Utdelningar 2019

Det skall bli intressant att se hur utdelningarna blir under 2019. Några av mina innehav:

Investor är det största av mina innehav och företaget har ökat utdelningen med regelbundenhet under ett antal år, men, som synes, även sänkt ibland – påverkade av konjunkturella faktorer i innehaven? – och hur det går i år får vi väl se. (Bild från Investors hemsida.)

HM är andra största innehav i min portfölj och här ser det ju mer tveksamt ut. Man har legat på 9.75 i flera år, men magkänslan efter att ha läst en del rapportering det senaste året är nog att det finns en risk att man sänker utdelningen i år. Det blir i så fall ännu en stark signal som skvallrar om företagets problem, eftersom man aldrig sänkt utdelningen tidigare. Dessutom har resultatet per aktie har sjunkit i flera år och var 2017 nere på 9.78 och är nu, i tredje kvartalet 2018, nere på 7.92 per aktie i en nedåtgående trend som diagrammet ovan från Börsdata visar. Eller skyr ledningen en sänkning i så hög grad att man hellre lånar till en del av utdelningen (räntan är ju låg) och räknar med att man är tillbaka på högre resultat om något år?

Handelsbanken har ökat sin utdelning under ett antal år, kryddat med extrautdelningar (bild från Handelsbankens hemsida). Vi får väl se hur det går i år. Extrapolering är inte exakt förutsägelse (lika väl som att korrelation inte är kausalitet), men nog ser det ganska troligt ut med en fortsatt höjning?

Apple hamnar på plats fyra i listan över aktier som vi äger i familjens aktieportfölj. Företaget har delat ut 0.73 US dollars per kvartal, vilket var en höjning från föregående nivå som låg på 0.63. Jag är långsiktigt optimistisk vad det gäller Apple, jag bryr mig inte speciellt mycket om olika telefonmodellers försäljning utan jag ser ett hälsosamt konglomerat av hårdvara och mjukvara, av pryttlar och av medlemskap i ekosystem som kostar – iTunes/Apple Music och Appstore – men som upplevs vara prisvärda.

Plats fem: American Shipping Company. Utdelningen har sänkts den senaste tiden – vad händer i år?

Transalta Renewables är på plats summer sex i listan över innehav, och de delar för närvarande ut 0.0783 kanadensiska dollar per aktie och månad: ökning eller inte? Företaget har en historik med flera år av utdelningsökningar.

Marine Harvest är mitt innehav nummer sju. Jag gillar norsk lax, både som timlig njutning och som investering, och de har delat ut 2 och 60 norska kronor per aktie och kvartal den senaste tiden, viket är en sänkning från 3.40. Vad händer i år?

Northwest Healthcare Properties är på plats nummer åtta, företaget har varken ökat eller sänkt de senaste fem åren.

Tele2, plats nio, har köpt Comhem hem och en gissning på ett Tele2-forum har varit att man väljer att betala av på lån snarare än att höja utdelningen.

Ocean Yield, plats tio, är en aktie som direktavkastar 11.2 procent i dagsläget ... (Enligt uppgift på bolagets hemsida, medan uppgiften från Börsdata är 10.5. )Man har även höjt utdelningen i flera år. Man delar ut 6.19 per aktie och gör en vinst på 7.10 per aktie. Gissning: oförändrad eller kanske en liten höjning?

Decisive Dividend ligger på plats nummer elva i listan över innehav i familjens portfölj. Den delar ut 0.36 dollars per år vilket ger en direktavkastning på 9.3 procent.

På plats tolv återfinns Pegroco pref, som delar ut 9.50 kr per aktie. Tror nog att den kommer ligga kvar där.

Under Pegroco finns det ytterligare ett antal innehav, men jag tror jag avslutar den här genomgången vid plats tolv på listan för den här gången.

Överlag tror jag att de här aktierna kommer att även fortsättningsvis ge en förhållandevis god utdelning. Undantaget är väl HM, där det finns en risk för att utdelningen kommer att sänkas. Det skulle inte förvåna mig om aktiekurserna sjunker framöver och då blir utdelningen en viktig del av avkastningen. Just pengarna man fått via utdelningarna är ju en av få saker som pekar uppåt nu när jag loggar in och kollar på sammanställningar av ens sparande på Avanza.

De senaste inköpen

Den senaste månaden har inneburit en del inköp till portföljen. Jag har lagt till Main Street Capital bland mina aktier – ökad diversifiering, känns konkret. Här finns en genomgång av bolaget på Ruters investeringar (var tog den bloggen vägen? Inget inlägg på länge) som visar på företagets utdelningshistorik, förutsättningarna för den här lite speciella företagsformen och annan information.

Dessutom har jag ökat lite i Ocean Yield och HM och bestämde mig även för att delta i Saabs nyemission som jag funderade på tidigare.

Några länkar

Marcus Hernhag intervjuas av paret Bolmesson. En sak jag tog med mig från intervjun var ett argument för att köpa utdelningsaktier: de är företag som gör vinst, och då sorterar man bort "allt annat skräp som finns på börsen" eller hur det nu var orden föll.

Bra 2018-retrospektiv av Stefan Thelenius.

Ett kul inlägg på Lundaluppen som driver gäck med några olika idealtypiska investeringsstilar - det lättar upp med lite humor i den annars så allvarliga och lite tråkiga ekonomiochsparochaktiebloggosfären.

Har du mycket julmat kvar i kylen och börjar leta efter alternativa sätt att göra något ätbart av det hela? Skicka allt in i ett slags neuralt nätverk som kommer på oanade kombinationer ... BBC-artikeln i ämnet är förstås orienterad efter ett anglosaxiskt mellandagskylskåp (kalkon istället för skinka) men idén är inte helt oäven. (Via Slashdot.)

Petrusko tror att börsen kommer fortsätta nedåt i den nära framtiden. Jag har ingen åsikt i frågan, tror nog att vederbörande har rätt, men det avskräcker inte mig från att sätta en del av det månatliga sparandet på börsen (vid sidan av amortering och buffert (vilket behövs efter julhelgen)). På något sätt tror jag att en nedgång under hösten-vintern 2018 och kanske hela 2019 i det stora hela inte gör så mycket, om det nu är pengar som jag sparar på lång sikt. Jag köper utdelning och får utdelning och försöker inte tajma marknaden genom att gå in och ut ur den.

Kompetensutvisningarna verkar inte ta slut

Det är nästan så att man börjar tro på konspirationsteorin att fackpamparna fortsätter att fjärrstyra Migrationsverket, via socialdemokraterna. Man tror att arbetsmarknaden är ett nollsummespel och gör därför mycket för att kasta ut duktiga människor som kommer till Sverige för att arbeta. Det senaste fallet beskrivs här.

För fler exempel i genren se här, här, här, här, här och här.

Om buffert och frihet

Investeraren skrev en så klok sak i en kommentar på Frihetsmaskinen så jag tar mig friheten att citera den i sin helhet:

För mig handlar friheten egentligen inte alls om att nödvändigtvis sluta jobba. Däremot om att han en buffert som gör att jag kan sluta jobba när eller om jag vill det, eller om något oväntat händer i livet. Och det sistnämnda har redan hänt, och hade det inte vart för pengarna så hade det inte retts ut så väl som nu blev fallet. Faktum är att jag tycker det verkar lite sjukligt att hata jobb så pass mkt att man frivilligt tar existensminimum i 10 år för att sedan sluta jobba. Varför inte istället bygga upp en tillvaro man trivs med?

Jag håller helt med. Grejen är att jag trivs väldigt bra med mitt jobb. Och egentligen anser jag att jag redan där på något vis uppnått det som en del inom FIRE-rörelsen tycks vara ute efter (om jag nu tolkar dem rätt).

Det innebär att det i många fall inte är någon direkt uppoffring att jobba, många av de konkreta arbetsuppgifterna jag gör på jobbet hade jag gjort ändå även med en lottovinst på fickan. Självklart finns det baksidor, men överlag trivs jag väldigt bra.

Men eftersom min bransch har vissa ups and downs – universitetsbaserad humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och utbildning är ganska konjunkturkänslig eller åtminstone föränderlig, och det är i många fall arbetsgivarnas marknad, det går många sökande på varje tjänst och varje utlyst forskningsanslag – så behövs det en buffert för att parera perioder av lägre inkomster och för att bygga för framtidens tillvaro som pensionär (dagens pensionssystem kräver att vi sparar själva, fatta det ungdomar!).

Frihet handlar inte nödvändigtvis om att sluta jobba utan om att ha en buffert. Klokt sagt, Investeraren!

Så sparade jag 1700 kronor på fem minuter

Nej, rubriken på bloggposten är inte riktigt sann. Men jag har i varje fall tillfälligt lyckats skjuta upp en utgift på 1700 kronor genom ett enkelt handgrepp.

Efter några års flitig användning – och då menar jag verkligen flitig användning – har mina tiohåls Doc Martens börjat få problem med sulan: sprickbildning, vatten släpps in.

Störigt, eftersom kängorna i övrigt är sköna att ha på sig, väl ingångna som de är. Och störigt eftersom jag gärna vill undvika att köpa ett par nya kängor. Visst, förr eller senare kommer de gå sönder helt, men varför inte försöka skjuta upp köpet av nästa Doc Martens lite grand?

Så jag bestämde mig för att pröva att limma ihop sprickan med Loctite. Sagt och gjort, smidigt och enkelt. Sen dess har jag gått ett antal kilometer med skorna, och de håller fortfarande. Vi får väl se hur länge det varar.

Jag har haft Doc Martens sedan mitten av 1980-talet och jag har väl bytt kanske ... , tja, vart femte år eller så. Förra paret bytte jag ut just för att sulorna fick en spricka. Återstår att se om det här paret kan få lite förlängd livslängd tack vare Loctite. (Visst kallades det för "Superlimmet" när det lanserades en gång för länge sedan?)

Kanske hade jag tur i så måtto att sprickan var ganska distinkt och icke-svampig, kanske har jag haft tur i och med att lagningen har följts av relativt torrt väglag och barmark, trots december. Det är inte säkert att lagningen håller riktigt vinterslask, eller för den delen många mil snarare än de kilometer som jag gått sedan lagningen.

Från plånboken till barrikaden

Kravallerna fortsätter i Paris. Flera dödsfall har krävts, polis använder tårgas och det protesteras även i andra franska städer.

Det påstås att en utlösande faktor bakom "de gula västarnas" politiskt betingat våld – i svensk media sorgligt underrapporterat – var en bensinskattehöjning på 40 öre.

Att demonstrera tycks ju vara en fransk nationalkaraktär; gatubaserad "politik" är lika självklart konstituerande för fransk nationalkaraktär som baskrar, filterlösa Gauloises och utomäktenskapliga förbindelser...

Anyheeeeuuuwwww (eller hur det nu är Fru Efficient Badass brukar formulera sig); man blir lite nyfiken på vad de franska protesterna signalerar. Samtidigt som franska våldsverkande extremister tar till dödligt gatuvåld för en bensinskattehöjning på 40 öre så möts världens politiker i ett klimattoppmöte i Polen. Olja och kol är de stora klimatbovarna (och därför är svensk miljörörelse med sitt motstånd mot vattenkraft och kärnkraft så helt igenom rökta, de är fel ute, de är uppfintade på läktaren, i den här frågan) och om en skattehöjning på 40 öre leder till sådana här våldsamheter: kommer vi kunna minska utsläppen av växthusgaser? Trumfar plånboken allt?

Frisörer

Min frisör tar 130 pix för en jättesnygg klippning. Jag har gått till honom i flera år; dessförinnan var jag stamkund hos en annan frisör i samma prisklass i flera år innan han pensionerade sig. De har bägge två konsekvent levererat riktigt snygg klippning, precis så jag vill ha min frisyr. Dessförinnan (fram till för tio år sedan) var jag stammis hos en frisör som också klippte bra – men inte bättre – för runt 400 kronor.

De senaste åren har jag alltså sparat flera tusen kronor för i princip samma sak. OK, om 130-kronorsklipparna hade levererat tre gånger fulare frisyrer än 400-kronorsfrisören hade jag förstås fortsatt gå till den sistnämnda, men det är alltså inte fallet.

Ett riktigt klipp i flödet av vardagliga utgifter.

Jag ber om ursäkt för den förutsägbara och undermåliga ordvitsen. Men det är något med ordvitsar och frisörer, eller hur? Alla dessa ställen som heter "Sax o fön" och liknande ...

Pengar

Lönehelg interfolierar det sedvanliga ekonomi- och aktiebloggandet med ett musikstycke om just pengar: