Lustfylld längtan till februari

Lönehelg avbryter ekonomi- och aktiebloggandet för ett viktigt meddelande: jag har biljett till en av Lustans spelningar i februari.

Köpa eller inte köpa Saab?

Jag har en liten post aktier i Saab och har därför möjlighet att utöka lite i och med nyemissionen nu i december. Generellt sett gillar jag företaget och dess verksamhet, och det är väl egentligen mest den låga utdelningen som får mig att tveka vad gäller att öka vidare i företaget. Men jag måste ju inte enbart ha utdelningsaktier, och säkerhets- och militärindustribranscherna intresserar mig.

Jag har gått från brunt till silver

Här hemma har vi alltid haft bruntejp. Ni vet, en sådan där tejpsort som man växte upp med, flera centimeter bred tejp som apteras i ett rejält runt handtag i metall. Den har använts till en massa olika saker, som att laga lampor, staga upp halvtrasiga iPhonesladdar och en massa andra provisoriska lösningar. Provisorier som har en tendens att bli nästan permanenta.

Men nu har jag klivit upp en nivå på tejpstegen: bruntejpen har kompletterats med en rulle rejäl silvertejp och än så länge är jag nöjd med tejpen jag köpte på Teknikmagasinet men vem vet; det kanske finns ännu bättre tejper? Silvertejp verkar vara ett standardverktyg i fixaruniversum, bland annat har tejpen funnits ombord på många bemannade Nasarymdfärder.

Spara räkskalen!

Ikväll blir det fisksoppa och därför har jag plockat fram en plastlåda med räkskal ur frysen. Det var ett matlagningstips (och även spartips) som jag lärde mig häromåret: kasta aldrig räkskal.

Så alltsedan dess har jag tagit till vana att ta till vara räkskalen när vi äter räkor här hemma. Skalen fryser jag in; i frysen finns därmed ofta en räk- eller fisksoppa som en möjlighet. Skalen fräser jag upp i lite olivolja och sen blandar jag i vitt vin, grädde, tomater och lite annat gojs, kokar det hela en stund och på slutet åker fisken i - idag blir det sej.

Shopping

Jag har köpt aktier: ökat i Decisive Dividend, Ocean Yield och American Shipping Company. Nordamerikansk tillverkningsindustri och global shipping: det känns konkret.

Don't try this at home

En Ikealampa gick sönder. Köpt för en billig peng var det väl ingen direkt smärtsam incident varken för hemmets ekonomi eller för hemmets trivsel; lampan fyller den viktiga funktionen av läslampa vid min ände av den äktenskapliga dubbelsängen och det hade varit en enkel sak att köpa en ersättare; ett utlägg på en eller annan hundralapp hade sett till att jag även fortsättningsvis kan läsa en stund innan natten och sömnen inträder (just nu läser jag en av Johan Hakelius anglofiliböcker).

- Men vad tusan, tänkte jag, nog borde det gå att laga den?

En hastig okularinspektion gav svaret på frågan om vad som gått sönder, en sladd var helt enkelt av. Och helt enkel var även sladden, det var inte konstigt att den tunna sladden gett upp efter åratal av användning. Jag skalade av en centimeter av det omgivande plasthöljet och tvinnade ihop den avbrutna kabelns bägge ändars kopparfibrer i ett slags käringknut - jag har ingen lödkolv - varpå jag omslöt lagningen med några varv med rejäl bruntejp.

Resultat: lampan lyser!

Jag är mycket nöjd med det hela. Jag slipper lägga tid på att uppsöka någon affär i armaturbranschen för att där välja en ersättare till min förvisso enkla men helt tillräckliga läslampa, och jag slipper förstås hala upp sedlar ur min plånbok för att nöjet att läsa Hakelius i den äktenskapliga dubbelsängen skall kunna fortgå.

Jag kommer från en bakgrund av fixare. Pappa, mamma, mormor, morfar och andra människor i min bakgrund fixade, lagade, underhöll, reparerade. De hade rum i källaren fyllda med verktyg, de hade garage med det som behövdes i verktygsväg för att hålla igång familjens teknik, där fanns symaskiner och hela lådor med knappar och sytråd; deras modus operandi var att om något var trasigt så försökte man laga det innan man kastade eller köpte nytt.

Det är en inställning som jag tagit till mig, åtminstone i liten skala. Sällan känner jag mig så nöjd (i varje fall inom kategorin ekonomisk nöjdhet) som när jag kan reparera något och därmed spara tid och pengar. Jag vill inte heller undanhålla att det finns en genusaspekt på detta - det är som att jag känner mig bekräftad som man när jag lagar saker. Jag vet, det är en löjlig sak, och min mamma och mormor kände sig säkert nöjda som kvinnor när de lagade prylar. Men ändå, så känns det; det är som om jag ingår i en tradition, som att jag tar plats i en uppsättning rejäla män: pappa och morfar och alla deras byten av brytarspetsar och tändstift, alla deras verktygslådor och självklarheten i att laga själv om man kunde innan man köpte nytt.

Samtidigt vill jag förstås inte uppmuntra till att laga elprylar själv. Att vara en amatörelektriker är inte något bra sätt att leva sitt liv, det kan innebära motsatsen till att leva sitt liv, jag tycker att man skall ha stor respekt för elkraftens negativa verkningar. Därav titeln på den här bloggposten. Repapera inte elektricitetsprylar själv utan överlåt det till proffs.

I det här fallet vågade jag mig dock på det hela. Strömmen i lampsladden håller 4 Volt.

Artificiellt låga räntor

I Ekonomisk Debatt (nr 4/2017) öppnar skribenter som Lars Jonung och Fredrik N G Andersson för att de negativa räntor och stimulanser som sjösatts för att stabilisera ekonomin efter krisen snarare äventyrar det finansiella systemet och kan orsaka nästa krasch. Den skulle i så fall följa på en ekonomisk återhämtning sedan finanskrisen som tillväxtmässigt varit den sämsta under efterkrigstiden.

Ett centralt politikområde har alltså på bara några år omfördelat enorma resurser till de allra rikaste genom beslut som dessutom äventyrar den ekonomiska stabiliteten.

Jag gillar inte det låga ränteläget i Sverige. Därför tycker jag den här artikeln av Mattias Svensson är läsvärd.

Konstigt låga räntor

I en artikel i SvD idag (jag läste den på papper till frukost, orkar inte leta upp den på nätet för att länka) uttalar sig Annika Winsth om att ränteläget kan glida uppåt, inte nödvändigtvis för att Riksbanken höjer räntan (vilket jag tycker de borde göra) utan för att de svenska bankerna lånar pengar från privata långivare i utlandet, vid sidan av minusränteriksbanken:

Och eftersom räntan redan är låg har Riksbanken i en sådan situation inte samma möjligheter att sänka räntan för att kompenseraför högre räntor utomlands. Det är därför jag tycket att det är klokt att ta höjd för högre räntor, säger Annika Winsth.

Jag tror att hon har rätt: de räntenivåer svenska hushåll har idag för sina bolån (och lån som även finansierar bilar, båtar, högskolestudier, långresor och annat nödvändigt) är onormalt låga, och jag inte bara tror att de kommer att stiga: jag tycker det är bra om de stiger; det är något osunt, enligt min magkänsla, med så här låga räntor.