Det är klart att folk sparar!

I dagens luncheko (25 mars) kommenteras konjunkturen och Catarina Friskman nämner att många människor med jobb i dag sparar mer pengar jämfört med hur det sett ut historiskt, vilket inte direkt "sätter sprätt på ekonomin".

Men hallå. Hur svårt kan det vara?

Jag tror att Ekonomiekots reporter, Catarina Friskman, i inlägget helt missar de lärdomar man kan få från tänkesätt hämtade från historiker. Hon tänker alldeles för kortsiktigt.

Vi befinner oss i en storskalig mentalitetsförändring. 40- och 50-talistgenerationerna levde i en tid då man trodde att det allmänna skulle ta hand om oss från vaggan till graven, varför privat pensionssparande och annat långsiktigt sparande istället för kortsiktig konsumtion inte ansågs nödvändigt. 60-, 70- och 80-talisterna har insett att detta inte gäller längre. Vill man undvika att bli en fattigpensionär måste man lägga undan pengar själv, vill man ha en OK tillvaro även när man är sjukskriven eller arbetslös gäller det att han pengar sparade. Och detta tas förstås från konsumtionsutrymmet.

Hur svårt kan det vara?

Jag tror att vi här har ett parallellfall till den distinktion jag kommenterade nyligen baserad på ett inlägg på Fundamentalanalysbloggen. Den historiska analysen, det långsiktiga tänkandet, förmågan att kontextualisera, känns avlägsna i den ekonomiska diskursens siffermyller.