Apropå Marine Harvest hittade jag Salmon Farming Industry Handbook 2015 som kan vara användbar om jag vill fortsätta att följa fiskodlingsindustrin. Och det vill jag nog.
Gottodix ger några intryck från sitt läsande av tysk aktiepress. Där ser man lite annorlunda på utvecklingen jämfört med vissa tongångar i Sverige.
Pengarna är insatta på Avanza. Om de avkastar 10 procent per år kommer de att ha förräntat sig till 1813 kronor om 21 år, när jag är 70 år gammal. Ränta på ränta rular!
Det bör bli ett antal goda luncher då, om jag fortfarande lever och har hälsan vid 70 års ålder.
I och för sig vet man ju inte vad luncher kommer att kosta om 21 år. Om Stefan Ingves med flera får som de vill och får riktig fart på inflationen så kanske luncherna är jättedyra om 21 år. Kan någon förresten förklara för mig varför det skulle vara bra med inflation och varför Riksbanken aktivt försöker skapa inflation?
Har köpt ganska mycket Tele2, men eftersom jag långt ifrån är uppe i de 5 procent av portföljen som jag har som riktmärke för den här typen av innehav så kan det mycket väl bli ett eller annat inköp till framöver.
Dessutom köpte jag Axfood. Aktien har dalat en del den senaste tiden, förmodligen för att en storägare gör sig av med aktien, som stigit mycket det senaste året eller så; cashar in vinster, vad vet jag. Jag tycker att det finns saker som talar för aktien, så jag tryckte på köpknappen idag.
Mer mat blev det i form av ett köp i Marine Harvest. Är sugen på att lära mig mer om det här företaget och dess världsomspännande nätverk för laxodling. Bakgrund hos Utdelningsblogg/Elorasa och Rullstolsinvesteraren.
Och så föll jag för Stefan Thelenius lilla kampanj för Boston Pizza Royalties Income Fund. Så nu är man ägare till en liten bit av ett kanadensiskt pizzaimperium. (Se även Marcus Hernhag.)
Hur stora skall då dessa småinnehav vara? En klok kommentar av bloggläsaren Sebastian till ett inlägg borta på z2036 behandlade ämnet. Sebastian tänker sig att förutom sin portföljs kärninnehav, som får vara stora, så är de diversifierande småinnehaven inte större än att om ett av dessa företag gick i konkurs så skulle förlusten täckas upp av ett års utdelningar från resten av portföljen, alltså ungefär 5 procent av portföljens totala storlek.
Alltså: jag bör köpa på mig en ganska stor mängd olika aktieslag.
För att sprida risken av att köpa vid fel tillfälle kan det dessutom vara läge att handla många småposter utspridda över tid, snarare än att göra ett fåtal större inköp. Detta är förstås möjligt numera; min mäklare, Avanza, har ett minsta courtage på 1 kr vilket gör det möjligt att köpa riktigt små poster.
Dessutom får köpen gärna vara i aktier som har en högre direktavkastning än portföljens totala avkastning på inköpspris, eftersom jag vill att denna skall stiga något. Således dagens köp, en liten post i Tele2. I dagsläget är min portföljs utdelning på inköpspris 3.89 % medan Tele2 har en direktavkastning på 7.59 %.
Marcus Hernhag köpte nyligen Tele2 och han har goda argument för denna aktie i dagsläget. Till detta kommer att det är ett av de arketypiska Stenbeckföretagen. Jag har en långvarig och positiv bild av Jan Stenbecks förmågor att bygga nya företagsidéer. Denne Stenbeck är förstås avliden sedan länge, men Tele2 är ändå ett av de ikoniska utmanarna av statliga monopol från Stenbecks glansdagar; kanske har lite av hans tänkande fastnat i företagskulturen?
Ett mer etnografiskt argument hämtar jag från kön på affären i gårkväll. Framför mig stod en kund som köpte påfyllning på två olika kontantkort i Comviq, Tele2:s lågprismärke. Det var lätt som en plätt att sälja dessa över disk, lika lätt som att ta betalt för ett knippe bananer. På något vis imponerade detta lite på mig. Till saken kommer förstås det myckna mobilbruket; det räcker att se sig om lite på stan för att inse att mobilabonnemang är en storsäljande produkt.
Det är ju alldeles för få aktier. Jag ångrar varken HM, Investor eller SHB utan ligger gärna kvar där men den närmaste tiden hade jag tänkt fortsätta diversifieringen, antingen genom att köpa på mig fler Investor eller Handelsbanken för att på så sätt balansera det stora HM-innehavet med ett par stabila aktier som jag redan har, eller genom att köpa helt nya aktieslag.
I det senare fallet kommer förstås frågan om vilka aktier det i så fall skulle vara. Jag har den senaste tiden fångats av ett intresse för sparande i utdelningsaktier vilket inte minst bygger på det jag läser i aktiebloggosfären. Det är inte så lätt, men jag försöker lära mig att inte tänka så mycket på själva aktiekursen i de aktier jag äger utan istället fokusera på den utdelning som kommer från företagen. Tanken med den här aktieportföljen är att den skall vara långsiktig och, om vi får lyckan att leva med hälsa och OK inkomster framöver, att den när vi blir pensionärer skall innebära ett tillskott till statlig pension och avtalspension. Min fru och jag är snart 50 år gamla, så det är en tidshorisont på sisådär 15-20 år vi talar om.
I och för sig kan det ju finnas nackdelar med utdelningssparande. En direktutdelning på 4 % är ju jättebra när vi har väldigt låga bankräntor men i ett annat ekonomiskt klimat kanske det snarare är aktiekursens värdeökning som kommer vara basen för en framtida pension.
Men sammantaget känns ändå utdelningar tilltalande i dagsläget, så när jag nu börjar tänka på diversifiering så är stabila utdelningsbolag det jag siktar på. HM går bort eftersom den redan är så stor del av portföljen, Investor och SHB är utdelare som jag uppfattar som stabila så man skulle kunna tänka sig att någon gång framöver köpa lite fler aktier i dessa bolag. Men utöver denna trojka av kärninvesteringar, vad skall jag välja?
Utländska aktier är en favorit hos mången utdelningsinvesterare. Men jag känner mig lite kluven. Å ena sidan finns det många fina utdelningsbolag på kanadensiska och amerikanska börserna. Å andra sidan gillar jag inte det här med utländsk källskatt. Visst, Avanza skriver någonting om att man kan komma att få tillbaka de 15 % som dras, men det tycks ta 2-3 år, det blir alltså en försening vad gäller att pengarna kommer till användning vad gäller ränta på ränta. Till detta skall läggas att det kanske är lite svårare att hänga med i politisk och ekonomisk kontext i ett annat land; mina kunskaper i kanadensisk sjukvårdspolitik är urusla, vilket gör att jag kanske har ganska dålig koll på företag i sektorn (men det finns ju svenska bloggare som bevakar sådana företag).
Sen finns det förstås svenska aktier.
Men mer om dessa längre fram. Svenska eller utländska aktier: målet är hursomhelst att öka direktavkastningen i portföljen. Jag har börjat använda Stefan Thelenius verktyg för att hålla koll på utdelningarna i portföljen. Målet är att höja dagens utdelning på 3.89 till något väsentligt högre. Det kommer påverka mitt nästa köp, helt klart.
Livsmedelsbranschen känns ganska stabil; mat behöver vi alla. Det är en bransch vars produkter man begriper sig på. Tror jag.
Jag hade kunnat köpa ICA, men har valt att istället kika på Axfood. En del av ett storskaligt familjebolag som står utanför börsen. Vet inte om det gör någon skillnad, men ett familjeföretag med allt vad det innebär, trots storleken. Känns på något vis stabilt. Utdelningarna ser bra ut, även om den höga procenten just nu tycks bero på en extrautdelning våren 2016. Vi får väl se.
Och så ... Mia Brunell Livfors!
En av anledningarna till att jag började kika på Axfood var att Brunell Livfors - som jag har stort förtroende för från den tiden jag ägde aktier i och följde Kinnevik - kom in först i styrelsen och sedan som vd i Axel Johnsonkoncernen. Nyligen rapporterades det dessutom att Brunell Livfors är föreslagen som ordförande i Axfood.
Sen ett mer anekdotiskt eller kanske rent av etnografiskt argument. I vår familj har vi alltid handlat på ICA samt i kött-, fisk-, ostaffärer och liknande specialhandlare på saluhallar och torg. Sedan årsskiftet har jag ett nytt arbete som innebär att jag tillbringar flera dagar i veckan i en annan stad, där det slopat sig så att det ligger en Hemköpsaffär mellan arbetet och det rum jag hyr för mitt veckopendlande. Så jag handlar en del på Hemköp och tycker det verkar vara en bra affär.
Sammantaget tycker jag att en del talar för att Axfood blir nästa aktie att ta plats i familjens pensionssparsportfölj.
Ja, ni fattar. Man vill inte tacka nej till det här och sitta själv med lunchlådans medhavda restmat i personalpentryt när resten av gänget äter lunch på restaurang. Man missar för mycket.
Men ekonomin mår bättre av lunchlåda. Även om vi definitivt inte går på lunchrestaurang varje arbetsdag så blir det ändå en del i pengar räknat.
Men så upptäckte jag att stället vi äter på har dagens soppa som alternativ. 35 kronor kostar den, halva priset mot den ordinarie lunchen. Dessutom är soppan god.
Jag har börjat föra bok över de gånger jag tar soppan för 35 kronor istället för den vanliga lunchen för 70 kr. Mot slutet av månaden tänker jag summera antalet streck jag har på "Sopplistan". Antalet streck x 35 kronor sätter jag in på Avanza.
Hittills har jag tre streck. Mätt blev jag, soppan var god och jag har sparat in 105 kronor som kommer göra god nytta på Avanza.
En besparing som inte kändes som en uppoffring. Det känns bra.
Jag är tveksam.
Visst, jag förstår fokus: sålda telefoner betyder pengar. Mycket pengar, speciellt när det handlar om massor av miljoner av telefoner för 7000 kr styck eller vad det nu kan handla om.
Men då beskriver man ju bara ena sidan av Applemyntet. För att äga en iPhone och kanske en MacBook Air eller en iMac är ju så mycket mer. Det är snarare den pomologiska nyckeln som öppnar dörren till äppelträdgåren, medborgarskapet i Apples ekosystem. Med detta inköp av hårdvara, som är en engångsutgift, får konsumenten tillgång till en stor mängd tjänster.
Allt det här fattade Jobs eller hans strateger för länge sedan när de lanserade iTunes Music Store för nu ganska länge sedan, 28 april 2003 för att vara exakt, dryga dussinet år sedan alltså. Sedan har man byggt på med tjänster som hjälper dig att synka mellan enheter, hitta bortsprungna telefoner, göra nätbaserade backuper och mycket annat, vid sidan av storsäljartjänster som musikförsäljning och nedladdning av filmer; tjänster som många människor är beredda att betala för. Och i iTunes finns hundratals miljoner konsumenter och deras kreditkort uppkopplade.
Nya tjänster tillkommer mest hela tiden.
Jag tycker att fler Applebevakare borde ägna lite mer tid åt att bevaka de här sakerna och skriva lite mindre om CPU-benchmarks för den senaste telefonen och minska ned lite på kremlologin baserad på påstått läckta bilder på hårdvara djupt inne i tillverkningssystemet långt från Cupertino.
Kanske det här kan betyda något på sikt för iPhone och Apple i relation till Samsung och andra konkurrenter? Det är i varje fall en sektor som det går ganska bra för: det senaste kvartalet ökade segmentet Services rejält och man passerade en miljard aktiva enheter.
