengar och allt annat utan även information; DFRLab har skrivit läsvärt om olika sätt att tolka informationsflödet i och utanför Kina.

Betyder virusutbrottet att åtminstone några av de utdragna logistiknätverken krymper och viss tillverkning flyttar hem till väst (en del av den kanske hamnar i Västbo, som näringslivsorganisationen "Enter Gislaved" i företagstäta Gnosjö-Gislavedstrakten tänker sig)? Eller kommer det hela bara bli en liten fnurra på tråden, en kortare störning som inom kort rättas till, en övergående skrynkla i nätverkstopografin som snart försvinner och planas ut?