Europeiska spaningar

Det råder sommarstiltje här på Lönehelg: nyhetsdesken är sparsamt bemannad, ledarredaktionen pytsar ut texter framknattrade av sommarvikarier hämtade från något politiskt ungdomsförbund, kulturredaktionen sippar drinkar i skuggan och sportredaktionen andas ut efter VM-anspänningen. Men en kort liten uppdatering kommer ändå här i form av några svenskspaningar efter tid tillbringad på storstadssemesterresor (Berlin och Köpenhamn).

Fjällräven Kånken! Denna vedervärdiga produkt - är det inte signifikativt för svensk design att det är den här tristesstrunken som är landets bidrag till det europeiska väskkulturarvet, medan riktiga kulturländer bidrar med Mulberry med mera - såg jag överallt; på ryggen hos folk på stan och i affärer. En storsäljare. Skall man alltså köpa aktier i Fenix outdoor?

Vattenfall är, om man får tro svensk politisk diskurs, ett Ont Företag™, närmast i paritet med Monsanto, ett miljöbovarnas Björnligan. Men i Berlin var företaget väl synligt i stadsmiljön, både bland reklam och som skyltar på olika energirelaterade byggnadskomplex.

Espresso House expanderar i Köpenhamn, flera nya ställen som jag inte sett vid tidigare besök i Kongens By. Kan man köpa aktier i kedjan som ju tidigare expanderat över Sverige? Tror inte det.

Update: Stefan Thelenius spanar också här och här.

Historia!

Tack vare Fru Efficient Badass har jag upptäckt Mr Money Mustache och tack vare honom har jag upptäckt att det finns äldre försök att hjälpa folk att bryta sig loss ur den konsumtionsspiral de befinner sig i:

As the Original Early Retiree, Joe Dominguez apparently grew up in the ghetto, made it out to land a great job in the Wall Street financial sector, saved about $70,000 by age 30 in 1969 ($423k inflation-adjusted to today), and never accepted money for any of his work for the rest of his life. Along the way, he met Vicki Robin, and together they founded an oldschool grassroots movement called the New Roadmap Foundation – a huge network of volunteer teachers complete with seminars and even cassette tapes. Without the benefit of the Internet, they educated thousands of people, freeing them from the chains of their spending addictions.

Tangentborden: de blir sämre

För länge sedan, på den gamla onda Windowstiden, använde jag periodvis ett grymt tangentbord. Det var tillverkat av IBM och hade den där härliga klickiga taktila känslan. Senare, under macperioden, har jag ibland använt ett föråldrat tangentbord, ett Apple A1048 som jag genom olika renoveringsprojekt hållit igång; jag har plockat isär och rengjort. Jag är inte ensam om att gilla A1048; det finns inlägg här och där på nätet om hur man får de här gamla grejerna att leverera.

Nu finns det en artikel på Slashdot om just gamla tangetbord.

Någonstans börjar jag fundera över vad som är bra och mindre bra med datorutvecklingen. RAM och diskar blir större och snabbare, processorer har snabbats upp eller blivit strömsnålare. Men tangentbord har försämrats kan jag tycka sedan jag började använda datorer på 1980-talet. Datortillverkarna tänker väl sig att vi använder datorerna i två-tre år och sedan kastar maskinerna, varför man inte behöver tänka på kvaliteten på tangentborden.

Det tycker jag är fel.

Utlandsutdelaren, Fru Efficient Badass och Micke Larsson

Bra inlägg om diversifiering på Utlandsutdelaren.

Bra inlägg byggande på fältstudier och ett vaket öra i Stockholms centrala stadsdelszoner signerat Fru Efficient Badass. Ekonomisk etnografi när den är som bäst!

Jag gillar hummus! Ett bra alternativ till kolhydratbombmattorna gjorda av potatis eller ris som serveras av resten av familjen (de som inte tänker så mycket på LCHF som jag) och därför gör jag ibland en rejäl sats som räcker flera dagar. Grundreceptet jag använt är enkelt (jag höll på att skriva "busenkelt" här men den inre redaktören hejdade mig): häll ett par förpackningar kikärtor i mixern, i med olja och lite lite vatten, salt och peppar; tahini hoppar jag ofta över. Detta grundrecept kan sedan varieras med olika kryddor. Men födgeniet Micke Larsson har förstås ett mer basic recept som verkar spännande och ... billigare!

Apples ekosystem

Jag är en Applemänniska sedan way back; jag bytte från Windows till Mac på skrivbordet när OS X var ganska nytt inte minst av tekniska skäl (operativsystemets kombination av unixrötter och användarvänlighet lockade mig då i början av 2000-talet, och jag har inte ångrat bytet från Windows) och jag har även haft iPhone ganska länge. Och även ur ett investeringsperspektiv gillar jag Apple, aktien är på plats nummer fyra i storleksordning i min portfölj och måste väl räknas till en av mina mer lyckade investeringar, den är 65 % upp i dagsläget.

En av de bättre sakerna med Apple är det ekosystem man byggt upp. Visst säljer man hårdvara som är bra (MacBook Air! iPhone!) eller mindre bra men sakta men säkert har man även utvecklat ett ekosystem för att sprida appar, musik och annat på ett smidigt sätt. Och det har man gjort ganska länge nu. Appstore firar i dagarna sitt tioårsjubileum. Och på musiksidan går Apple Music bra, till skillnad från förlustmaskinen Spotify.

Innovation handlar inte bara om hårdvara utan även om välfungerande system som förmår integrera innehåll och hårdvara. Här har företaget en tillgång som gör att jag även fortsättningsvis tror på investeringen i Appleaktier.

Swedbank om kontanter

En representant för Swedbank uttalar sig om kontanter i SvD Näringsliv:

– Det är färre än 5 procent av våra kunder som regelbundet använder kontanter. [...] Det finns alltid några grupper i samhället som fortfarande vill ha eller behöver kontanter så dröjer några år innan vi är helt kontantlösa, säger hon.

Hmmhh, det här gillar jag inte och stärker mig i min inställning att betala mer i vardagen med kontanter.

Jobbmailens budskap är solklart: jag är inte här

Jag gick på semester i fredags. Veckan innehöll den sedvanliga rusningen inför semestrar: mängder med små och stora saker som jag behövde få iväg, saker som helst inte bör ligga till i augusti skulle slutföras. Därefter kom en händelse som i mitt yrkesliv alltmer har börjat anta symboliska dimensioner, i det att jag satte jobbmailen på autoreply om att jag har semester.

En av de saker jag gillar med att ha ett universitet som arbetsgivare är att jag som lärare och forskare inte regleras av en stämpelklocka. Vi har förtroendearbetstid. Om något är problemet att vissa kollegor - och även jag själv, periodvis - har svårt att sluta arbeta; med prestationskraven kommer en massa självvald övertid och överansträngning och överhopning av diverse besvärligheter som väggar som man går in i; överjobbigt.

Därför är det skönt och viktigt att faktiskt sätta jobbmailens autosvar på att man inte är på plats och besvarar, utan man gör något annat.

Det borde även gälla andra mjukvaror än mailen. I ett inlägg med vidhängande kommentarstråd på Slashdot diskuteras betydelsen av att kunna sätta en jag-är-inte-tillgänglig-status.

Det kanske vore nyttigt i vår uppkopplade tid. Stäng ner. Stäng av. Ta en promenad. Titta ut, planlöst, genom fönstret. Sitt ner över en kopp kaffe eller ett glas rött med en bok och en penna.

De senaste köpen

Jag köpte aktier i Transalta Renewables, Ocean Yield och Pegroco Invest.