måndag 11 februari 2019

Hur tänker bolåntagarna?

Det kommer artiklar hela tiden som pekar på de problem som en del kommer få om räntorna stiger, nu senast i Svenskan igår .

Jag känner mig lite purken på det här daltandet med bolånetagare. Inte så att jag vill bli kritisk på Micke Larssonska nivåer, men lite vill jag allt gnälla. Bear with me.

Det är ändå vuxna människor som tagit de här lånen. Dagens räntor är mycket lägre än vad de var för bara några år sedan.

Antingen har de som tagit bolånen tagit med detta i beräkningen och sagt till sig själva att givet förväntade inkomster och avgift till föreningen tar man ett lån där man skulle klara av räntor på låt oss säga 6 %; de kommer alltså klara ett ränteläge som liknar det vi hade för inte så länge sedan.

Eller så har de inte den bufferten i kalkylerna och har alltså överkonsumerat boende.

Man kan fundera över det här med att överkonsumera boende. Vad är det som driver fram detta beteende? Har bostad ersatt bildning, akademisk utbildning och finkulturella kompetenser som statusmarkör för den svenska medelklassen?

10 kommentarer:

  1. På din sista fråga är svaret uppenbart ja. På sätt och vis är det bra att bildning inte längre förknippas med status i första hand, eftersom det inte är status bildning handlar om. Det samma gäller akademisk utbildning. Möjligen passar så kallad finkultur bättre ihop med status. Men inte kultur.

    Men det nu sagda bygger på att status handlar om en negativ sortering av människor. Egentligen ser jag en viss rangordning som naturlig bland människor. Det är bara det att det idag är så att rangordningen har hamnat på sned och baseras på helt felaktiga premisser. Den baseras på konsumtion och narcissism, istället för kunskap, insikt, lyhördhet, ansvarskänsla samt ett gott uppförande. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får hoppas att alla delar av vår kultur inte blivit konsumtionsnarcissistisk och att saker som kunskap, lyhördhet och gott uppförande inte är helt borta idag utan fungerar som rangordnande parametrar i åtminstone vissa delar av vår kultur.

      Radera
    2. Ja, det får vi hoppas. Tror dock det gäller främst områden där det inte finns så mycket extra pengar att tjäna på att agera egennyttigt, där själva verksamheten snarare är ideologisk, inte marknadsekonomiskt då, utan på annat sätt, vare sig det är religiöst, politiskt eller hanterar allmänmänskliga behov och värden.

      Tänker på yrken som på olika sätt tillvaratar kulturarvet, på den direkta vården och omsorgen om sjuka samt pedagogiska yrken och kyrkligt arbete. Där spelar det åtminstone fortfarande viss eller stor roll vilka kvaliteter du har som person, om du ska få en viss status eller vara intressant för en anställning.

      Men dessa områden är ju inte heller immuna mot vårt samhälles värderingssystem längre. Inte många sjuksköterskor verkar vilja se sitt yrke som ett kall längre. Färre verkar vilja vara beredda på att verka enbart i det tysta. Det kan till och med misstas för att ha osunt dåligt självförtroende, medan det kan vara precis tvärtom. Det säger något viktigt om vår tid, hur ytlig den är fastän vi anser oss ha blivit så rationella, kunniga och upplysta och nått så många framgångar i moderniteten. /Eva

      Radera
  2. Ja du, det är ju vuxna människor som tar SMS-lån också, och där pratar man ju om reglering hit och dit.

    Varför folk tar lån är nog väldigt individuellt, men många som bor i villaområden vill nog vara lika bra som grannen som minsann har renoverat kök, bytt bil och skaffat badtunna. Kan de kan vi. Sen att detta till 99% finansieras med lån är det nog ingen som bryr sig om, så länge banken säger ja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, det blir till ett slags tävling i status. Sen tror jag också att det finns ett slags automatik i den månatliga ekonomin, man drar på sig så mycket utgifter det bara går utan att gå back varje månad, och så i ett slags historielöshet glömmer man att räntorna för inte alltför länge sedan var mycket högre.

      Radera
  3. överdrivet, och är man orolig för ev stigande räntor är det bara att binda på 3 år, själv har jag under 50% belåningsgrad, däremot inte fel att i framtiden sänka avdraget kombinerat med att minska skatten på räntan när man sparar, låt säga med 1 % om året i 30 år

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomenprecis, det vore inte fel att sänka ränteavdraget. (För övrigt ett av få områden där jag är överens med Vänsterpartiet.) Det gröper stora hål ur statskassan, hål som kommer bli ännu större när räntorna stiger.

      Och en problematisk sak är dessutom att det gäller alla ränteutgifter - att en vanlig familj skall kunna sätta bo och att därför stödja denna med ett ränteavdrag är möjligtvis ett vällovligt syfte (speciellt som medborgare som bor i hyresrätter har andra slags subventioner som stödjer den boendeformen), men samma ränteavdrag gäller ju även den som tar ett rent konsumtionslån för att köpa leksaker.

      Personligen tycker jag inte man skall sega och fasa ut det med en procent om året eller så, utan gå fortare fram.

      Radera
  4. Känner en som jobbar hos skatteverket med skatteindrivning i UK. Inte för låginkomsttagare utan för de som tjänar långt över 1 miljon kr om året. Det är förvånande många av dessa som lever över sina tillgångar och klagar på att de inte kan betala den utstående skatten. Typiska kommentarer är "om jag måste betala denna skatt kommer jag inte ha råd till familjens sommarsemester". Jag trodde folk som tjänade riktigt mycket pengar hade bättre koll men så är det inte. Antar att det är samma sak i Sverige. Folk vet överlag inte hur man handskas med pengar. Oavsett inkomstnivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant uppgift från Storbritannien!

      Så är det nog, man gör av med de pengarna man har, eller rent av mer än så.

      Radera