Storbritannien pallar inte längre

Djävulen sitter i detaljerna heter det. Och så är det kanske även med Brexit. En avtalslös Brexit – det är ungefär en månad tills dess – kommer innebära att Storbritannien behandlas som vilket land som helst. Och det är ju en avtalslös Brexit man röstade om den där sommaren för närmare tre år sedan. Till skillnad från till exempel folkomröstningen i Sverige 1994 så gällde inte folkomröstningen i Storbritannien 2016 ett framförhandlat avtal som sedan medborgarna fick tycka till om i en rådgivande folkomröstning, utan bara ett allmänt tyckande; avtal skulle man sluta efter folkomröstningen. Folk visste alltså inte vad man röstade om.

Pallar, till exempel. Storbritannien tycks ha ett alldeles för litet antal EU-pallar vilket gör att brittisk exportindustri – jo, det finns en sådan, man producerar inte enbart manliga filmskådespelare utan även saker som ost och whisky som folk i andra länder vill köpa – kan få problem om en månad.

Nysparande och en avhyvling

Månadens nysparande gick in i Decisive Dividend. Jag valde även att sälja av en liten del av mitt innehav i Investor, för att ge mer pengar att köpa Decisiveaktier. Inte för att jag inte tror på Investor, en aktie som jag är långsiktig innehavare i (jag har ett genomsnittligt inköpspris på 272 riksdaler på denna Wallenbergstämplade riksklenod), utan för att den blivit den överlägset största posten i min portfölj. Jag vill jämna ut portföljen lite och valde därför att hyvla av lite av innehavet i Investor, en aktie där jag haft en utveckling på 52.6 % sedan inköp. En mindre anledning, verkligen inte en trigger men ändå, var Lundaluppens inlägg i ämnet.

Sen gillar jag ju nordamerikansk tillverkningsindustri och det är dessutom inte fel att Decisive ger mer än dubbla avkastningen jämfört med Investor. Å andra sidan är Decisive en handfull företag medan Investor är STORA; men försäljningen var inte jättestor, Investor är fortfarande mitt helt klart största innehav.

Det är sällan som jag säljer aktier. Desto större anledning att kasta ned några rader om varför. Jämför ett tidigare inlägg om när jag sålde Kinnevik.

Utdelningar 2019: Investor, HM och Handelsbanken

Synth vs Hårdrock from Per Ivarsson on Vimeo.

Folk tenderar att tillhöra subkulturer, inte bara inom musiken utan så även inom aktiesvängen; stolt visar man upp sin klantillhörighet i bloggens undertitel. Själv vet jag inte riktigt vad jag är, men jag gillar aktier som ger utdelning. Jag har gått på hela den där grejen med att företag som tjänar så mycket pengar att de kan ge en utdelning borde vara bra företag, och en OK eller rent av hög direktavkastning är ofta något jag tittar på när jag väljer aktier.

Inställningen kan kritiseras, men nu är det som det är. Och därmed blir det lite intressant att hålla koll på mina innehavs utdelningar under 2019. Ökar de, ligger de stilla, sjunker utdelningarna – spänningen är total! (Nåja, det är bara pengar.)

Vid årsskiftet skrev jag därför ett inlägg med några synpunkter och i vissa fall gissningar vad gäller årets utdelningar för de största innehaven i min portfölj. Nu har uppgifter om årets utdelningar börjat trilla in, och jag tänkte jag skulle hålla lite koll på utfallet nu under senvintern och våren genom ett antal inlägg här på bloggen för att fortlöpande skapa en summering av hur mina största innehav presterar utdelningsmässigt. Aktierna sorteras i tabellen efter den relativa storleken på mitt innehav. Här är det första inlägget som summerar data för tre företags utdelning.

Investor höjde till 13 kronor. Lundaluppen är ganska negativ vad gäller värderingen av Investor. Petrusko: inte mycket till substansrabatt i aktien för tillfället.

HM valde att behålla sin utdelning från förra året, trots att det innebär att man betalar mer än vad man tjänar. Slimis tolkar det hela positivt och behåller sin post i företaget. Lundaluppen applåderar inte tilltaget men ser en signal i beslutet

Handelsbanken fryser utdelningen på förra årets nivå. Många hade nog förväntat sig att utdelningen skulle öka, den har ju gjort det tidigare men extrapolering är inte en vidare exakt förutsägelsemetod (lika lite som att korrelation är kausalitet). Drar i nödbromsen och samlar i ladorna inför kommande problemår. En försiktig bank med hög Adenauerkoefficient.

aktie	utdelning 2018	utdelning 2019	procentuell förändring
Investor	12 kr	13 kr	8.3 %
HM	9.75	9.75	0 %
Handelsbanken	5.50 (om vi räknar ordinarie utdelning, man gav även en extrautdelning på 2 kronor)	5.50	0 % (jag väljer alltså att jämföra med ordinarieutdelning utan extrautdelningar)
			Genomsnittlig förändring: 2.8 %

Kärnkraft från KTH

Ny kärnkraft är ett billigt sätt att utveckla energisystemet i Sverige enligt en debattartikel bland annat undertecknad av företrädare för Blykalla reaktorer, ett företag som är en spin-off från KTH och som bland annat är involverade i försök att sälja reaktorer till till Kanada. Reaktorerna kan köras på ett effektivt sätt. Företaget har fått stöd från brittiska regeringen.

Från miljöpartisternas Sverige verkar man inte ha fått så mycket stöd, men det är intressant, tycker jag som gillar kärnkraft, att läsa om svensk kärnkraftsteknisk utveckling.

En obskyr populärkulturell referens för oss som tittade på TV på 1980-talet: en av personerna bakom Blykalla reaktorer AB är professorn i reaktorfysik på KTH, Janne Wallenius; han deltog i det då populära TV-programmet Kvitt eller dubbelt och kallades av media för "partikelJanne".

Kostnaden för cyklandet

Jag har valt en enkel cykel. För minst 15 år sedan (eller är det snarare 20, jag minns faktiskt inte) köpte jag en begagnad cykel för 800 kronor. Det är en oväxlad Crescent herrcykel från uppskattningsvis 1950-talet. Skicket var helt OK. Jag resonerade som så att om den överlevt ett halvt århundrade så borde den hålla ett tag till. Jag tänkte också att en så pass icke-lyxig cykel borde vara någorlunda fredad för de cykeltjuvar som härjar titt som tätt. Peppar, peppar, den har ännu inte stulits.

Däremot har den kostat en del i underhåll. Hur mycket? Vad kostar det att cykla? En överslagsberäkning fritt ur minnet av vad jag lagt på cykelreparationer genom åren:

sadel 200 kr x 2 = 400 kr
lager och drev bakhjul 500 kr
lampor 500 kr
reparation av framskärm 200 kr
stöd 200 kr
pedaler 300 kr
en punka varannat år: 7 x 100 kr = 700 kr
fyra nya däck: 4 x 150 kr = 650 lås 50 kr
olja 100 kr
kedja 3 x 250 = 750 kr
ringklocka 79 kr

Sammantaget 5 229 kr för femton-tjugo års cyklande. Ganska billigt ändå.

Det är alltså ganska många reparationer som gjorts, men jag är nöjd med cykeln. Som boendes i centrala Lund är cykel ett perfekt transportmedel, och kostnaden för att hålla igång just den cykeln summerar till en helt OK nivå.

Reparationen av mina Doc Martens höll inte

Lagningen av mina Doc Martens som jag skrev så stolt om i början av december höll inte mer än några veckor; vintervädret tog musten ur kombinationen sprucken Doc Martensula + Loctite.

Well, well, jag försökte åtminstone ett tag och en god bieffekt är att jag fyllde på hemmets reparationspryttlar med just en flaska Loctite.

Tre länkar

Intressant inlägg av Lundaluppen om Investor.

Myntaren pekar på valutafluktuationer och kronans möjliga försvagning gentemot euron och dollarn. De senaste åren har en del av min investeringsstrategi varit att diversifiera och att då inte bara sprida pengarna till olika branscher men också en del utanför Sverige. Tittar jag på listan över mina största innehav är innehav 1-3 svenska (här i dessa tre ligger 37 % av totala portföljens värde), plats 4 USA, 5 och 6 Kanada, 7 och Norge, 9 Sverige, 10 Norge, 11 Kanada och så vidare. Skall man följa Myntarens spaning kanske det vore bra att fortsätta köpa icke-svenska aktier.

Svenskan skriver om kompetensutvisningarna:

I en ny rapport från den politiskt obundna stiftelsen Diversify svarar mer än två tredjedelar av nära 600 hundra intervjuade att de inte skulle rekommendera andra utländska medborgare att arbeta i Sverige. Undersökningen har genomförts bland personer som drabbats av kompetensutvisningar. Nära hälften av respondenterna arbetar inom it- och databranschen.

Se mina tidigare inlägg i ämnet här.

Två positiva datapunkter om HM

Jag följer på ett lite halvaktivt sätt debatten kring HM. Den var på något vis kraftigare för ett eller annat år sedan, känns det som, när Det Stora Raset inleddes och tunga aktiebloggare som Lundaluppen och Magnus Andersson kritiserade företaget i bloggposter och sålde sina HMaktier.

Men det dyker upp utsagor om företaget mest hela tiden, jag läser dessa ibland eftersom det är det näst största innehavet i portföljen – med ett inköpspris på 242 kronor ligger jag ganska rejält back, men har valt att stanna kvar, kanske för att jag hoppas på något slags vändning, vad vet jag. Förmodligen har jag gift mig med aktien på ett ohälsosamt vis.

I varje fall. Här är två ganska positiva (allt är som bekant relativt) åsikter som läses mot bakgrund av en HMkritisk klagokör:

Jag höll inte på med aktier eller sparande på 1990-talet, så namnet Sven-Olof Johansson har inte riktigt den klangen för mig som det har för andra. Men jag fattar ju att han är något av en investerarprofil, och i en ganska lång intervju berättar han för Svenskan att han köpt på sig ganska mycket HM-aktier och han är positiv:

H&M har en konkurrensfördel, a-läge på många butiker och en outnyttjad potential inom e-handel menar han. Sven-Olof Johansson delar inte heller synen att familjen Perssons engagemang och makt via vd posten och ordförandeposten skapar problem.

– Jag ser det som ett av skälen till att jag investerade. Det är ett familjeföretag men en lång investeringshorisont.

Lundaluppen är också försiktigt positiv.

Hur tänker bolåntagarna?

Det kommer artiklar hela tiden som pekar på de problem som en del kommer få om räntorna stiger, nu senast i Svenskan igår .

Jag känner mig lite purken på det här daltandet med bolånetagare. Inte så att jag vill bli kritisk på Micke Larssonska nivåer, men lite vill jag allt gnälla. Bear with me.

Det är ändå vuxna människor som tagit de här lånen. Dagens räntor är mycket lägre än vad de var för bara några år sedan.

Antingen har de som tagit bolånen tagit med detta i beräkningen och sagt till sig själva att givet förväntade inkomster och avgift till föreningen tar man ett lån där man skulle klara av räntor på låt oss säga 6 %; de kommer alltså klara ett ränteläge som liknar det vi hade för inte så länge sedan.

Eller så har de inte den bufferten i kalkylerna och har alltså överkonsumerat boende.

Man kan fundera över det här med att överkonsumera boende. Vad är det som driver fram detta beteende? Har bostad ersatt bildning, akademisk utbildning och finkulturella kompetenser som statusmarkör för den svenska medelklassen?