HM

Peter Malmqvist är positivt inställd till HM (SvD).

Det är även Lundaluppen.

Jag tror mer på dessa resonemang än på exempelvis Fundamentalanalysbloggens.

Gammal och ny infrastruktur

Bra ledarartikel om vikten av att satsa på järnvägsinfrastruktur av Isobel Hadley-Kamptz.

Ibland pratas det om hur bra det kommer bli när allt kopplas ihop med allt i ett tingens internet, när allting i våra hem - spisen, dörrarna, belysningen, kaffeautomaten, hissarna - styrs med mjukvara över nätet och när bilar är självkörande. Skeptikern klickar med fördel in på Twitterkontot Internet of Shit för lite realism.

Apple

Jag håller i mina Appleaktier, som gått upp 35 procent sedan inköp. Det är idag det fjärde största innehavet i portföljen.

Företaget har massor med kontanter (Seeking Alpha) och det känns som om chansen är ganska stor att företaget fortsätter ansamla pengar:

Apple börjar sälja Indientillverkade SE-telefoner enligt Appleinsider. Kanske kan det öka andelen för företaget i det stora landet?

Magnus Andersson tipsar om hur det kan se ut när ARKit möter Minecraft.

Och apropå vad man kan göra med ARKit: det tycks som om Apple har köpt det tyska eyetrackingföretag SensoMotoric Instruments; i varje fall hävdar MacRumors det.

Filformatet FLAC kanske kommer till iOS 11 enligt den här Slashdotposten.

Läsvärt x tre

Bra inlägg på Lundaluppen: Låtsasekonomin.

Intressant på Spartacus Invest om John Maynard Keynes.

Mathias Sundin gillar Jacob Bursells bok Risk. Är sugen på att läsa, inte minst för att jag tycker att hans poddande håller en hög och jämn nivå. (Se även här.)

Lax

Sandmann nämner en studie av Pareto om lax. Här är deras video:

Klippet handlar om satsningar på kommande anläggningar hos Salmar, landbaserade odlingar, ökande efterfrågan på flera marknader med flera ämnen.

Jag har en del pengar investerade i lax, framförallt Marine Harvest som är det åttonde största innehavet i portföljen. Kanske läge att fortsätta köpa den? Och kanske även lägga till och/eller öka i Lerøy, Grieg Seafood och Salmar?

Cellplast i svensk byggbransch

Jag har tidigare gnällt lite på svensk byggbransch. I ett inlägg i början av året lyfte jag fram det jag uppfattade som ett slags devolution inom byggbranschen i Sverige:

Modernt byggande håller en ganska låg kvalitet. Jämfört med äldre tekniker är dagens hus byggda i halvsunkiga material. Lägenheter i fastigheter från årtiondena från sekelskiftet 1900 fram till en bit efter mitten av 1900-talet är, om man skall generalisera, bättre i material, utförda med större hantverksskicklighet och har en bättre långsiktig hållbarhet än lägenheter och radhus byggda de senaste tio-tjugo åren. [...] historier om folk som köpt hus för många miljoner där väggarna tycks bestå av frigolit och annat krafs och med fuktskador efter kort tid [...] Jag ser få analyser av fastighetsbolagen från en mer teknisk sida: vilka bolag har en stor andel rejäla fastigheter från kvalitetsepoken, vilka har fastigheter från 1990- och 2000-talens slarvigare teknik.

Läs mer här.

Nu kommer ett inlägg av Lars Wilderäng som uppmärksammar dåliga material i dagens byggbransch. Se även artikeln i Svenskan.

Anekdotisk evidens: min granne är arkitekt i 70-årsåldern (och har därmed sett hur byggsektorn utvecklats över tid) och han hävdar att dagens frigolitfasader inte bara är sämre ur brandsynpunkt än riktiga tegelhus utan även sämre än rena trähus.

Update: artikel i The New York Times.

De senaste inköpen

Senaste inköpen: fyllde på i tre redan existerande innehav, nämligen Ocean Yield, HM och Högkullen preferensaktie. Vad gäller den senare har man att ta ställning till SBBs erbjudande. Aktien handlas utan utdelning den 24 juli och sista svarsdatum är den 27 juli, så det lutar väl åt att man väntar tills dess innan man tar beslutet. Kanske kontanter, ändå, eftersom SBB inte verkar lämna någon utdelning?

Och apropå HM: i ett läsvärt inlägg skriver Micke Larsson om butikshandel kontra postorder vad gäller klädköp. Se även ett aktuellt inlägg på Lundaluppen, som är positivt inställd till HM-aktien.

Ett sopigt spartips

För en tid sedan började jag bli missnöjd med att betala 2 kronor för en plastpåse på ICA varje gång jag är och handlar och införskaffade därför en tygkasse för 45 kronor, som jag använt flitigt under ett drygt år. Första tygkassen höll cirka ett år, så det är en kostnad på 45 kronor per år.

Men sedan kommer ett problem: soporna. Vi är en fempersonersfamilj så det blir en del sopor och ICAs plastkassar har förstås varit användbara som sopkassar. Köpte istället ICA Basic avfallspåsar på extrapris, 75 påsar för tio kronor, dvs 13 öre per påse istället för två kronor per påse.

I runda tal blir det en besparing på 300 kronor per år.

Jag tror faktiskt jag tar och gör en extrainsättning på Avanza i detta nu på 300 kronor. Det känns som en vettig användning av pengarna jämfört med att kasta stålarna i soporna.

Ett experiment med postorder

Jag vet, man kan inte experimentera med människor. Varje skede i historien är partikulärt, det står liksom för sig själv och låter sig inte radas upp i räta linjer, medan alla elektroner man experimenterar med är likadana och utbytbara instanser av en och samma naturföreteelse. Det är det som gör humaniora så mycket mer utmanande än naturvetenskap - det är inte rocket science, det är svårare.

Men ändå. Fundera lite över Ernst Malmstens företagsbildande under IT-bubblans dagar för nästan tjugo år sedan. Se det som ett experiment. Han startade åtminstone två företag inom postorder: Bokus och Boo.com (plus att han drev ett bokförlag som gav ut poesi som så sent som igår figurerade på den finkulturella piedestal som är Dagens dikt i P1, men det är en annan historia). Det ena företaget sålde böcker, det andra kläder; det ena gick det bra för och fortfarande lever i högönsklig välmåga, det andra gick åt skogen.

Säger detta oss något om HM idag? Jag tror det. Att handla kläder är mer taktilt än att handla böcker. Och då är jag ändå en rutinerad antikvariatsräv som älskar att lukta på och bläddra i böcker innan jag slår till.

Posten och postorderförsäljningen

Det pratas mycket om postorderföretag som kommer att konkurrera ut HM.

Men för postorder behövs post. Och håller posten jämna steg med den expanderande postorderförsäljningen hos företag som Zalando? Här har vi en potentiell irritationsfaktor hos kunderna som ligger bortom Zalandos med fleras egen kontroll. Frågan diskuteras i USA (se även här.) [Via Slashdot.]

Lundaluppen om personkult, HM samt de senaste inköpen

Lundaluppen skriver intressant om den personkult som finns kring superstjärnor som Bezos och Musk. Titta på bolaget, inte personkulten, utmynnar Lundaluppens inlägg i. Och det ligger det väl någonting i. Men sen finns det ju bolagskulter också, situationer där snarare företagen än en enstaka individ får ett märkligt stort utrymme i okritisk mediebevakning. Som Spotify.

Kopparbergs har en bättre framtid än HM, siar Fundamentalanalysbloggen. Jag är skeptisk, köper inte tolkningen; tror fortfarande på HM, även om aktien varit ett sänke i min portfölj senaste året (har en GAV på 248 ungefär). Men då menar jag på lång sikt. Grazing Lady är inne på samma banor. Utlandsutdelaren köper HM.

De senaste inköpen: American Shipping Company, Unlimited Travel Group, HM, Hancap, Spiltan Aktiefond Småland.

Spotify

Jag har tidigare ställt mig tvivlande till Spotify: här, här, här och här. Nu fortsätter jag gnället genom att länka till ett inlägg på Cornucopia.

HM

Jag saknar något i bevakningen av HM. Många av de tidningsartiklar, blogginlägg och andra texter jag läser handlar om distribution - skall HM vara ett företag som säljer per postorder eller i butik? - men inte om själva produkterna och hur dessa passar in eller inte passar in på modefältet. Jag saknar människor med insikt i mode som skriver om HM.

Icke-kvantitativa metoder vid investering

Ett bra inlägg på Irvings investeringar om det vederbörande kallar "känslor" när det gäller investeringar. "Känslor" - ja, men det handlar även om allmänt vett, erfarenhet, intuition, omdömesförmåga, fronesis. Se även det här inlägget