Dit har vi kommit med en kombination av tur och hårt arbete. Det tursamma är kopplat till timing; vi köpte under andra hälften av 1990-talet, då vi lånade 100 procent, och sedan har priserna gått upp kraftigt, medan det arbetssamma är kopplat till att vi jobbat på med såväl månadsvis amortering per autogiro som ganska stora extraamorteringar. Vi sparar helt enkelt undan pengar till lägenheten varje månad, och om inga vitvaror gått sönder eller dylikt den senaste tiden blir det möjligt att göra en extraamortering.
Dessutom har vi av olika skäl varit något återhållsamma vad gäller konsumtion av bostad. Vi har bott ganska smått helt enkelt. Trångt men trevligt och centralt.
Eftersom jag haft bolån i slutet av 1990-talet så har jag upplevt väsentligt högre räntor än idag. Och det som en gång har funnits kan mycket väl komma igen. Denna sanning om historien gäller även för bolån. Det skulle inte alls förvåna mig om det om några år kostar betydligt mer i nominell ränta att låna till bostaden än vad det gör idag.
Det är förstås inte bara jag som tänker så. Henry Ohlsson, vice Riksbankschef tänker så. Han tänker sig ett ränteläge fyra gånger högre än dagens ränta.
Det känns ganska skönt att inte ha för högt bolån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar