Per Witalisson och Eolus vind

Kanske är det dialekten som gör att Eolus Vinds VD Per Witalisson framstår som så rejäl och tillförlitlig. (Förresten: vad är det för dialekt? Någonstans i gränstrakterna mellan sydöstra Småland och Blekinge är min gissning, men jag kan inte pricka in dialekten närmare än så.) Eller så är det vad han säger. Och sättet han säger det på.

I varje fall känns VD för företaget, som är ett av de mindre innehaven bland mina aktier, robust och tillförlitlig i den här intervjun, (hittad via Introduce).

Inom teknikhistoria pratar man ju ibland om det sociotekniska perspektivet: teknik växer ofta fram där en heterogen skara av aktörer och faktorer samspelar, inte minst är det kanske så inom energisektorn, och Wikingsson verkar ha gott grepp om detta. Han är också ett exempel på retorikens betydelse för hur vi uppfattar människor.

Jag är lite nyfiken på att fortsätta köpa Eolus Vind.

Lars Wilderäng om cash, American Shipping Company och Lundaluppen om HM

Lars Wilderäng gillar de nya mynten. Jag vet inte, jag; de känns lite fjuttiga i näven.

American Shipping Company är ett av de minsta innehaven bland mina aktier. De senaste dagarna har aktiekursen stuckit snabbt uppåt. Varför?

Lundaluppen analyserar HM och landar i en positiv analys. Läsvärt.

Hur man pratar om fastighetssektorn i aktiesammanhang

Jag har en förutfattad mening om kvaliteten på byggandet. Kalla det en fördom, rentav. Den kan beskrivas såhär:

Modernt byggande håller en ganska låg kvalitet. Jämfört med äldre tekniker är dagens hus byggda i halvsunkiga material. Lägenheter i fastigheter från årtiondena från sekelskiftet 1900 fram till en bit efter mitten av 1900-talet är, om man skall generalisera, bättre i material, utförda med större hantverksskicklighet och har en bättre långsiktig hållbarhet än lägenheter och radhus byggda de senaste tio-tjugo åren.

Byggsektorn tycks alltså gå bakåt vad gäller teknisk kvalitet.

Jag kan ha fel, men detta är den bild jag fått genom åren.

Bilden bygger på mängder av empiriska observationer: upplevelserna från min gymnasieskola byggd på 1970-talet jämförd med en skolbyggnad byggd på 1860-talet som jag sett mycket av, historier om folk som köpt hus för många miljoner där väggarna tycks bestå av frigolit och annat krafs och med fuktskador efter kort tid, mina kontor och andra arbetsplatsmiljöer där jag genom åren arbetat i hus från allt från 1910-talet till helt splitternya och byggda på 2010-talet, de olika lägenheter jag bott i. Och så vidare: exemplen kan mångfaldigas.

Och så en annan observation som handlar om hur man pratar om fastighetssektorn på aktiebloggar, i näringslivsbilagor och i andra sammanhang där aktier diskuteras. Här dissekeras fastighetsbolagen - och nu kanske jag överdriver lite - på ett mycket ensidigt sätt: det handlar om räntelägets betydelse för bolaget, uthyrningsprocent på beståndet, byggprojekt i pipelinen och så vidare.

Jag ser få analyser av fastighetsbolagen från en mer teknisk sida: vilka bolag har en stor andel rejäla fastigheter från kvalitetsepoken, vilka har fastigheter från 1990- och 2000-talens slarvigare teknik.

Varför pratar inte aktiefolket mer om fastigheternas faktiska kvalitet, om vilka fastighetsbolag som har kvalitetsmedvetande och vilka som inte har det?

Årets utdelningar

Under 2016 fortsatte utdelningarna från de aktier min fru och jag äger att öka:

Dogs of the high seas

Vad sägs om en Dogs of the Dow-inspirerad trio från de sju haven?

Ocean Yield, norskt företag med långa kontrakt på fraktfartyg. Har ökat utdelningen stadigt, direktavkastning 9.4 %.

The American Shipping Company är, trots namnet, ett norskt rederifinansieringsbolag med vissa kopplingar till Aker. Direktavkastning: 17.6 %.

Dynagas Partners LNG transporterar flytande naturgas. Direktavkastning: 13.2 %.

Den här typen av företag verkar spännande, men kan inte få en alltför stor del av ens aktiesparande, tycker jag.